Debatten om Stockholms nya stadsbibliotek har drivits med arkitekturargument. Den har därför fått en kraftig slagsida. Användarna av biblioteken har sällan fått komma till tals: lärare, studenter, författare, bibliotekarier, förskolelärare, forskare, barnfamiljer, kulturpersoner … Då hade ett mycket bredare och mer framåtsyftande spektrum av åsikter kunnat blomma ut.
Så har det alltså inte gått till. I text efter text har man tuggat igenom detaljer runt schaktmassorna i Observatoriekullen, juryns sammansättning och synvinkeln från Gustav Vasa kyrka. I brist på konstruktiva argument har olika debattörer velat skyffla ut biblioteket till förorten och samfällt blundat för grundproblemet: Stockholm är i akut behov av ett nytt stadsbibliotek.
Redan när jag valdes in i Stockholms kulturnämnd 1994 var Asplundshusets förfall uppe till diskussion. Bibliotekschefen pekade på trasiga väggar, nedslitna hyllor och ett förslummat parkområde. Lokalerna är lika trånga, överfyllda och teknikobekväma i dag – medan besökstrycket är hårdare.
Påståendet att det nya biblioteket skulle bli dyrare än planerat och att Stockholm därför inte har råd är felaktigt. Staden har tolv fria miljarder i investeringsbudgeten och lågkonjunkturen gör dessutom att byggkostnaderna är förmånliga.
Som kompensation utlovar kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt en biblioteksfilial vid Slussen. Det är 400 meter från Slussen till Medborgarplatsen och där ligger Stockholms näst största folkbibliotek. Slussenprojektet blir alltså litet och är för övrigt bara en ersättning för folkbiblioteket vid Hornstull som planeras försvinna.
Inget är vunnet och grundproblemet förblir olöst. Stockholm är den förmodligen enda storstad norr om Alperna som saknar ett nytt huvudbibliotek. Och Odenplan, med suveräna framtida kommunikationer, är bästa platsen för ett nytt stadsbibliotek. Därmed är det dags för Stockholms bokläsande opinion att gå över till Plan B: att studera de övriga prisbelönta förslagen om en ny biblioteksbyggnad.
Själv tilltalas jag av Dikthörnan, gjord av litauiska byrån Paleko Arch Studija. Byggnaden skulle skapa en ny profil åt Observatoriekullen och en intressant vinkelform mot Asplundshuset. I tävlingsformen är byggnaden för liten och interiören är skissartad. Men potentialen finns.
När debatten fortsätter är det dags att flytta fokus. Arkitektkåren har haft sin tid i rampljuset. Nu behöver vi lyssna till visionärerna. De som talar om en stads behov av kulturcentrum, om det moderna bibliotekets funktioner, om läsförståelse, om biblioteket som internationell mötesplats, om nästa generations villkor, om människans oändliga sökande efter kunskap och om ordets och textens möjligheter.
Målet är glasklart: ett nytt stadsbibliotek i Stockholm. Detta kommer också att påverka och förnya all svensk biblioteksverksamhet.