Göran Rosenberg har svårt att föreställa sig att pingströrelsen skulle annonsera på temat ”Gud finns nog” DN 15/6. Han har rätt, de trosvissa uttrycker sig sällan så ödmjukt. Vanligtvis proklamerar de att Gud finns.
Men Rosenberg projicerar märkliga associationer på Humanisternas kampanj med den judiska stjärnan, den muslimska halvmånen och det kristna korset i den svenska flaggan. Associationerna säger mer om Rosenberg än om Humanisterna, men låt mig för säkerhets skull förklara kampanjens budskap:
Humanisterna eftersträvar ett sekulärt samhälle där människor med olika bakgrund, tro och kultur ska kunna samexistera utan att någon religion har företräde framför andra. Detta är alltså en direkt motsatt position till Sverigedemokrater, islamister och konservativa kristna, vilka alla förespråkar ett monokulturellt samhälle grundat på religiösa värderingar och en viss religions överhöghet framför andra. Endast ett sekulärt samhälle förmår förverkliga det mångkulturella idealet på riktigt.
Att Rosenberg tolkar kampanjens budskap som att judisk eller muslimsk tro är värre än annan tro är obegripligt. Skiljelinjen mellan problematisk och oproblematisk gudstro går inte mellan de olika religionerna. Den går mellan de sekulära och dem som vill inordna andra människor i sina religiösa trossystem.
Rosenberg tycks också anse att religioners inflytande över människors liv är ett för litet problem för att uppmärksammas i en mediekampanj. Det är ett skrämmande snävt perspektiv. Säg till kvinnor och homosexuella i Iran att religionen inte är ett problem. Säg det till kvinnor i katolska länder som El Salvador, Brasilien och Nicaragua. Säg det till barnen i somliga religiösa friskolor, som undervisas i en förvriden verklighetsuppfattning.
Rosenberg fortsätter också att sprida det vanliga missförståndet att ateism är en tro. Om Rosenberg hade använt ordet ”tro” i dess strikt kunskapsteoretiska betydelse, så hade han haft rätt. Ateismen är en tro i samma mening som tron att Snömannen inte existerar, att jorden inte är platt eller att universum har existerat längre än fyra minuter. I det avseendet är samtliga vetenskapliga hypoteser och teorier en fråga om tro. Alla försanthållanden om verkligheten är trossatser.
Jag gissar dock att Rosenberg inte avsåg att leverera självklara filosofiska trivialiteter. Han menar något annat med sitt trosbegrepp, och är ute efter att jämställa ateismen med religiös tro. På den punkten har han förstås fel. Ateismen innehåller inga inslag av religiösa trosföreställningar. Den utgörs endast av hypotesen att det inte existerar någon gud. Humanismen omfattar därutöver en rad (ovetenskapliga) värderingar om jämställdhet, människovärde och mänskliga rättigheter, samt den grundläggande uppfattningen att man bör tro endast på det som det finns goda skäl att hålla för sant.
Christer Sturmark ordförande för Humanisterna
SVAR DIREKT FRÅN GÖRAN ROSENBERG: "Så vilka religioner har vi anledning att frukta?"
Det slags ateism som Humanisterna i Sverige ger uttryck för kännetecknas framför allt av sin oförmåga att förstå vad religion är är och kan vara. Och i den aktuella mångmiljonkampanjen, av sin oförmåga att förstå innebörden av sin egen propaganda, det senare tydligt illustrerat av Christer Sturmarks inlägg, där tilltaget att hänga ut den judiska davidsstjärnan och den muslimska halvmånen på Sveriges alla väggar sägs syfta till att dra en skiljelinje mot ”dem som vill inordna andra människor i sina religiösa trossystem”.
Om det inte är just judar och muslimer man vill peka ut, varför gör man då det?
Påståendet att den svenska flaggan skulle vara en symbol för kristendomen, och därmed i Humanisternas ögon en motsvarande symbol för religiöst förtryck, är häpnadsväckande i sin aningslöshet. Är inte flaggan också en symbol för svenskar av judisk eller muslimsk tro? Tycker Humanisterna att vi ska ta bort korset ur den svenska flaggan?
Som exempel på problem som Humanisterna har med människor som tror att Gud nog finns hänvisar Sturmark till främmande länder. Ett huvudsakligen icke-svenskt problem således.
Så varför då en mångmiljonkampanj i Sverige? Vilka människor och vilka religioner bör vi ha anledning att frukta också här?
Det är inte svårt att se vilka politiska krafter som kan hämta inspiration ur Humanisternas kampanj.
Det stora problemet med Humanisterna är att de varken förstår sin egen tro eller andras religion. Om sin egen tro skriver Sturmark att den är att jämföra med tron att jorden inte är platt, dvs i princip en fråga om vetande. Kampanjens till synes ödmjuka koketterande med att Gud ”nog” inte finns är således knappast ett uttryck för tvivel på den egna tron utan snarare för den egna trosvissheten gentemot något på vilket man har klistrat etiketten Religion och som till skillnad från den egna tron bygger på ovetande och vars anhängare aldrig skulle komma på den smarta idén att sätta ett ”nog” framför sin Gud.
Har Humanisterna aldrig hört talas om religiöst tvivel? Om människor som ifrågasätter den Gud (i vidaste tänkbara bemärkelse) som de likväl tror ”nog” finns.
Med sådana människor har jag i alla händelser mindre problem än med människor som i princip tror sig ha funnit de sanna svaren på de stora frågorna.
Göran Rosenberg