Kulturutredningen och remissvaren figurerar dagligen i medierna, och de flesta professionellt verksamma kulturskapare och konstnärsorganisationer förkastar det som åstadkommits med all rätt.
Visst är det bra att kritiken framförs men i detta nu står något mycket viktigare på spel: kulturen i landets alla kommuner hotas av drastiska ekonomiska nedskärningar som kommer att rasera många års mödosamt uppbyggda kulturverksamheter 2010. Det beror förstås på de kraftigt minskade skatteintäkterna i finanskrisens spår.
Larmrapporterna kommer från hela Sverige. I Eskilstuna föreslås att flera filialbibliotek läggs ner och att musikskolan ska avskeda lärare. I Mora ska skolbiblioteken läggas ner. I Marks och Borås kommun är kulturskolorna hotade. I Karlskrona är gymnasiebiblioteken i fara. Listan kan göras lång. I landets alla kommuner presenterar ledande tjänstemän och politiker besparingsförslag som innebär att den lagstadgade biblioteksverksamheten, kulturskolorna och allmänkulturen får stryka på foten. Kultur betraktas inte som någon kärnverksamhet.
Vi som arbetar med offentligt finansierad kultur lever ständigt med hotet att ekonomiska nedskärningar kan komma när som helst. Någon kontinuitet och långsiktig kulturverksamhet är svår att genomföra. Det vi kan göra som ansvariga chefer är att argumentera på bästa ekonomiskt och instrumentellt rationella sätt:
Det kulturella utbudet utgör en väsentlig del i attraktionskraften för boende och besökande i kommunen. Ett rikt kulturliv bidrar starkt till en förbättring av medborgarnas livskvalitet, främjar kreativiteten och fyller en viktig identitetsskapande funktion. Utan kultur kan människan inte existera. Att ta del av och uppleva olika estetiska uttryck gör oss till mer empatiska människor.
Några politiska partier har talat om behovet av en kulturlag. Det menar jag är absolut nödvändigt.
Kulturrådet konstaterade 2007 att landets kommuner satsar i snitt 2,5 procent av nettobudgeten på kultur. Den siffran borde vara villkorad på 3 procent för att få statliga kulturpengar. Kulturen kostar nästan ingenting i det stora hela men behöver mer pengar för att kunna utföra existentiellt betydelsefulla aktiviteter som alla människor i ett civiliserat samhälle ska ha rätt att ta del av.