Fri konst ger mening

Som representanter för institutioner med uppdrag att fördela statliga kulturmedel ser vi med oro hur begreppen konst och Kultur ständigt blandas ihop. Utifrån vårt arbete att värna om skärpan i kultur vill vi försöka tydliggöra skillnaden mellan begreppen och bidra till en fördjupning som vi tycker saknas i den pågående kulturdebatten.

Att tala om kultur är att tala om det breda och accepterade samhällslivet. Den underhåller, stimulerar och får oss att känna gemenskap och trygghet i det vi känner igen oss i. Kultur fungerar som ett slags spegel till det samhälle vi lever i och där vi kan få syn på oss själva som människor. Kultur är, och bör vara, ett generellt begrepp där alla möjliga mänskliga uttryck och avtryck kan inbegripas.

Kulturen är ständigt i rörelse och är viktig som skapare av identitet och engagemang inom ett samhälle.

Konstens samhällsfunktion bär däremot på en visionär och kritisk kraft som ska kunna störa och överraska den breda rörelsen. Den omprövar och föreslår nya synsätt, positioner och maktrelationer inom kulturen. Konsten ger näring åt kulturen på detta sätt, och ger liv åt den breda debatten. Därmed är konst en förutsättning för kultur.

I konsthistoriska termer brukar ordet spjutspets eller "avantgarde" användas som en beskrivning av konstens drivande roll. Det är termer lånade från militären, där avantgarde betyder "förtrupp" syftande på militärens spejare. Och just så menar vi att konstnärer kan ses: de som både sinnligt och intellektuellt spejar mot det som vi bara anar, de som lyckas med att iaktta och beskriva vart vi är på väg på ett sätt som ifrågasätter och bryter det etablerade sättet att se på samtiden. Om konsten är spjutspetsen, den pil som visar nya riktningar måste den stå fri. Konsten, i alla dess former, måste vara politiskt och kommersiellt obunden. Om den blir exploaterad för enbart instrumentella syften förlorar den sin kraft och bärighet.

Hur skall då den fria konsten finansieras?

Konstens egentliga värde går inte att mäta i pengar eller statistik. Konst är upplevelser som sker hos betraktaren och som har verkningar över lång tid. Publiken sätter själv värdet på vad den ser. En konstupplevelse kan förändra en människa för evigt eller vara densamma likgiltig. På så vis kan konsten vara både ovärderlig och samtidigt värd just ingenting. Konsten bär, i filosofiska termer, på en försvinnandets Ekonomi där saker och ting hela tiden måste aktiveras, revideras eller återvinnas till skillnad från en bevarandets Ekonomi som säkrar, samlar och förvaltar. Därmed inte sagt att det inte går att bedriva konsthandel eller att nå kommersiell framgång. Men då pratar vi om konst som en produkt i en handelsekonomi, som varken har med konstens samhällsfunktion att göra eller med dess drivkrafter. Marknaden kan inte vara en förutsättning för att mäta kulturens värde, det är snarare en konsekvens av värdefull kultur.

I dag har vi några statliga institutioner som fördelar medel till fria konstutövare.

De viktigaste är Kulturrådet och Konstnärsnämnden. Pengarna som fördelas från dessa räcker till en mycket liten del av alla konstnärer.

Den mest komplexa frågan, som tar mycket diskussionstid i vårt arbete, är riktlinjen konstnärlig kvalitet. Detta handlar om kontinuerliga diskussioner och omförhandlingar. Vi bedömer innehållet, vad som görs och utforskas. Kvalitet eller verkshöjd handlar om den drivna kunskapen i kombination med att tänka annorlunda och nytt. Det är viktigt att möjliggöra en mångfald av konstnärliga uttryck och i mångfalden kan det uppstå en gnista som synliggör en ny och oväntad väg. Att staten stöder konst som inte kan finansieras på annat sätt är i detta perspektiv helt oumbärligt. Det kan jämföras med stöd till forskning. Fler bör få möjlighet att komma i kontakt med andra uttrycksformer än de som vanligtvis tar stor plats i vårt samhälle och som ofta bara befäster en rådande ordning. Genom att sattsa relativt lite medel på konsten, utifrån dess egna premisser, skapar vi förutsättningar för spjutspets, förnyelse, kunskap och utveckling i kulturområdet. Och framför allt: den fria konsten skänker mening och djup åt hela vårt samhälle.

Mats Bäcker, fotograf, ledamot Kulturrådet, Arijana Kajfes, bildkonstnär, ledamot Kulturrådet, Jennie Lindström, dansare, ledamot Kulturrådet, Anna Westberg, dansare, ledamot Kulturrådet, Amit Sen, musiker, ledamot Kulturrådet, Stefan Helgesson, forskare i litteraturvetenskap UU, ledamot Kulturrådet, Stephan Larsen, lektor i litteraturvetenskap SU, ledamot Kulturrådet, Tomas Forser, professor i litteraturvetenskap GU, ledamot Kulturrådet, Mats Hjelm, bildkonstnär, ledamot Kulturrådet, Joakim Milder, musiker, ledamot Kulturrådet och samtliga ledamöter i Barn- och Ungdomslitteraturgruppen, Kulturrådet, Maria Lantz, lektor Kgl.Konsthögskolan, vice ordf. Bildkonstnärsnämnden, Anders Boqvist, bildkonstnär, ledamot Bildkonstnärsnämnden, Yngve Brothén, bildkonstnär, ledamot Bildkonstnärsnämnden, Ebba Matz, bildkonstnär, tf.ledamot Bildkonstnärsnämnden

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut