Hur sjuka barn behandlas i Sverige är en angelägen fråga att diskutera. Om vissa barn behandlas sämre än andra därför att de inte är svenska eller har ett funktionshinder är det ännu viktigare att frågan undersöks ordentligt.
Gellert Tamas har gjort en sådan undersökning i boken ”De apatiska”. Men det finns flera felaktigheter i den. Och så långt vi är berörda tycks de följa ett mönster: Han vill till varje pris visa att vi är osjälvständiga polis- respektive åklagarmyndigheter som tar order av Migrationsverket – alternativt att vi har en rasistisk dagordning.
Tamas har intervjuat några av oss under 2008. Han har spelat in intervjuerna på band. Det har vi också. Vi kan därför med lätthet visa att vi är felciterade, att Tamas utelämnar avgörande fakta, att han klipper in ett svar på en annan fråga än den han har ställt.
Som exempel kan följande konversation, på sidan 587 i boken, nämnas. Det låter som om vi har en dialog men Tamas har klippt ihop olika citat från intervjun som inte alls följer på varandra.
Tamas: ”Jag frågar åklagaren Lise Tamm om hon inte var orolig för att anmälningarna i själva verket kunde vara ett försök att utnyttja henne och polisen…”
Mitt påstådda svar: ”Här var det ju inte målsägarna som anmälde, utan det kom ju från en myndighet, svarar Lise Tamm, så där har man ju inte dom misstankarna, inte på det sättet.”
I själva verket säger jag så här: ”Ja, vi var ju medvetna om det och vi ville försöka undvika att bli politiska slagträn och vi ville hålla oss utanför den här debatten. Det enda vi var intresserade av det var om barnen var utsatta för vanvård. That’s it! Vi var inte intresserade av om någon manipulerade eller simulerade och det var det debatten handlade om men det var inte det vår utredning handlade om.”
Tamas upprepar samma fråga. Jag svarar: ”En polisanmälan är bara en polisanmälan. Någon kommer in med en uppgift. Sen går den igenom systemet och blir granskad.”
Detta är bara ett av många exempel på Tamas systematiska förvrängningar och förfalskningar. Av utrymmesskäl kan vi inte ta med fler.
Tack vare våra förundersökningsåtgärder kunde vi konstatera att inga tecken på vanvård, misshandel eller drogning kunde påvisas. Det var viktigt för att kunna fria föräldrarna. Det hade varit djupt diskriminerade och närmast tjänstefel att låta bli att ta reda på om barnen var utsatta för någon form av brott bara för att de var utländska barn.
Vad som drivit Tamas till att manipulera fakta är en gåta. Hans trovärdighet kan emellertid starkt ifrågasättas. Det är sorgligt eftersom kärnfrågan är för viktig för att behandlas så oseriöst.
Lise Tamm Kansliåklagare, Internationella åklagarkammaren
Patrik Lillkvist Kriminalinspektör, chef för familjevåldsgruppen Citypolisen