Inte heller i år bjöd Nobelstiftelsen in Jimmie Åkesson till banketten i Stadshuset. Stiftelsen menar att Alfred Nobels testamente uttryckligen sätter nationsgränser åt sidan för vetenskap och mänsklighet, och att Sverigedemokraternas program helt strider mot den andan. Partiledarna för de övriga riksdagspartierna är däremot bjudna.
Medan champagnen korkas upp för att fira Nobels minne samlas grupper långt till höger om Sverigedemokraterna under vinjetten ”Stoppa svenskfientligheten” för en manifestation ett stenkast från kvarteret Eldkvarn. På talarlistan står bland andra Nick Griffin, ledare och EU-parlamentariker för det antimuslimska, högerextrema British National Party, Nationaldemokraternas partiledare Marc Abrahamsson och Daniel Höglund, som leder Svenskarnas Parti. Enligt arrangörerna ska även en riksdagsledamot tala, men vem det rör sig om – eller om det är en pr-kupp – är inte känt.
Främlingsfientliga och nationalistiska grupper tar en allt större plats inom politiken och på nätet, och deras närvaro rör upp känslorna. Få ifrågasätter gruppernas rätt att uttrycka sina åsikter. Inte heller ifrågasätts den enskildes rätt att hysa vilka åsikter som helst, och att vara anonym med dem.
Regeringen ser inte desto mindre stödet för den politiska (och för den delen den religiösa) extremismen och dess uttryck som djupt bekymmersamt – i Sverige, och i Europa, och i går presenterade demokratiminister Birgitta Ohlsson en bred handlingsplan i femton punkter för att värna demokratin mot våldsbejakande extremism. Där ingår såväl kunskapshöjande insatser som ökat internationellt samarbete, och en särskild pengapåse på 62 miljoner kronor.
Också integrationsminister Erik Ullenhag har utvecklingen under lupp:
– Jag är väldigt oroad över att utvecklingen när det gäller öppenhet och tolerans i en del länder går åt helt fel håll, ibland kopplad till etablerade partier.
På hans tjänsterumsvägg sitter ett nytryck av en folkpartistisk valaffisch från 1936 med en kvast som sopar undan svastika, hammare och skära, och slagord som uppmanar till en röst mot diktatur.
– Det största problemet är att Europa sluter sig mot omvärlden. En annan sak är extremism som ställer sig utanför samhället – den är mycket svårare att förhålla sig till.
Men man ska komma ihåg en sak, poängterar ministern: De politiska landskapen i olika länder skiljer sig åt, och attityderna till invandring och flyktingar är i Sverige mer positiva i dag än för tjugo år sedan, då lasermannen härjade, Ny Demokrati kom in i riksdagen och det uppskruvade tonläget kulminerade i Expressens famösa löpsedel ”Kör ut dem!”
– Fast det är en klen tröst för de grupper som är utsatta i dag, oftast romer, judar och muslimer.
Erik Ullenhag medger att där skolan är en etablerad arena för att påverka ungdomar i tolerans och öppenhet (man vet att ett besök i Auschwitz minskar antisemitism) är svårigheterna större att nå och påverka vuxna människor.
Två utredningar arbetar redan med området. Bengt Westerberg leder en utredning som kartlägger näthatet. Parallellt utreder Medierådet hur antidemokratiska budskap sprids via internet, och hur mediet används av extremistiska organisationer.
Helt klart är, menar Ullenhag, att hatet på nätet har ökat dramatiskt. Man kan dock inte utifrån det dra slutsatsen att intoleransen i sig har gjort det – bara att de intoleranta har hittat ett forum.
Men det är lättare att klicka i väg skymfningar än att hota eller förolämpa en människa man har framför sig, och vad som utgör verkliga hot kan vara svårt att avgöra.
Hos Säkerhetspolisen betonar analytikern Ahn-Za Hagström att Säpos uppdrag i sammanhanget gäller politiskt motiverad brottslighet, och att man förstås följer utvecklingen:
– Vad vi ser är en ideologi som ser ungefär likadan ut som för tjugo år sedan, men den rasretorik som användes på 1990-talet har i hög grad ersatts av kulturbegreppet och tal om ”folk”. I praktiken handlar allt om etnicitet.
