Rektor Ivar Björkman och hans styrelseordförande på Konstfack, Gunilla Thorgren, försöker försvara sina positioner (DN 27/4). Det är hög tid. Man kan faktiskt inte ha en rektor på en av våra mest prestigefyllda konstutbildningar som är rena byråkraten. Som ser lagparagraferna framför konsten. Jag vet inte vad Björkman–Thorgren har för erfarenhet av tidningsredaktioner. Att påstå att det där kryllar av advokater för att inspektera tryckfrihetsförordningens praktik är sannerligen att blanda bort korten.
Korten är:
1. Eleven Anna Odell simulerar en psykos och hamnar på akuten som en del av ett konstprojekt och får kritik. Att detta enda besök skulle ha saboterat den svenska psykvården är förstås rena tramset. Det borde Björkman naturligtvis omedelbart sagt i stället för att så småningom kommentera: ”Jag såg det som mycket viktigt att sakligt granska vad som hade hänt och om vi på Konstfack hade gjort något fel.”
2. Kulturminister Adelsohn upptäcker en video på en konstmässa med en nedsprejad tunnelbanevagn och deklarerar att det inte är konst. Videon är gjord av en före detta Konstfackselev och därför utreder Björkman och pustar ut: ”Där har Konstfack således inte begått något vare sig etiskt eller juridiskt fel.”
3. En nedklottrad svensk fana som efter att ha varit utställd i Kalmar och Moskva blir föremål för Björkmans advokatinspektion av elevkonsten.
4. En tolkning av Björkman och en advokat av vilken upphovsrätt som gäller för ett musikvideoverk – som nu är borttaget från skolans examensutställning.
Björkman–Thorgren skriver: ”När man som konstnär tar på sig rollen att vara utmanande och gränsöverskridande, vilket är konstens själva livsnerv, ska man veta vad man gör och ha insikt om vad som kan hända.”
Lag och ordning. Verklighetsanpassad konst. Populistisk lyhördhet.
Helst ska konstens livsnerv vara i fred. I alla fall om man går på Björkmans Konstfack.
Jag tycker Ivar Björkman ska avgå!