Integrationsdebatten måste bli mer nyanserad..
Dags för demonisering. Igen och igen. En rituell dans i stället för verklig debatt.
Måltavla denna gång: Nyamko Sabuni, integrationsminister. Vid datorn debattören Kurdo Baksi i en artikel i söndagens DN Kultur.
En svart kvinna kan förstås inte ha fått sitt jobb på grund av kompetens eller övertygelse, nej, nej. Det måste handla om karriärism och att hon viljelöst låter sig utnyttjas som ett alibi.
Jag har sett det förut. Ingen argumentation. Blinkningar till kultursidesläsaren, vissa signalord som "språktest" ska räcka för att väcka harm.
I ett år ägnade jag mig åt flykting- och integrationsdebatten i Sverige. Dök ned i mediehistorierna om den kurdiska familjen Sincari, den ögonsjuka, bosniska flickan Nadina och till sist debatten om de apatiska barnen.
Överallt demonisering. Överallt debattörer och journalister som med ryggmärgen visste var den goda sidan fanns. Närmast i tiden finns de så kallade apatiska barnen, en tragisk historia, med mycket lidande och där det i det offentliga samtalet egentligen bara dröjde sig kvar en bild: Barbro Holmberg var ond, migrationsverkets tjänsteman Annica Ring ("champagnemejlaren") var ondare och ondast var den statliga utredaren av fenomenet apatiska barn, Marie Hessle.
Politiker och beslutsfattare har mycket på sitt samvete. De har i decennier misslyckats med att skapa en fungerande asylprocess med rimliga väntetider och minimerat lidande. Sabunis företrädare hade tolv år på sig att ta itu med arbetslöshet och dåliga skolresultat bland nyanlända.
Men frågan är vad intellektuella, medier och debattörer gjort?
"Språktest", skriver Baksi och genast ska vi veta. Hur många sakargument kom egentligen fram i debatten om folkpartiets förslag? Vad fick vi egentligen veta om förslaget? Hur extremt var det? I USA är det standard, i Europa är det vanligare att ha det än att inte ha det.
Låt oss demonisera. Låt oss inte tala om hur svårt det är att lära sig svenska i en miljö där ingen talar svenska. Låt oss inte tala om att det hittills i år flyttat in fyra personer med färska uppehållstillstånd till Södermalm i Stockholm, samtidigt som antalet asylsökande i Sverige är det största sedan Balkankrigen och minst tjugofem nyanlända irakier varje vecka bosätter sig i Södertälje.
Det är allvar nu. Sverige glider isär och Kurdo Baksi borde kanske problematisera och nyansera sin bild av religiösa friskolor. Eller diskutera avigsidorna med lagen om eget boende med kommunalråden i Södertälje, Malmö och Göteborg.
När Sverige glider isär fiskar sverigedemokraterna efter väljare i glipan. Vi som är för invandring och en generös invandrings- och flyktingpolitik kan inte lämna debatten om problemen till dem som är emot. Frågan är om vi ens kan lämna den till kultursidornas debattörer?