– Men vi är ingen åsiktspolis. Folk har rätt att tycka precis vad de vill. Vår uppgift är att bedöma om det finns något hos de extrema rörelserna som kan leda till brott.
Hagström bevakar och letar efter eventuella hot mot svensk demokrati, det som brukar kallas författningsskydd.
Säpo ser i dag inte att vit makt-miljön utgör något hot mot statsskicket, däremot mot enskilda individer, politiska organisationer och andra grupper. Idéerna till ett omkullkastande av demokratin finns, men Säpos fokus ligger på förmågan att vara omstörtande och begå brott. Man följer enskilda individers våldsbenägenhet, internationella kontakter med hårdföra grupper eller individer och vapentillgång. Det handlar då om såväl skjutvapen som om knivar, knogjärn, expanderbatonger och tillhyggen:
– Vi har exempelvis noterat att grupper inom vit makt-miljön dricker läsk ur glasflaskor, när andra dricker ur petflaskor eller burkar.
Det internationella samarbetet med andra säkerhetstjänster har också blivit mer intensivt under de senaste tio, femton åren.
Säpos uppdrag gäller brottsbenägna individer, inte organisationerna som sådana. Utöver riktade hämtningar ur internets universum arbetar Säpo främst med hjälp av tips och öppna källor.
Möjligheten att vara anonym på internet anses självklar:
– Man måste ha is i magen när det kommer krav på övervakning och restriktioner på internet, säger Erik Ullenhag. Glöm inte att vi bara häromåret hade en stor debatt om FRA och integritet. Sedan kom självmordsbombaren på Drottninggatan och Utøya och debatten kantrade åt andra hållet.
Grundlagen för hela yttrandefrihetsområdet är under översyn av Yttrandefrihetskommittén, som tillsattes redan 2003 och leds av justitierådet och förre justitiekanslern Göran Lambertz. Efter flera förseningar beräknas utredningen vara klar i augusti nästa år.
I systemet med ansvarig utgivare är frågan om anonymitet oproblematisk och har en lång historia: en författare har sedan lagen kom till år 1766 kunnat ge ut en bok anonymt. Står det något olagligt i den ställs utgivaren till svars.
Detta gäller även för internetsidor med utgivningsbevis. Övriga hemsidor saknar motsvarande grundlagsskydd, och sidor med anonyma avsändare där brott begås – som förtal, hets mot folkgrupp eller hot – är främst ett utredningsproblem för polisen.
– Men problemet är inte nytt, säger Yttrandefrihetskommitténs sekreterare Nils Funcke och drar en parallell till så kallade stencilerade skrifter, som med uppgift om namn, tryckort och datum är grundlagsskyddade, inte annars.
– Rasistisk och annan information har alltid spritts med stenciler – av vänsterfolk, anarkister, högerextrema. Nu använder man nätet i stället för flygblad.
Spridningen på internet må vara oändligt mycket större än några blåstenciler – i teorin. I verkligheten har obskyra sidor med märkliga åsikter och lagstridigt material ofta relativt få besökare, menar Nils Funcke och gör en annan jämförelse när det gäller problemen med att hitta personer att lagföra:
– Det handlar om en prioritering som ju gäller alla brott: vid ett mord sätter polisen in stora resurser, vid ett vanligt inbrott mycket mindre.
Polisen bryr sig sällan om att spåra dna för en stulen platt-tv.
Internetpubliceringar som faller under personuppgiftslagen, pul, övervakas av Datainspektionen. Dess generaldirektör Göran Gräslund klagade redan för över två år sedan i en artikel på DN Debatt att lagstiftningen är hopplöst föråldrad och bygger på förhållanden som rådde på 1980-talet. Alla brott mot pul som begås på sajter som för ett par tusen kronor har ordnat med ett utgivningsbevis faller utanför radarn.
Huruvida dagens demonstrationer leder till konfrontation mellan högerextremister och motdemonstranter, eller om det väntade ruskvädret lägger band på adrenalinet, kommer att visa sig. Grupperingarna bakom ”Stoppa svenskfientligheten” hävdar att de är tystade och talar om tabubelagda ämnen – men när debattklimatet kommer på tal tänder integrationsminister Erik Ullenhag till:
– Jag blir så upprörd när det hävdas att man ”inte får prata” om vissa saker! Folk får prata om vad de vill. Det betyder inte att de ska förbli oemotsagda.