Maciej Zaremba har helt rätt när han i sin söndagskrönika skriver att rätten till asyl inte är någon nåd, utan en rättighet. Han är däremot inne på ett konspiratoriskt irrspår när han insinuerar att ”humanitära skäl” eller ”synnerligen ömmande omständigheter” som det heter i den nya utlänningslagen skulle vara någon sorts gummiparagraf som tolkades av Migrationsverket och domstolarna beroende på hur den politiska vinden blåser.

Om det skulle finnas en större sanningshalt i det som Zaremba påstår, är det en präktig skandal som borde skaka rättsstaten Sverige i sina grundvalar.

”Synnerligen ömmande omständigheter” i svensk utlänningslag är precis som ”flyktingskäl” och ”skyddsbehövande i övrigt” inte en nåd, utan en rättighet.

Den tolkas av Migrationsverket utifrån de premisser som anges i lagen och utifrån de preciseringar som görs av Migrationsöverdomstolen.

Tolkningen är inte och kan inte vara beroende av antalet asylsökande som får en fristad i Sverige på den grunden. Det viktiga för mig som chef för Migrationsverket är att se till att vårt beslutsfattande följer den lagstiftning och rättspraxis som finns, oberoende av hur många som får stanna och oberoende av vad politikerna anser om vår tolkning.

Zarembas kritiska stämma är ofta välgörande för debatten om svensk asylpolitik. Men jag undrar om hans trovärdighet, denna gång, inte tar skada när han hävdar att Migrationsverkets beslutsfattande styrs av den politiska viljan. Det är synd. Ty hans kritiska röst behövs för en vital debatt om svensk asylpolitik.