”Insikt”, ”oro” och till sist ”avgång”. Tre ord som under flera år saknats i Berlusconis vokabulär och som premiärministern tog i sin mun när han tvingades konstatera att hans styre är över. En epok som varat i 17 år tar slut och en regeringskris som helt kommer att handläggas av statschefen öppnar sig, utan plats för det buffel och båg som stått Italien dyrt.

Berlusconi har lovat att han kommer att avgå en minut efter det att stabilitetspakten röstats igenom. Pakten innehåller de ekonomiska saneringsåtgärder som Europa kräver av Italien. Det gäller också att välja en väg som man kommer överens om med oppositionen, men framför allt att agera och inse att detta är en nödsituation, där finansmarknaderna redan har fått betala dyrt för Berlusconis osäkerhet och motsägelsefulla agerande.

I går, medan Berlusconi hade möte med motståndarna i sitt eget läger, gav Europa oss en vecka för att klargöra reformpaketet på 39 punkter. Samtidigt klargjordes att det kommer att krävas ytterligare ett sparpaket. Räntegapet som i skrivande stund nått index 500 visar att det inte finns någon tid att förlora.

Utrymmet – både tidsmässigt och politiskt – är nu mycket knappt. Det går fortfarande att rädda vårt land om Berlusconi lämnar arenan tillräckligt snabbt, nu när det står klart att han är en av krisens orsaker. Italien behöver omedelbart en trovärdig regering som kan återvinna marknadernas, EU:s och framför allt medborgarnas förtroende men även ändra vallagen och på så vis halvera kostnaderna för politiken.

Om detta inte är möjligt måste vi gå till nyval. För ”Il Cavaliere”, som gjort en enorm förtroendeförlust, stundar nu hans livs match, där han kommer att få betala dyrt för att ha eldhärjat det här landet. För oppositionen kan detta vara den första möjligheten att bygga upp vår Republik på nytt, nu när det fasansfulla vågspelet äntligen är över, besegrat av demokratin, Europa och den allmänna opinionen