”Vi är inga biografägare”, malde Kulturhuschefen Eric Sjöström i tisdagens Kulturnyheterna i SVT. Nähä. Men man har en biograf. En av Sveriges tjugo kommunala biografer. Betald med skattepengar. Våra pengar. Hans ”försvar” för att låta biojätten SF sluka ännu en salong för minst tre år framåt – vilket i sig är en skandal – är att Kulturhuset saknar kompetens för att få verksamheten att blomstra. Kulturhuset är inga gallerister heller. Men har ändå utställningar. Hur går det ihop?
Alltihop är sådan bullshit att man kan ligga sömnlös för mindre. Och det där att SF skulle vara mer kompetenta att driva kvalitetsfilm- verksamhet – det vill säga film utanför de kommersiella mittfårorna för barn och vuxna – än Folkets Bio, som gjort det till sin kärnverksamhet i fyrtio år? Tillåt mig skratta. Titta på programtablån för Sture, som SF kör fram som sitt bästa argument för att driva Klarabiografen, och jämför med Zitas filmer om ni inte tror mig.
Kulturhuset har dessutom alltid haft filmverksamhet för både barn och vuxna. Själv tillbringade jag tio år på 80-talet med att extrajobba som bland annat barnfilmsvisare på helgerna. Det var en skraltig projektor som rasslade fram film i ett dammigt källarmörker, men vi hade nästan alltid fullsatt. Även om det är andra tider nu, så kan inte Kulturhusets chef påstå att de inte skulle kunna driva en bra filmverksamhet. Det handlar bara om att vilja. Och att anställa personer med kunskap och engagemang. Norge har till exempel en hel kedja med kommunalt drivna biografer. Det finns säkert någon i den organisationen som kunde ha bistått Sjöström med råd och dåd.
Tidigare i år öppnade Kulturhuset ett helt nytt multimedialt bibliotek, ”TioTretton”, för kids mellan just tio och tretton år. Då anställdes en grupp superkompenta personer för att driva detta nya och hittills mycket lyckade projekt. Så, Eric Sjöström, vad var egentligen problemet med att göra detsamma med Klarabiografen?