"Happy Happy – en bok om skilsmässa" är en antologi som Maria Sveland och Katarina Wennstam sammanställt som en reaktion på något. Osäkert vad.
En del av författarna har för några år sedan varit med om att bedyra hur viktigt giftermål och äktenskap är. Det var då det handlade om att samkönade par skulle kunna avge äktenskapslöften och visa varandra och omvärlden vad de betydde för varandra. I politiken och inom skilda samfund fördes en angelägen debatt om äktenskapets betydelse. Mitt parti, Kristdemokraterna, föreslog en lagstiftning som påminner om gällande lag i andra länder. Par av samma kön skulle enligt lagen få gifta sig på samma villkor som olikkönade par, i en civil ordning. Samfund och andra skulle – utan lagliga konsekvenser – kunna välsigna eller högtidlighålla giftermålet i de former som de valde.
Författarna till boken "Happy Happy" har nu delvis tänkt om. Nu dissas äktenskapet samtidigt som man slår ett slag för lyckliga skilsmässor .
Många som skriver artiklar och böcker om skilsmässor gör det för att hjälpa människor att ta sig igenom skilsmässor som de ser som oundvikliga eller skilsmässor som de absolut inte vill vara med om. Kanske tjänar "Happy, Happy" i viss mån sådana syften, vilket jag i så fall självklart välkomnar. Men intrycket är att de här författarna tenderar att glorifiera misslyckandet och mana människor som går igenom svårigheter att göra processen kort med den man i olika former lovat att bistå i vått och torrt. Men i det här fallet tycks väldigt mycket gå ut på att beskriva hur skönt det är att bli fri från de löften man givit varandra i borgerliga lika väl som religiöst välsignade äktenskap – i samkönade lika väl som i olikkönade förhållanden.
Det som så tydligt saknas i en sådan plädering är barnperspektivet. Att tro att en skilsmässa är lycklig för barnen är, utom i sällsynta fall, att sticka huvudet i sanden. Barnen får ofta en framtid med ständigt flyttande mellan två hem, med nya vuxna att dela hemmen med och kanske nya syskon som man måste dela vardagen med. Att en förälder kan njuta av den veckovisa friheten från barnen är inte otänkbart, men för barnen kan den nya tillvaron vara problemfylld.
Skilsmässor är tyvärr ofta den minst dåliga av flera dåliga lösningar. Men för oss vuxna är det viktigt att inse att besluten inte bara rör oss. Också barnen är en del av den familj som splittras.