Det fula spelet om de apatiska barnen

På morgonen den tredje november 2005 sätter sig handläggare Annica Ring vid sin dator på Migrationsverket i Solna. Annica Ring tycker om att skriva mejl. Och hon gör det ofta. Ett av dessa mejl kommer att utlösa år 2005:s kanske största skandal.

När Dagens Nyheter några dagar före julafton publicerar Annica Rings inbjudan till sina kolleger att "fira" en avvisning av en svårt sjuk pojke med "champagne" blir reaktionerna mycket hårda. För många blir människosynen på Migrationsverket, som den manifesteras i festandet, själva sinnebilden för en havererad och avhumaniserad flyktingpolitik. Annica Ring själv har svårt att förstå upprördheten. Hon försvarar sig med att det inte alls var champagne - utan "bara ett mousserande vin" från Ryssland - som personalen drack.

Men denna novemberdag är Annica Ring fortfarande okänd för allmänheten. Skandalen är ännu några veckor bort, men även denna dag skriver Annica Ring ett mejl på sin dator. Och även detta handlar om svårt sjuka barn.

Mejlet är ställt till Marie Hessle, regeringens samordnare för de så kallade apatiska barnen. I flera veckor har Ring och Hessle tillsammans letat efter och planerat offentliggörandet av uppgifter som ska visa att många apatiska barn i själva verket spelar sin sjukdom eller är förgiftade av sina föräldrar. I dag är Annica Rings mejl kort och koncist. Hon trycker på kommandot "skicka" exakt klockan 09.03:

"Vill bara tala om att nu har polisen läckt till media så bollen rullar&"

Det dröjer inte länge förrän Marie Hessle nyfiket svarar:

"Har du ngra detaljer om när, hur, varför och till vilken media?"

"Vad gäller media så är det hittills bara TV 4 som hört av sig. Informatörerna här funderar på om de ska lägga ut något på vårt verksnät, jag applåderar vi måste bli mer offensiva."

Hessle verkar nöjd, men har synpunkter på strategin och varnar för risken att medierna eventuellt kan ta de "stackars föräldrarnas" parti:

"Tycker det är bra att vara offensiv om det är rätt tajmat. Det bästa just nu vore om informationen kom från Polisen tycker jag. Media har ju sin dramaturgi... barnen är utsatta av systemet i Sverige, där ju MIV ingår! Håller ni nu på att misstänkliggöra de stackars föräldrarna??? kan de kanske tänka!?"

Annica Ring och Marie Hessles ansträngningar bär frukt några veckor senare. Den 22 november offentliggör Svenska Dagbladet uppgifterna som läckts till dem. Nyheten att polisen misstänker att apatiska barn kan vara förgiftade får ett enormt genomslag.

Annica Ring är mycket aktiv i medierna. Till Svenska Dagbladet säger hon att föräldrar tar med sig barn "för att offra i asylprocessen" och konstaterar beklagande att "vi är duktiga på att tycka synd om människor i Sverige". I Ekot påstår Ring att Migrationsverkets anmälningar visar att barnläkarföreningen och andra som menar att apatin är kopplad till trauma har fel. "Jag tror att man måste diskutera andra alternativ" säger Ring menande och tillägger: "men om man säger något om det i dag blir man betraktad som cynisk eller rasist."

Men det visar sig snabbt att anmälningarna saknar grund. Några av fallen är upp mot ett år gamla och i flera av fallen har Migrationsverket dessutom inte anmält sina misstankar till socialtjänsten, något som de är skyldiga till enligt lagen. Och bland den vårdpersonal som har erfarenhet av de aktuella barnen säger flera att misstankarna är obefogade eller rent av "bisarra".

Ett halvår senare har åklagaren lagt ned samtliga åtal. Trots toxikologiska tester i både Sverige och Frankrike saknas alla spår av gifter, och det finns inte heller några bevis för att barnen simulerar. Men Hessles och Rings strategi har ändå varit lycko­sam, den stora mediebevakningen har bidragit till att etablera bilden hos allmänheten; de apatiska barnen kan i själva verket vara manipulerade.

För några månader sedan lyckades jag komma över den mejlväxling som avslöjar Marie Hessles inblandning i de uppmärksammade polisanmälningarna. Delar av materialet publicerades i "Uppdrag granskning" den 19 september.

