Debatten om apatiska flyktingbarnen

Fast mellan lag och moral

Publicerat 2009-11-05 11:12

Foto: Mark Earthy

Rättsrötan på Migrationsverket beror inte på att personalen är främlingsfientlig, utan på att verket tvingats ta politiska hänsyn i sina beslut. Det skriver Maciej Zaremba i en slutreplik om de apatiska flyktingbarnen.

Skriv ut Tipsa Textstorlek

9 kommentarer
0 Bloggar

Debatten om apatiska flyktingbarnen

Relaterad Webb-TV
Gellert Tamas intervju, del 1 av 5
2009-11-20 06:00
Gellert Tamas intervju, del 2 av 5
2009-11-20 06:00
Gellert Tamas intervju, del 3 av 5
2009-11-20 06:00

”I Maciej Zarembas svartvita värld verkar det vara självklart att alla asylsökande har skäl att få stanna. Att de alla uppfyller lagens krav ...”, skriver Lasse Granestrand (DN 13/10).

Läs om denna mening och begrunda vilken omdömeslös person jag måste vara. Var och en som knackar på Sveriges passlucka vill jag släppa in, utan knussel och onödiga frågor. Kanske behöver de inte ens visa passet. Hur många kan de bli? Huu ...

Ack, ja. Jag utlovar guld och gröna skogar åt den som hittar dessa idiotier i min krönika som Granestrand påstår sig referera (DN 11/10). Därmed sagt att det inte är så enkelt att debattera med Lasse Granestrand. Man får liksom inte ha sina egna åsikter i fred. Där man blottat en rättslig ståndpunkt klistrar han dit en migrationspolitisk agenda.

När ett antal individer protesterar mot att Sverige fortsätter att utvisa apatiska barn (DN 5/10) döper han dem till ”kultureliten” och undrar varför eliten inte går rakt på sak och talar om ”fri invandring” (DN 7/10). Han måste antingen mena att eliten vill ha fri invandring eller att eliten inte fattat att den blir följden om de sjuka barnen inte skickas ut. Blir det verkligen så? Vilket menar Granestrand? Om han inte vet själv kunde han fråga Henning Mankell, Göran Greider, Cordelia Edvardson och de andra elitisterna (över fyra tusen personer på http://upprop.nu/VTKG) vad de vill och hur de tänker. Det hade varit upplysande.

Det blir inte mycket till diskussion om man utgår från att den andre menar något annat än det han säger.

Min avsikt med den hypotetiska historien om Vägverket som försöker ransonera körkorten var att visa vad som händer när en (enligt grundlagen) självständig myndighet hörsammar politiska önskningar. Att rättsrötan hos Migrationsverket inte berott på att det skulle befolkas av xenofober, utan på att verket intagit oförenliga roller.

Mot detta invänder Migrationsverkets chef Dan Eliasson med stor emfas (DN 17/10). ”Om det skulle finnas en större sanningshalt i det som Zaremba påstår, är det en präktig skandal som borde skaka rättsstaten Sverige i sina grundvalar.” Hans myndighet skall endast lyda lagen, hälsar Eliasson, den tar inga som helst andra hänsyn.

Jag betvivlar inte att detta är generaldirektörens ambition. Men det är knappast en riktig beskrivning av hur Migrationsverket fungerat.

Så låt oss då skaka grundvalarna. Den näst högste chefen för Migrationsverket mellan 2004 och februari 2007 var rådmannen Lars-Gunnar Lundh. Under dessa år försökte han reformera verket ”att bli mer som myndigheter skall vara”, berättade han för mig sommaren 2007.

”När jag kom till Migrationsverket 2004 talade alla om ’pull-effekten’ av ett beslut. Tankemönstret genomsyrade hela organisationen. Till och med vaktmästare talade om pull-effekten. Man menade att om vi låter en person från ett visst land stanna så kommer flera från samma land att dras till att söka fristad i Sverige. Ja, så kan det nog bli. Men det är inget som myndigheten kan göra något åt. Vi skall tillämpa bestämmelsen. En domstol kan inte låta bli att döma till fängelse av hänsyn till att det kan bli för dyrt för kriminalvården.

’Vem skall hålla i yxan?’ frågade man när det kom väldigt många bosnier. Men så får inte en myndighet resonera, svaret är ju givet! Det är bara riksdagen som kan strypa inflödet – genom att ändra utlänningslagen. Långt ifrån alla, men många på Migrationsverket trodde dock att det var deras uppgift att skruva på och av inflödet av utlänningar. När jag förklarade att det inte var deras uppgift kunde jag höra: ’Jaså, är du emot en reglerad invandring?’ Jag vill inte klandra enskilda medarbetare. Många var duktiga. Ytterst var det fråga om en kultur som genomsyrade verksamheten och som ledningen var ansvarig för.”

