Humanisterna och Gud
Håkan Lindgren: Vi klarar oss utan Gud
Publicerat 2009-06-26 11:33
Några böcker med religionskritik är inget korståg.
Humanisterna och Gud
- Fler artiklar
- Inger Edelfeldt: Är det konstigt att man längtar?
- En ansvarslös kampanj
- P C Jersild: Vi är inte okunniga
- Svenska kompositörer kan luras på pengar i USA
- Ola Larsmo: Vi och de andra
- Christer Sturmark: "Ateismen ingen religiös tro"
- Göran Rosenberg: "Är Humanisternas tro värd en mångmiljonkampanj?"
Inget gör vår tids intellektuella så irriterade som när någon säger ”gud finns inte” (jag föredrar vuxenversionen, utan ”nog”). Vad beror det på?
Jag har läst samtliga recensioner av Christopher Hitchens och Richard Dawkins ateistiska böcker. Där syns en tydlig tendens: recensenternas irritation över att dessa böcker över huvud taget har blivit skrivna. Ingen diskuterar idéer. I stället ägnar sig recensenterna åt att beskriva författarnas otrevliga personlighetsdrag: Hitchens stil ”luktar otvättade underkläder” (Per Wirtén) och mer i samma stil. Om det ändå fanns lite spiritualitet i deras försvar för religionen! De får en gudsförnekare att längta efter den gamle brittiske katoliken Chestertons formuleringsförmåga.
Och något konstigt har hänt med deras sinne för proportioner. Ett par tre ateistböcker liknas vid ett korståg mot religionen, ett aningen överdrivet påstående som kan jämföras med det lika vanliga och lika överdrivna påståendet att de ateistiska författarna minsann är lika fanatiska och intoleranta som de religiösa makthavare de angriper. Det är inte svårt att förstå att det finns lägen när det kan vara praktiskt att låtsas att det inte är någon väsentlig skillnad på Dawkins och Khomeini; för min del tror jag att vi borde passa oss mycket noga för att manövrera in i en sådan situation.
De grumliga lojaliteterna är de obehagligaste. Skribenter som själva inte är uttalat religiösa säger mellan raderna att religionskritik inte längre hör hemma i det offentliga samtalet.
Jag påminns allt oftare om ett 225 år gammalt soundbite. På frågan ”vad är upplysning?” svarade Kant: människans utträde ur hennes självförvållade omyndighet. Det ser ut som om vi nu gör vårt bästa för att återvända till denna omyndighet: populism, konspirationsteorier, de kollektiva identiteternas lättsårade stolthet. Irritationen mot de ateistiska författarna passar alltför väl in här.
Kan vi klara oss utan religion? Vi har ju, när allt kommer omkring, alltid klarat oss utan gud.
Läs mer: Ola Larsmo: Vi och de andra
Visar 1-10 av 14. Per sida:
@Bog:
Gud är inte ett namn. Lika lite som pappa och mamma är namn. Referenser till gud som Gud görs endast. för att visa respekt, men alla är vi inte med på att det är värt att respektera. Enligt vissa religiösa fraktioner så är er guds namn JHVH, vilket ibland uttalas Jehova, ibland Jahve. Men spökets *namn* är inte "Gud".
leonand, 15:51, 2 juli 2009. Anmäl
Huvudstadsregionen.
Gå in på www.yle nyheter svenska ... Där började humanistförbundet sin kampanj 22/6
Edwin, 09:19, 2 juli 2009. Anmäl
"de kollektiva identiteternas lättsårade stolthet"
Så jäkla bra formulerat!
Don, 20:17, 1 juli 2009. Anmäl
Om nu Håkan klarar sig utan Gud -Utmärkt, men om jag önskar leva med Gud - utan att pracka på någon min tro - Varför skulle då Håkan eller någon annan bry sig? Om de inte kan acceptera min tro är det inte jag som är bigott, föraktfull och tvingar på andra min syn. Riktigt illaluktande blir det när humanisterna(sic?) dessutom vägrar debattera utan bara vill håna och skriva på näsan. Det är varken rationellt eller filantropt. men filantropi och individualism kanske inte går att blanda för vissa numera..?
Lars an, 17:00, 30 juni 2009. Anmäl
"De grumliga lojaliteterna är de obehagligaste" skriver Lindgren.
"Den som inte är med mig är mot mig" sa Jesus, och menade ungefär samma sak...
Lennart W, 10:58, 30 juni 2009. Anmäl
Jättebra skrivet! Jag har precis samma erfarenhet. Sam Harris bok "brev till en kristen nation" fick samma kyliga osakliga recensioner på de få ställen där den uppmärksammades. En recencent kallade den för "radikalateistiska uppkastning" en annan anklagade Harris för att hata alla som inte delade hans verklighetsuppfattning. Alla som ondgör sig över böcker som beskriver och förklarar ateismens argument och grundläggande ideer missar att det finns en ödmjukhet i ateismen. Vi ateister vågar inse att vi faktiskt inte vet vissa saker, vi uppfinner inga förklaringar däremot känner jag mig ibland tvungen att ifrågasätta när någon hävdar att de vet svaret. Som de flesta religioner faktiskt säger sig göra, trots att det ofta kamofleras genom att använda ordet "tro". Om man nu inte får granska/kritisera religion med vetenskapliga metoder så undrar jag stilla hur man skall göra? Eller får man överuvudtaget ifrågasätta religiösa dogmer i Sverige 2009?
skeptiker, 22:58, 29 juni 2009. Anmäl
Bra skrivet! Se min kommentar till Larsmos artikel.
Heliokles, 23:01, 28 juni 2009. Anmäl
HL skriver: "som när någon säger ”gud finns inte”". Här måste det väl vara fel att skriva "gud" med liten begynnelsebokstav. "Gud" är ett namn när det refererar till en bestämd gud som den som tex kristendomen talar om. Om någon skulle skriva: "gud finns inte men oden finns och jag dyrkar honom för jag ogillar Piratpartiet" så ser det konstigt ut. "Oden" ska inte skrivas "oden" bara för att Oden inte existerar.
Bog, 21:59, 28 juni 2009. Anmäl
Moder Teresa var en extremt konservativ katolik och menade att abort är det största hotet mot världsfreden. Hon hade mer gemensamt mer Khomeini än vad många tycks tro.
Nils, 20:39, 27 juni 2009. Anmäl
Lina, jag håller med i stora delar av ditt inlägg. Jag skulle inte komma på tanken att jämföra dig med Stalin. Men Humanisterna tar ofta ett extremt exempel från USA som en anledning att bekämpa kristendomen i Sverige. I artikeln ovan är det Lindgren som jämställer personer som kritiserar Hitchens med Khomeini.
Magnolia, 16:10, 27 juni 2009. Anmäl
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