Den statliga utredaren hade gjort allt för att dölja spåren. Hessle hade inte diariefört mejlen till Ring och all kommunikation dem emellan var raderad. Men mejlen fanns kvar på annat håll och tillsammans med andra handlingar går det att rekonstruera händelseförloppet dag för dag. Och det är en närmast osannolik historia av maktmissbruk, dolda agendor, spel bakom kulisserna och planerade medieläckor.

Den sista veckan i september 2005 kontaktar Annica Ring för första gången polisens utlänningsrotel. Ring berättar om påstådda övergrepp och om föräldrar som förgiftar sina barn. Polisen tar Rings uppgifter på allvar och man bestämmer ett möte två veckor senare, den 13 oktober.

Trots anklagelsernas dignitet meddelar inte Ring Migrationsverkets ledning, däremot har hon nära kontakt med Marie Hessle. Redan måndagen därpå, den 3 oktober, informerar Hessle Socialstyrelsens generaldirektör Kjell Asplund.

Socialstyrelsen befinner sig i slutfasen med arbetet på ett så kallat meddelandeblad med riktlinjer angående vården av de apatiska barnen. Hessles information blir en av de faktorer som bidrar till Socialstyrelsens senare mycket kritiserade påstående att tillståndet kan vara av "manipulerande karaktär".

Enligt Kjell Asplund redogör Hessle vid mötet för "polisens misstankar" om manipulation. Hessle säger inte ett ord om hur hon fått tag i polisens uppgifter, att polisen ännu inte har upprättat en formell anmälan och att "misstankarna" enbart bygger på Annica Rings uppgifter - som hon tagit fram i samarbete med Hessle.

Och Kjell Asplund frågar inte. Troligtvis har han inte ens tänkt tanken att den statliga utredaren, med uppgift att objektivt utreda frågan om de apatiska barnen, själv kan ligga bakom polisens material.

Under oktober har Annica Ring två möten med polisen, dels med utlänningsroteln, dels med Rikskriminalpolisen. Också Hessle är aktiv. Den 27 oktober träffar hon återigen representanter från Socialstyrelsen och redogör på nytt för polisens misstankar. Efter mötet utbryter en febril aktivitet på Hessles kontor.

Hessle ber i ett mejl om "kortfattade dokumentationer" på fall där det finns "misstanke om att barnet utnyttjas/används av föräldern/föräldrarna". Men i stället för att öppet efterfråga denna information hos landets barnpsykiatriska kliniker skickar hon bara förfrågan till fyra personer, däribland psykiatrikern Peter Engelsöy, som i likhet med Hessle flera gånger offentligt gett uttryck för åsikten att barnen simulerar. Hessle vill ha informationen "omgående" och skriver: "Vi ser situationen som akut!"

Samma dag, den 27 oktober, skickar Hessles sekreterare ett mejl till den norska sjuksköterskan Ingrid Schanche där samordnarens strategi tydligt framgår: "Vi arbetar vidare med frågorna om apatiska barn som på olika sätt utnyttjas i asylprocessen av sina föräldrar. Vi håller på med att sammanställa underlag för att försöka få upp frågorna på högsta nivå, dvs minister, generaldirektör på socialstyrelsen, Rikskriminalen m fl."

Annica Ring och Marie Hessle arbetar vidare, var och en på sitt håll. Den 1 november överlämnar Ring 11 ärenden till Rikskriminalpolisen. Samtidigt bearbetar Hessle sina kontakter. Den 11 november har ärendet hamnat hos dåvarande migrationsministern Barbro Holmberg. På ett frukostmöte med bland andra socialministern Morgan Johansson redogör två representanter från polisen för misstankarna om manipulation.

Enligt Holmbergs statssekreterare Charlotte Svensson säger Hessle inte ett ord om sin inblandning i polisanmälningarna. "Det visste vi inget om då, det fick vi inte reda på förrän i ditt program", säger Svensson.
Hessle hinner knappt tillbaka till sitt kontor förrän hon återigen mejlar Annica Ring och nöjt berättar att "mötet" varit "mycket bra". Hessle ger Ring nya instruktioner; "Morgan Johansson /... / vill ha in enskilda fall (kortfattat osv) där socialtjänsten undvikit att gå in trots påstötningar och anmälningar" och ber Ring kontakta Morgan Johanssons statssekreterare, "gärna snarast".

