En vuxenbok är en vuxenbok, en barnbok en barnbok..
Jodå, visst måste man kräva att en barnbok skall vara konstnärlig och inte instrumentell.
Men man får inte stoppa huvudet i busken och låtsas som om barnboken inte har några gränser.
En barnbok riktar sig trots allt till barn, en ungdomsbok till ungdomar. Någon måste avgöra om texten skall ges ut för barn eller ungdomar - eller för vuxna. Någon - författaren eller förläggaren eller båda tillsammans - fattar ett beslut: den här boken är en vuxenbok, den passar inte för barn eller ungdomar. Detta betyder att det finns mer eller mindre uttalade föreställningar om hur en bok skall vara beskaffad för att kunna kallas barnbok - eller ungdomsbok. Det finns gränser. Ja, i den meningen är hela barn- och ungdomslitteraturen "instrumentell".
Funnes det inte sådana gränser vore barn- och ungdomslitteraturen överflödig. Vi skulle inte behöva skilja mellan vuxenlitteratur och barnlitteratur utan tala om litteratur rätt och slätt. Föräldrars och pedagogers uppgift skulle bli att välja ut de för barn och ungdomar lämpligaste böckerna ur denna allomfattande litteratur - eller rättare sagt, de skulle plocka fram de för det individuella barnet lämpligaste böckerna. Vi skulle vara tillbaka hos salig Heinrich Wolgast. Ja, varför inte?
Vill vi inte det får vi kanske vackert acceptera att barnlitteraturen har sin särskilda egenart - och att det finns en gräns mellan vuxenlitteratur och barnlitteratur. Var den gränsen skall gå är hela tiden förhandlingsbart, men det finns en gräns. Och den gränsen måste faktiskt upprätthållas - annars riskerar vi att upplösa hela barnlitteraturen. Vi skulle återigen hamna hos gamle Wolgast - men utan att låtsas om det. Vi skulle välja ut vuxenböcker som vi tycker skulle passa men döpa om dem till ungdomsböcker eller böcker för unga vuxna. Vore det inte i det läget hederligare att helt avskaffa begreppet barn- och ungdomslitteratur?
Men så länge vi har en litteratur för barn och ungdom måste vi nog acceptera att denna har sina speciella regler, sina särskilda överenskommelser med läsarna - precis som vilken annan genre som helst. Detta hindrar inte att det kan bli alldeles utmärkt litteratur. Det finns konstnärligt högtstående barnböcker och det finns fyrkantigt "instrumentella" sådana. Men det handlar hela tiden om barnlitteratur.