Vi vill alla vara goda, på den goda sidan.
Sådana känslor styr i hög grad debatten och medierapporteringen om flyktingar och invandrare. Ett exempel är förvirringen kring riksdagens beslut om vård för asylsökande. Där står inte ett ord om papperslösa. Denna fråga är inte alls avgjord.
Ändå skriver DN:s ledarsida om skammen "över att vara svensk" inför beslutet. I Svenska Dagbladet finns en nyhetsartikel som inte heller kan särskilja en asylsökande och en "papperslös".
Beslutet i onsdags var en framforcerad EU-anpassning men det handlade faktiskt bara om asylsökande.
Det finns en berättigad otålighet att frågan om vård för de papperslösa, det vill säga dem som vistas illegalt i Sverige, inte behandlades samtidigt. Denna vårdfråga är komplicerad men kommer antagligen att få en humanare lösning än i dag. En utredning förbereds, migrationsministern öppnar för barn- och mödravård. Kristdemokrater och folkpartister driver på alliansen.
Debatten om invandrare och flyktingar kränger våldsamt mellan ytterligheter och återspeglar sällan den komplexa verkligheten: Det Invandrar-Sverige som rymmer BÅDE möjligheter och problem.
Det finns några kännetecken för Sverige som sällan kommer fram.
"Sverige är ett stort invandrarland. På några decennier har andelen av befolkningen som är född utomlands vuxit från några procent till tretton procent. Räknar vi in de som är födda här men av två utlandsfödda föräldrar stiger siffran. Sexton procent i Sverige har i dag det som i statistiken kallas utländsk bakgrund. I Stockholm är det tjugofem procent, i Malmö trettiofyra. Det handlar om en stor samhällsförändring. (I siffrorna ingår inte bara skyddsbehövande och flyktingar utan också migranter inom EU och Norden.)
"Sverige har varit generösare än de flesta andra europeiska länder. Ungefär hälften av de asylsökande har fått stanna. Detta har gett en signal ut i världen som gjort Sverige till ett populärt asylsökarland.
"Sveriges asylapparat har skapat mycket lidande. Många möjligheter att överklaga ett nej har gett långa väntetider. Det har skapat ohälsa. Psykiatriska diagnoser har blivit en vanlig grund för uppehållstillstånd. Vi har haft en epidemi av barn som drabbats av apati. Ett nej har i det "snälla" Sverige chockat. Ambivalensen i systemet har förvirrat. Psykiatriseringen av flyktingpolitiken är en skandal som politikerna (och läkarna) bär ansvar för.
"Sverige snålar med att använda Geneve-konventionen. Och både flyktingskeptikerna och vännerna missförstår detta faktum.
Genevekonventionen är utgångspunkten för asylrätten. Men i den svenska utlänningslagen finns dessutom en rad andra skyddsgrunder uppräknade. Sverige sticker ut genom att ha valt att bara ge en liten del av de sökande rätt att stanna på grundval av just Genevekonventionen.
Åren 1994-2003 fick bara 2,7 procent av de asylsökande i Sverige beslut i första instans om att få stanna med hänvisning till konventionen. Genomsnittet under den perioden var fjorton procent bland EU:s tjugofem medlemsstater.
Politikerna i välfärdsstaten Sverige vill i tider av ekonomisk kris med kort varsel kunna plocka bort de skyddsgrunder som inte är internationellt tvingande. Upplägget kan ifrågasättas, men det har i vilket fall inte lett till att Sverige tagit emot färre skyddsbehövande än andra länder.
Siffrorna leder till missuppfattningar både hos invandringsskeptiker och flyktingvänner. Deras villfarelse är besläktad. "Skeptiker" som journalisten Gunnar Sandelin (DN Debatt 8/4-05) ser den låga siffran, 2,7 procent som ett bevis för att Sverige släpper in få "riktiga" flyktingar. "Vännerna" som till exempel författarna Maciej Zaremba (DN 14/4) eller Gellert Tamas (DN 19,21/12-06) suggererar fram bilden av Sverige som ett ogeneröst land, vilket inte är sant.
Vad är Sverige? Jo, ett generöst invandrarland som lagt en spikmatta i entrén, snålat med att erkänna konventionsflyktingar och som långsamt börjar förstå vikten av arbetskraftsinvandring.
Gunnar Sandelin ställer yrvaket frågan om vad invandringen kostar och kan vara ganska säker på att få vara med i Debatt i SVT. Sedan länge vet vi att samhällsekonomiska beräkningar ger ett plus för 1960-talets invandring, men ett minus för de följande decennierna.
Avgörande är förstås om de nyanlända jobbar och betalar skatt. Och hur mycket de tar i anspråk av bidrag och den offentliga sektorns resurser.
Numera talar politiker ofta om vårt behov av invandring för att korrigera en ogynnsam åldersstruktur där alltför få unga ska försörja många gamla. Det är ett egennyttans argument och då måste politikerna göra sig beredda på motfrågan: vad händer om de som invandrar inte kommer i arbete?
Denna egennyttans strategi kan bli en fälla om den inte kompletteras med tal om solidaritet och humanitet.
Migration är naturligt och önskvärt. Men i Sverige har det gjorts många misstag som skapat sociala problem.
Segregationen: Det håller inte att Södertälje tar emot 25-50 med färska uppehållstillstånd varje vecka medan Södermalm i Stockholm, där jag bor, öppnar dörren för en handfull. Under ett år.
Skolan: Det är främst i invandrartäta områden som skolresultaten är dåliga. Det är förstås svårt att lära sig svenska eller andra läroämnen i en miljö där få talar svenska på grund av segregationens spiral.
Det är vi som är för en generös invandring som måste tala om problemen. Debatten får inte överlåtas till dem som bara vill se drömflyktingar som klockrent uppfyller Genevekonventionens hårda krav. Vare sig debattörerna är "vänner" eller "skeptiker".
Det är viktigt att inte lämna fältet fritt till "skeptikerna" eller de öppet främlingsfientliga som Sverigedemokraterna.
Inför 2010 års val måste politikerna vässa sina argument och inte vara så defensiva och otydliga om problemen som Mona Sahlin i tevedebatten med sverigedemokraternas ordförande Jimmie Åkesson hösten 2006. I stället för att erkänna att sociala problem ibland är kopplade till invandrarskapet så nekade hon och sverigedemokraterna vann tiotusen nya väljare.
Lasse Granestrand tog nyligen emot Röda korsets journalistpris för sin bok "I Sveriges väntrum - om pressade politiker, flyktingar och ett land i förvandling" (Norstedts) samt för reportage som varit publicerade i DN Söndag. Se dn.se/flyktingliv.