Ekots undersökning om sexuella trakasserier inom scenkonsten bygger på enkätsvar från 1.672 personer. Där finns skådespelare, maskörer, scentekniker och regissörer som vågar berätta om trakasserier de själva varit med om, en del obehagliga men vardagliga, andra fasansfulla och våldsamma.
Sammanställningen blev till dyster läsning. Var tredje kvinna svarade att hon blivit sexuellt trakasserad när hon utfört sitt arbete. Bland kvinnliga skådespelare svarade varannan att de blivit sexuellt trakasserade, bland männen var tionde.
Nu påstår radioprogrammet ”Medierna”, och DN:s Maria Schottenius, att bilden Ekot har gett av sexuella trakasserier inom scenkonsten inte stämmer.
Rätt ska vara rätt. Ekots sändningar innehöll vid flera tillfällen generaliseringar av undersökningens resultat. Det ville vi undvika och så ska det inte vara. Men kvarstår gör att de utsattas berättelser måste tas på allvar.
Ekot redogjorde tydligt, från kl 2.00 den natt publiceringen inleddes, för hur undersökningen hade gått till. På Ekots webb fanns allt som behövdes för att tolka undersökningen rätt. Det förtegs i ”Mediernas” reportage.
Så här står det:
”Resultatet av enkäten baserar sig på 1 672 svar. Det kan inte kallas för en exakt beskrivning av hur det står till med sexuella trakasserier hos alla de människor som arbetar inom scenkonstområdet, för att hävda det krävs svar från alla som arbetar inom scenkonsten, och det är många” och lade till att: ”Det här är i grunden en beskrivning av hur det står till hos de som har svarat på enkäten."
Alla hade möjlighet att göra rätt från första stund. Men medieklimatet är nu som på en badort vid Engelska kanalen med extremt tidvatten. Först kom floden där alla skulle sprida nyheten med hjälp av en okomplicerad siffra. Nu är det ebb, siffran ifrågasätts, då drar sig alla tillbaka. I stället för att alla läser undersökningen tar det för vad det är och börjar jobba som medier ska, genom att korrigera, komplettera, diskutera och nyansera varandras undersökningar.
i var försiktiga. Svaren var visserligen många, men vi skickade ut drygt 4 000 mejl, det finns drygt 8 000 medlemmar i Teaterförbundet och utöver det finns andra som inte är organiserade fackligt (även detta redovisades öppet från första stund). I Ekots sändningar redovisar vi därför att det handlar om dem som har svarat på enkäten.
i säger bland mycket annat att ”kvinnliga skådespelare – av dem får vi svar att nästan varannan trakasserats sexuellt.” Eller att: ”Nästan varannan som svarade på frågan vem det var som trakasserade dem sexuellt säger att det var en arbetsledare.” Allt detta är satt i handen på övriga medier, lyssnare, riksdagsledamöter och även Lena Endre som i riksdagen satt och tummade på sitt underlag – vår undersökning.
Maria Schottenius skriver beklagande i DN: ”Och här står vi andra, alla medier som hakat på nyheten och skrivit, kommenterat, diskuterat, utifrån ett undermåligt underlag."
Det är ett övergrepp på alla de som vågat svara, det är deras berättelser som är underlaget. Schottenius behövde aldrig haka på, hon behövde bara öppna undersökningen, läsa och göra en egen bedömning.
För alla med mer tid att läsa finns undersökningen och all info om hur den gjordes på Sverigesradio.se/ekot.
Staffan Sillén, chef för Ekoredaktionen
Jesper Lindau, producent och reporter på Ekot
SVAR DIREKT:
Dagens eko har en stor trovärdighet, vilket gör att andra medier refererar till deras undersökningar på samma sätt som man refererar Temo- eller Sifoundersökningar utan att kritiskt granska underlaget varje gång.
Hädanefter kommer säkert DN och andra medier att förhålla sig mer kritiskt och göra egna bedömningar. Eftersom radions belysning av sextrakasserier varit så väsentlig är det desto viktigare att materialet är representativt och presenteras korrekt.
Maria Schottenius