Mikael Askergren spekulerade 11/7 över varför Stockholm Waterfront inte vållade större protester under samrådstiden. Mer anmärkningsvärt är dock att statens garant som övervakare av riksintressena fallerade, nämligen landshövdingen. Huset tilläts under planprocessen att växa på höjden, på likartat sätt som de orimligt höga Tors torn. Dessa kommer nu sannolikt att sänkas rejält, men absurt nog inte på grund av en omdömesgill länsstyrelse utan tack vare alltför höga byggkostnader.
Waterfront, Klara torn och Tors torn är tyvärr inga särfall. Politiker över hela landet har drabbats av en höghussjuka, som gör dem okänsliga för kvaliteterna i den egna stadsmiljön. Man åsidosätter kulturhistoriska riksintressen och bestämmelser i plan- och bygglagen. I Göteborg byggs till exempel ett höghushotell mitt i det byggnadsminnesmärkta posthuset.
Påbyggnader kan presenteras som beskedliga, men i praktiken vara ytterst beklagliga. I Stockholm är Skeppsholmsbron en av de viktigaste utsiktsplatserna. Härifrån såg man tidigare Jakobs kyrkas hela torn avteckna sig mot himlen. Nu utgörs en stor del av bakgrunden i stället av den påbyggnad som Vasakronan gjort på sitt kontorshus vid Regeringsgatan. Askergren (liksom Johansson) pläderar för att återuppliva förslaget om gatugenombrott mellan Klarabergsviadukten och Norr Mälarstrand. Han nämner behovet av spårvagnsförbindelse till nordvästra Kungsholmen men tycks inte ha noterat att en sådan redan är planerad via Kungsholmsgatan.
Han försöker förringa att det han föreslår är en bilgata och poängterar att det skulle bli ett ”präktigt flanörstråk”. Då har han uppenbarligen förbisett att det redan finns en trivsam gång- och cykelväg på platsen, nämligen Serafimergränd – Samuel Owens gata. Den portal som binder samman de två pensionärsboendena vid Bolindersplan ger dock intryck av att gränden kan vara privat mark och bör nog ändras och skyltas.
Stockholms unika stadsbild och stadslandskap är troligen en orsak till att turismen ökar och är på väg att bli stadens viktigaste inkomstkälla. Inte minst därför måste stadsbildsfrågorna överordnas andra aspekter.