När klimatkrisen i höstas blev det stora debattämnet kändes det viktigt för oss på DN:s reseredaktion att bidra till ett ökat medvetande om vad vårt resande innebär för växthuseffekten och att visa på alternativ. Detta inte minst eftersom en stigande andel av resandet sker med flyg - därtill till alltmer avlägsna destinationer - samtidigt som den svenska resebranschen och våra resvanor varit förhållandevis förskonade från diskussioner om de koldioxidutsläpp som orsakas.

De siffror vi tog fram gav oss vatten på kvarn: forskare på Tekniska högskolan visade att svenskarnas flygresande står för cirka tio procent av de svenska utsläppen av växthusgaser. Frånsett snabbfärjor är flyget det mest klimatpåverkande transportmedlet och globalt sett är flyget den snabbast växande utsläppskällan.

Därför bestämde vi oss för att försöka åstadkomma en attitydförändring. Detta genom att inte bara ge tips och råd, utan också visa våra läsare på en möjlig strategi: minska ditt flygresande, res hellre med tåg och buss, men om du flyger - kompensera för dina utsläpp.

Vi tog kontakt med den brittiska miljöfonden Climate Care, ett av de företag som Andreas Malm riktar sig mot i sin artikel "Miljömärkta avlatsbrev" i DN Kultur den 17 april.

Climate Care bedriver ett tiotal projekt i utvecklingsländerna. Tyngdpunkten ligger på energibesparing (som bränslesnåla ugnar och lågenergilampor) och förnyelsebara energikällor (som vindkraftverk och biogasanläggningar). Bara ett av projekten är skogsplantering. I likhet med de flesta andra kompensationsbolag har Climate Care under senare år insett att den typen av klimatprojekt är för osäkra och ibland även kan skada mer än de hjälper.

Mot den bakgrunden är det med stigande förvåning vi tar del av Andreas Malms artikel, som till nästan hälften upptas av en argumentation mot just trädplantering. Att merparten av bolagens klimatprojekt i dag handlar om energibesparing och förnyelsebara energikällor verkar ha gått honom förbi.

Givetvis ska det växande utbudet av koldioxidkompensation granskas hårt, av forskare och i medierna. Men om vi ska få en fruktbar granskning och debatt krävs också en stor portion ödmjukhet inför vad som är rätt och fel i hanteringen. Andreas Malm skjuter över målet när han kallar det för ett bedrägeri att bygga vindkraftverk och att dela ut lågenergilampor för att minska behovet av fossila bränslen.

Visst håller vi med om att klimatkrisen inte i huvudsak är ett privat problem. Det krävs en stark internationell opinion för att tvinga fram de kraftfulla politiska och ekonomiska insatser som behövs för att ge mänskligheten en chans bortom domedagsscenariot. För att åstadkomma detta räcker det knappast med att enskilda personer och företag kompenserar för sina utsläpp. Detta bör snarare ses som ett bidrag till en omställningsprocess som vi förhoppningsvis endast sett början av.

Men man kan givetvis inte bortse från det privata. För den enskilde kvarstår ju frågan: Vad ska jag göra med de flygresor som ändå blir av? Ska jag skicka pengar till projekt som kan minska utsläppen någon annanstans - eller bara sitta still i planet och se avgaserna strömma ut? För oss är svaret på den frågan väldigt enkelt.