Samtidsprosan
En maktfråga
Publicerat 2007-05-29 08:26
Hur ska poesin ska kunna bli relevant igen?.
Samtidsprosan
Anna Hallbergs svar på min artikel i Expressen om den "unga" svenska poesin kretsar nästan uteslutande kring ett antal påstådda sakfel i min text. I ett fall har Hallberg rätt. Jag är den förste att beklaga att jag hävdade att Jan Arnald skulle vara utgiven på OEI Editör. Uppgiften härrör från nätupplagan av SvD:s recension av Arnalds bok om Artur Lundkvist och Maria Wine, där förlaget är felaktigt angivet.
I övrigt är det verkligen illvilligt petimäteraktigt att göra gällande att jag skulle mena att languagepoesin är från 60-talet. Jag skriver ju "60-talets konkretism och s k languagepoesi".
För det tredje påstår jag ingenstans att Hallberg gör en positiv värdering av Åsa Maria Krafts författarskap, men hennes rättelse är ändå intressant. Påpekandet att artikeln om Kraft är ett "exempel på djupgående kritik" vittnar om att hennes syn på djupgående kritik skiljer sig avsevärt från min.
Den långa artikeln (som rymmer de i Hallbergsammanhang sedvanliga hänvisningarna till upplevelser från skrivarseminarier) beskriver hur Krafts i Hallbergs ögon intressanta författarskap stundtals skämts av till exempel en biologistisk syn på könen.
Artikelns huvudsyfte är dock att visa hur den senaste samlingen lyckligtvis gör upp med bland annat den biologistiska tendensen och på det hela taget innebär ett glädjerikt närmande till den estetik som i artikeln företräds av Ulf Karl Olov Nilsson, Helena Eriksson och Jörgen Gassilewski - samtliga medlemmar av OEI:s redaktionsråd.
Annars noterar jag att Hallberg uppenbarligen finner det helt i sin ordning att personer i OEI:s redaktionsråd recenserar böcker som kommer ut på OEI:s eget förlag. Liksom att diktsamlingar höjs till skyarna i recensioner som är så mekaniskt oengagerat hopkomna att man utan problem kan byta ut en text mot en annan utan att de recenserade författarna skulle märka någon skillnad.
Vad jag undrar är dock på vilka sätt Hallberg menar att min artikel i Expressen skulle föra fram åsikten att OEI-kotterierna ägnar sig åt konspirationer: Jag nämner i min artikel aldrig ordet "konspiration" och har aldrig över huvud taget hyst uppfattningen att OEI-medarbetarna konspirerar.
En konspiration sker i lönndom och syftar till att tillskansa sig makt. Här handlar det om människor som redan besitter makt och som agerar helt öppet. Det var exakt det fenomenet som min artikel tog upp och som jag försökte belysa de negativa konsekvenserna av.
Men genom att blunda för mina centrala frågeställningar lyckas Hallberg undvika den diskussion som skulle kunna handla om hur poesin skall kunna bli en relevant kraft i kulturlivet igen - läst av fler än de närmast sörjande vid skrivarkurser på Biskops-Arnö.
Slutligen tycker jag att det hade varit passande om Anna Hallberg hade sett över sina egna faktauppgifter innan hon raljerade över påstådda fel i min artikel.
När det gäller det konservativa nätverk som jag påstås ingå i bör det kanske klargöras att jag inte skriver i SvD.
Om man med nätverk avser fler än en person så bör man nog likaledes vara försiktig med att utmåla Stockholms universitet som ett konservativt nätverk.
Läs mer: Litterär konspirationsteori
Visar 0 av 0. Per sida:
Det finns inga kommentarer.
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.





















