Feministisk generationsklyfta
Maria Sveland svarar Ebba Witt-Brattström:
Publicerat 2009-02-17 11:42
Maja Suslin, Bertil Ericson Två generationers feminister: Maria Sveland och Ebba Witt-Brattström.
Ditt generationskrig är sorgligt och obegripligt.
Läs Ebba Witt-Brattströms text:
Feministisk generationsklyfta
Nämen hejsan, Ebba Witt-Brattström!
Jag läser att du är upprörd över att utställningen ”Maria – drömmen om kvinnan” på Historiska museet inte presenterar din världsåskådning eller tolkning av jungfru Maria. Din text gör mig förbryllad, och får mig att undra om du över huvud taget sett utställningen, för jag känner inte igen beskrivningen av den i din text?
Du skriver att vi tagit Maria som gisslan och satt henne på ”de anklagades bänk och nekar henne försvarsadvokater”. Att Maria ”görs ansvarig för allt ont som drabbat hennes kön sedan bebådelsen”.
Sedan följer en ganska förvirrad text där du ser sovjetisk historierevisionism, strutspolitik, mansidealisering bakom utställningen. Annat var det ”på din tid”, det goda 90-talet då den utställning på Historiska museet du medverkade kring förmedlade ett ”värdighetsbudskap”. Du får ursäkta, men bilden av en sur minipåve som yrvaket undrar vart alla lydiga undersåtar tagit vägen envisas med att stanna kvar i min skalle när jag läser din text.
Historiskt sett har det knappast kryllat av utställningar som problematiserat hur Mariagestalten påverkat vår kulturs syn på kvinnors sexualitet, martyrskap, lust och moderskap. Tvärtom har den dominerande bilden av jungfru Maria bestått av just den idealisering och upphöjning du saknar i den här utställningen. Så vad är det som är så provocerande med att för en gångs skull presentera en nyläsning av en av världens mest kända kvinnogestalter? Att vända och vrida på Mariagestalten och se henne ur fler vinklar än den traditionella, romantiserande?
Dessutom innehåller utställningen så många olika tankar och idéer, bilder och sinnesintryck att det blir felaktigt att reducera den till de texter jag står bakom. Vid sidan av mina ord finns många andra texter med olika infallsvinklar på Maria-gestalten.
Vid sidan av intervjun med Kristina Lugn finns en rad andra intervjuer med okända och kända kvinnor, vid sidan av prästen Eva Brunne finns konsthistorikern Mia Åkestams texter och så vidare. En salig blandning av personliga och kulturhistoriska tankar och fakta.
Vidare för du ett resonemang som går ut på att vi framför en ”modeteori”, en ”genuspolitiskt korrekt berättelse om kränkta kvinnor”. Att vi, enligt dig, placerar kvinnan i en offerroll. Det är återigen en tolkning jag inte känner igen, ingenstans menar jag eller någon annan att offerrollen är önskvärd för kvinnor, tvärtom handlar flera texter om att vi måste göra motstånd mot det traditionella kvinnliga martyrskapet.
För att låna ett av dina egna ord skulle man kanske kunna säga att du här använder dig av en ”utställningsrevisionism”? Du ser helt enkelt utställningen som fan läser Bibeln.
När du sen skriver om ”feministorganet” Bang (tidskriften) där du någon gång läst att ”de” (Vilka? Varje månad medverkar en rad olika frilansskribenter i Bang och framför alltså en rad olika tankar och texter) uppmanar kvinnor att utveckla manlig egoism, ja, då liknar det mest en del kända manliga krönikörers paranoida tro att det finns en feministisk konspiration, en grupp feminister som smider politiskt korrekta (vad nu det är?) planer enligt ”feministorganet” Bangs direktiv. Det är faktiskt nästan humor, när man tänker på det.
Du slår vilt åt alla håll och buntar vårdslöst ihop en hel generation kvinnor, ”dagens feminister” som i dina ögon ägnar sig åt ”kvinnoföraktande självhat” när de inte vill syssla med samma sak som du, en upphöjning av specifika kvinnliga erfarenheter. Well, för att citera dig: Om det funnes en dumhetsvarnare i svensk kulturoffentlighet så skulle den blinka rött nu.
Jag vet inte vad som har hänt dig Ebba Witt-Brattström, jag är ingen psykolog och det här är knappast rätt forum att spekulera över det. Men jag har länge tyckt att ditt generationskrig är sorgligt och obegripligt.
Varför inte välkomna nya tankar i stället för att känna sig hotad av dem? Så mycket intressantare det hade kunnat bli om vi hade haft ett respektfullt samtal och sluppit det mästrande och uppläxande tonfallet.
Läs mer: Mariautställningen saknar nyanser
Visar 0 av 0. Per sida:
Det finns inga kommentarer.
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.























