Talet om litteraturens värde ekar tomt..
Kulturbudgeten är lagd. Var finns litteraturen? Budgeten hänvisar till kulturutredningen, som tiger. Kulturministern talar vackert om värdet av att läsa böcker. Regeringen talar vackert om att Sverige ska bli en ledande kunskapsnation. Men nära en halv miljon elever i grundskolan saknar ett bemannat skolbibliotek. Och utlåningen på folkbiblioteken minskar. Litteraturen ska tydligen klara sig bäst den kan. Liksom författarna och översättarna. Det är djupt oroande. Inser kulturutredningen allvaret?
Det har skett ett paradigmskifte i synen på litteraturens funktion i samhället. Boken har blivit en vara, författarens namn ett varumärke. Författares framgång mäts i upplagor. Vi har ingenting emot marknaden. Det är bra att det säljs pocketböcker på Konsum. Det är bra att det finns författare - om än några få - som blir rika på att skriva böcker. Men litteraturens värde kan inte bara räknas i kronor och ören.
Förutsättningen för en väl fungerande demokrati, för yttrandefrihet och en hög utbildningsnivå är obegränsad tillgång till litteratur. Förutsättningen för litteraturens fortlevnad och mångfald är författare som kan leva på sitt arbete.
Politiker talar gärna om språkets betydelse, om värdet av litteratur och bibliotek. Men så fort författarnas och översättarnas ekonomiska villkor kommer upp drar man öronen åt sig. Det verkar svårt att förstå att det hänger ihop. Utan litteratur inga bibliotek. Utan författare ingen litteratur. Utan drägliga ekonomiska villkor och möjlighet att skriva - inga författare.
Vårt land har aldrig varit ockuperat. Våra nordiska grannar har en annan historia. Den avspeglar sig i deras kulturpolitik. Det som en gång varit hotat värnar man om. Finland är på väg mot en helhetslösning när det gäller författares sociala trygghetssystem. Skattefria arbetsstipendier blir såväl sjukpenning- som pensionsgrundande. Årsinkomster upp till 18 300 euro (178 000 kronor) blir skattefria. De norska ersättnings- och stödordningarna för författare och översättare är också långt mer generösa än de svenska.
Statliga ersättningar till författare och översättare är främst kopplade till biblioteken: medborgarna lånar gratis böcker, upphovsmännen får betalt. Det är bra. Men Sveriges författarförbunds inkomstundersökning från 2004 gav kalla fakta. En professionellt verksam skönlitterär författares medianinkomst låg på 124.100 kronor. Vem kan leva på det? De sociala trygghetssystemen är inte heller anpassade för egenföretagande konstnärer. Skriv gärna böcker, men bli inte sjuk eller föräldraledig. Eller gammal. Vi vill inte ha det bättre än andra yrkesgrupper, men varför ska vi ha det sämre?
Vi kräver att regeringen värnar och utvecklar de statliga stödordningarna för litteratur.
Vi kräver att en statlig utredning undersöker möjligheten till ändrade skatteregler och anpassade sociala trygghetssystem för författare och litterära översättare.
Det är inte vår privatsak. Det handlar om Sveriges framtid som kunskaps- och kulturnation. Och diskussionen måste börja nu.
Sveriges författarförbund
Mats Söderlund, ordförande,
Eva Susso, förste vice ordförande,
Oline Stig, andre vice ordförande