Lars-Gunnar Lundh menar att det var denna kultur som låg bakom en rad orimliga beslut. När han tillträdde fann han att verket fattat cirka 9 000 avvisningsbeslut där man visste säkert att beslutet inte gick att verkställa. För att ingen vågade flyga till Bagdad, eller för att Kuba inte släpper in kubaner som varit borta längre än elva månader:

”Trots den vetskapen beslutade Migrationsverket och Utlänningsnämnden att dessa människor skall avvisas. Vilket var ett fullständigt slag i luften och gjorde det omöjligt för dem att integreras i Sverige.

En viktig uppgift för myndigheten under mina år var att tillsammans med beslutsfattarna få en riktig syn på hur beslutsfattandet skulle gå till. Det viktigaste var att vi utan att snegla på konsekvenserna fattade beslut enligt lagen. Konsekvenserna fick riksdagen ta hand om! I den andan fattade jag själv ett antal vägledande beslut när det gällde bland annat irakier som innebar att de fick stanna.

Vårt system bygger på att politikerna stiftar lagar – som myndigheterna tillämpar. Gillar inte politikerna konsekvenserna måste de ändra lagarna. Men så har man inte gjort med migrationspolitiken. Man har försökt begränsa tillströmningen – genom att ha täta kontakter med de tillämpande myndigheterna.”

Lars-Gunnar Lundh säger att han inte känner till någon annan myndighet som fungerat på det sättet.

”Man hade relationer till överinstansen som fick nackhåret att resa sig på en jurist. Till exempel bjöd Utlänningsnämnden in mig och verkets rättschef för att diskutera hur de skulle avgöra ett ärende som redan var avgjort av oss och överklagat till dem. Det skulle vara helt främmande för en hovrätt att bjuda in tingsrätten och undra ’hur tycker ni att vi skall göra?’ Eller så skickade de ett mejl som antydde att vi inte borde verkställa en avvisning till Eritrea – som de själva beslutat om. Varför inte? Jo, Sverige kan få kritik från UNHCR om ni verkställer, hälsade Utlänningsnämnden. Men då skall de för tusan inte fatta sådana beslut! Man måste ta ansvar för vad man gör. Man kan inte ha en agenda inåt och en annan utåt.”

Så långt Lars-Gunnar Lundh. Jag menar att han beskriver en ordning där det politiska ansvaret för flyktingpolitiken inte kan utkrävas, eftersom politiken gömt sig bakom ryggen på en myndighet. Som ställt upp på arrangemanget. Någonting är inte som det skall med rättstatens grundvalar.

Maciej Zaremba

maciej.zaremba@dn.se

Läs mer: Gellert Tamas bemöter kritiken om felcitat

Kommentarer(9)

Visar 1-9 av 9. Per sida:

Apatiska barn? En diskution där svenskar diskuterar ...hungersnöd,eller att vara flykting? Möjligt? Nej (kanske teoretiskt annars vet svensken inget om sådana ämnen)
Hemlös? Ja det finns en del svenskar som har den erfarenheten,men inte är det ni som skriver här.
Å andra sidan...det finns ju lagar säger någon.Visst världen är full av lagar.Men lagar betyder ej automatiskt rättvisa,välstånd eller bra liv.
Många gg är det motsatsen.
*en som vet och har upplevt (ej teoretisk svammel)

rockvol, 12:05, 11 november 2009. Anmäl

Tyvärr är debatten avslutad och jag får inte svara Göran Bodegård i papperstidningen.
Göran Bodegård tar upp frågan om barn blev apatiska före eller efter beskedet om att de nekats uppehållstillstånd. I hans begränsade studie, på egna patienter, insjuknar femton barn utan att ha fått avslag, arton efter. Det finns andra studier med andra resultat. Jag tror precis som han att trauma från hemlandet kan vara en faktor. Den obesvarade frågan är dock fortfarande varför det hände så många asylsökande barn, från huvudsakligen ett begränsat antal länder under relativt kort tid. I min bok "I Sveriges väntrum”, (Norstedts 2007), prövar jag flera perspektiv. Nyansering är nödvändigt om vi vill värna asylrätten och argumentera med framgång mot till exempel sverigedemokraterna. Först söker jag svaret hos, som det visar sig, ytterkantsspelare som Hessle och Bodegård, men finner mer nyanser hos psykologerna Lotta Wiberg, Andreas Tunström och psykiatrikern Olav Bengtsson. Mindre av tacksam journalist

Lasse Granestrand, 15:26, 6 november 2009. Anmäl

Tack för inlägget, Lasse Granestrand, mycket upplysande. Jag kan varmt rekommendera Lasse Granestrands bok. Den är nyanserad och saklig, försöker se på både flyktingdebatten och de apatiska barnen från flera håll och låter alla aktörer komma till tals.

Barnpsykiater, 12:03, 6 november 2009. Anmäl

Jag får tyvärr inte längre bemöta Zaremba i tidningen. Som en service till läsarna vill jag påpeka att Zaremba skriver om en rättsordning som upphörde för tre och ett halvt år sedan. I dag avgörs frågorna i tingsrätt och kammarrätt. Zaremba borde alltså angripa kammarrättspresidenten som är ansvarig för praxisbildningen i Migrationsöverdomstolen.De formella banden mellan politik och juridik har upphört.
Lasse Granestrand.
P.S. Om ni är nyfikna på ett annorlunda perspektiv än Gellert Tamas (och Zarembas) på de apatiska barnen så
kan ni läsa kapitlen 3, 4, 5 och 6 i min bok "I Sveriges väntrum - om pressade politiker, flyktingar och ett land i förvandling" (Norstedts 2007).
Speciellt kapitel 6 som handlar om mediernas dramaturgi, inte minst Gellert Tamas, får nu ny relevans.

Lasse Granestrand, 09:49, 6 november 2009. Anmäl

Det fantastiskt ironiska är att Migrationsverket nu har en generaldirektör som försöker återinföra regimen pre-Lundh. Men han vill att verkets personal skall bortse från lagen åt andra hållet - bevilja där det inte finns grund och "fatta beslut med hjärtat". Hans hjärta är rent. Hans politiska ambitioner är fullkomligt glasklara. Var hör jag Zarembas protest? Vad är skillnaden mellan en godtycklig bedömning åt ett politiskt håll än åt ett annat inom den statliga förvaltningen? Skall verkligen statstjänstemännen styras av hjärtat och vilket hjärta då, vems hjärta? Åkessons eller Eliassons? I nazityskland, har jag hört, men jag har inga belägg, ändrades inte många lagar under förtitalet och man var, och detta vet jag, väldigt noga med att följa lagar och förordningar när man fattade sina beslut. Men man tolkade dem enligt sitt eget hjärta... Var detta också rätt?
Varför är det så svårt att förstå att statens myndigheter är ett utskott från ditt och mitt personliga val när vi går till v

Paragrafryttaren, 08:31, 6 november 2009. Anmäl

@Spanaren: "Jag ogillar det han skriver, men kan inte hitta några konkreta fel, men nåt måste jag klaga på … Ah! Språket: han skriver illa, den där polacken." Zaremba skriver betydligt bättre än de som kommenterar honom, Spanaren inkluderad; IMHO skriver han bättre än de flesta på DN.

Sarkasmus, 07:48, 6 november 2009. Anmäl

Jada, jada, jada.
Hur i hela fridens namn kan en person med Zarembas bristande litterära förmåga regelbundet få lov att publiceras i DN?
Han skriver sämre svenska än en genomsnittlig Socionomstudent.

Spanaren, 20:25, 5 november 2009. Anmäl

Det är en något märklig debatt som pågår om de apatiska barnen.
På ena sidan den mänskliga aspekten som rör deras deras lidande och migrationsverkets agerande. Den debatten är helt befogad och det som hänt verkar bedrövligt. På den andra sidan, den misstänkamhet som är fullt befogad d v s om det skulle vara "något skumt" med tanke på att hela epidemin poppade upp så häftigt just i Sverige, huvudsakligen bland zigenare, där svåra psykiska problem var vanliga hos föräldrarna, vilka inte kom från länder i krig. Det finns så många märkliga saker i denna historia att man tycker att ingen hederlig journalist skulle ge sig förrän man hade en förklaring. Tamas har ju klarat av den första frågan. Finns det ingen journalist av samma klass som skulle kunna ta sig an den andra?
Men debatten är som om två boxare står vända ifrån varandra som slår åt olika håll.
Ena sidan förklarar vilken tragedi det var o vilka skurkar som hanterade frågan. Den andra svarar med att barnen blev manipulerade, droga

Pops, 18:08, 5 november 2009. Anmäl

För det första. Det mest horribla beslut som fattades mellan 2004 och 2007 var att tillsätta Lars-Gunnar Lundh.
För det andra. I och med den nya instansordningen är inte längre regeringen högsta instans i utlänningsärendet utan domstolen. Alltså är inte Migrationsverket mer politiskt styrt än någon annan inom rättssystemet.
För det tredje vill jag tacka DN för den bevakning och debatt som funnits i tidningen rörande Tamas bok. DN är i särklass bäst i klassen i denna fråga. Undantaget är tyvärr Zaremba som är den enda som medverkat som inte har större kunskap i ämnet än en ordinär AFA-aktivist.

Jim Österberg, 13:46, 5 november 2009. Anmäl