En film kan göra skillnad. Det kan man konstatera i Frankrike, tre månader efter det att Philippe Liorets invandringspolitiskt heta film ”Welcome” gått upp på biograferna.
En simlärare i norra Frankrike tar sig an en illegalt invandrad kurd som vill simma till England – inte oväntat att en sådan film skapar viss debatt i ett land där invandringspolitiken stramats åt sedan Nicolas Sarkozy kom till makten. Filmen hann knappt ha premiär förrän ministern för invandring och nationell identitet, ex-socialisten Eric Besson, krävde att regissören skulle dra tillbaka uttalanden där han dragit paralleller mellan dagens illegala invandrares situation och de franska judarnas under andra världskriget.
Philippe Lioret svarade i ett öppet brev i tidningen Le Monde att han inte ansåg sig sätta några likhetstecken. Däremot tyckte han sig se tydliga paralleller mellan de ”repressiva mekanismerna” då och nu. Mekanismer som i filmen inte bara drabbar invandrare utan även volontärer som försöker hjälpa de papperslösa, likt de fransmän som gömde judar undan deportering.
På den punkten har filmen öppnat något av en dammlucka. För många frivilligorganisationer har ”Welcome” blivit ett slagkraftigt exempel på en politik som de motsätter sig sedan länge.
Medan det i Sverige endast är straffbart att hjälpa en illegal invandrare om man gör det i vinstsyfte, öppnar den franska lagstiftningen för betydligt vidare tolkningar. Det kan räcka med att hjälpa någon med logi eller pengar för att riskera fem års fängelse. Även om det sällan går så långt som till rättegång vittnar utsatta om häktningar, förhör och kroppsvisiteringar.
Under våren har frivilligorganisationer krävt lagändringar och publicerat listor över personer som anklagats för så kallat ”solidaritetsbrott”. Invandringsministern har allt ihärdigare hävdat att lagen aldrig tillämpats mot personer som handlat i humanitärt syfte och att ”solidaritetsbrott” därför är en myt.
Frivilligorganisationerna fick dock ytterligare argument när en ung fransyska för en månad sedan drogs inför rätta för att ha delat sin bostad med sin marockanske sambo, som saknade uppehållstillstånd.
Debatten nådde en höjdpunkt i förra veckan när den internationella människorättsorganisationen FIDH publicerade en kritisk rapport kring ”solidaritetsbrott” och slog fast att fransk polis i flera fall använt skrämselmetoder mot volontärer. FIDH vänder sig mot vad den kallar ”den franska regeringens schizofreni”. Det vill säga Frankrikes stora ord om mänskliga rättigheter på den internationella arenan, samtidigt som man på hemmaplan använder en politik som ”stämplar, förtrycker och skrämmer” egna medborgare som hjälper utländska personer i utsatta situationer.
Eric Besson lär få fortsätta att försvara den franska lagen. FIDH tänker gå vidare till rättsliga instanser på både europeisk och internationell nivå.
Och filmen, den fortsätter att finnas på repertoaren.