Tidpunkten för Marie Hessles och Annica Rings aktiviteter är knappast vald på måfå. Veckan före SvD:s "avslöjande" har en ny tillfällig asyllag börjat gälla. Ett sextiotal organisationer i det så kallade Påskuppropet, från Svenska kyrkan och muslimska trossamfund till vänsterpartiet, har krävt en allmän amnesti för gömda flyktingar och för de apatiska barnen. Kravet har också stöd från SSU. Uppropet samlar 157.000 underskrifter i en av de största namninsamlingarna i modern tid.

Stärkta av den massiva uppslutningen kring Påskuppropet lyckas miljöpartiet och vänsterpartiet driva igenom den tillfälliga lagen, trots starkt motstånd från regeringen. Det krävs ett hot att fälla regeringen för att få Göran Persson att till slut gå med på lagen.

Delvis på grund av den hårda socialdemokratiska hållningen, mani­festerad bland annat av Barbro Holmbergs uttalanden att det vore en "humanitär katastrof" att ge amnesti till de apatiska barnen, har det, för kanske första gången, vuxit fram en bred opinion för en starkare och mer generös asylrätt. Det blåser flyktingliberala vindar.

Svenska Dagbladets "avslöjande" den 22 november briserar mitt i detta politiska skeende. Och anmälningarna får omedelbart eldunderstöd från regeringen. Till Ekot säger Morgan Johansson, apropå misstankarna om förgiftning, att det är "nyttigt" med "lite mer nyanser i diskussionen" och konstaterar att "man kan inte bara gå på föräldrarnas uppgifter".

På en direkt fråga om han tror att flyktingfamiljer kan ha gjort så här svarar han: "uppgifterna finns ju där... jag håller det inte alls för otroligt."

Men det är inte bara i Stockholm som det pågår intensiva aktiviteter kring de apatiska barnen tisdagen den 22 november 2005.

Samma dag upprättar också polisen i Sundsvall en anmälan om misstänkt misshandel mot apatiska barn. Misstankarna grundar sig på en videofilm från ett bröllop där någon eller några apatiska barn i rullstol ses "tugga tuggummi". Om polisen hade förhört sig hos föräldrarna hade de kunnat berätta att läkare ordinerat just detta, men nu tas inga sådana kontakter, utan åklagaren beslutar att inleda en förundersökning.

Sex dagar senare, den 28 november, inleder polisen en stor operation i Sundsvall. Personal från narkotikaroteln får i uppdrag att punktbevaka familjernas hus. Varje rörelse filmas av spanare gömda i parkerade bilar.

Samma dag skriver kriminalkommissarien Kjell Åhsberg en PM: "Ärendet är föredraget för Migrationsministern och är av högsta prioritet efter som det i detta fall finns bevis som senare kan användas vid en rättegång. Dessutom ett barnärende. Rikskriminalpolisen är inblandad i ärendet och var med vid föredragningen för Migrationsministern."

Denna PM visar Barbro Holmberg tidiga vetskap om och nära inblandning i polisens arbete. Den stora spaningsinsatsen i Sundsvall, som i promemorian direkt relateras till ministerns intresse, väcker en hel del frågor om eventuellt ministerstyre, inte minst med tanke på att insatsen sammanfaller med den statliga utredarens inblandning i anmälningarna i Stockholm och Morgan Johanssons snabba ställningstagande i skuldfrågan.

Konstitutionsutskottet har redan kritiserat Morgan Johansson för hans uttalanden om de påstådda förgiftningarna, men trots att den socialdemokratiska regeringen har avgått finns det en hel del frågor kvar som borde intressera KU. Vilka uppgifter, om några, fick socialministern av Annica Ring? Vad visste Barbro Holmberg om Hessles medverkan i polisanmälningarna och hur såg migrationsministern kontakter med polisen egentligen ut?

I maj 2006 publicerar den statliga samordnaren Marie Hessle sin andra rapport av tre i den statliga utredningen om de så kallade apatiska barnen. Rapporten kommer fram till att manipulation, det vill säga förgiftning och simulering, är bland de "omständigheter" som "kan förklara" det apatiska tillståndet.

Det är ett smått sensationellt påstående eftersom det inte finns ett enda belagt fall av manipulation eller medveten simulering bland de apatiska barnen i Sverige.

I inledningen till rapporten skriver Marie Hessle insinuant att en av de "viktigaste händelserna" det senaste året är det faktum att "polisen inlett förundersökningar angående några misstänkta fall av misshandel/förgiftning".

Men den statliga utredaren nämner inte med ett ord att hon själv har spelat en avgörande roll i dessa anmälningar.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut