"Islamofobi" är ett skrämselord

På vilket sätt är islamofobi ett relevant och användbart begrepp för att ringa in en viss typ av rasism? Den rasism som drabbar människor med ursprung i Mellanöstern och Nordafrika drabbar oavsett om de är muslimer, kristna, druser, alawiter, araber, kurder, berber, ateister, liberaler eller kommunister - oavsett vilken etnisk grupp, gren eller parti de tillhör. Sydöstasiater kan i gengäld mycket väl vara muslimer, men de omfattas knappast alls av samma slags fördomar som sina arabiska och afrikanska trosbröder- och systrar.

Var går gränsen för islamofobi? Får man säga att Saudiarabiens regering hänvisar till Koranen när den förbjuder kvinnor att ta körkort? Får man påvisa ens de kopplingar de själva gör, eller måste man utgå från att det finns en god islam, som är den sanna, och att alla som gör avsteg från den per definition inte är muslimer och således inte på något sätt kopplas till islam, oavsett vad de själva säger? Är Hizbollah muslimskt? Är Irans regering?

De som i dag predikar jihad, det vill säga krig mot de otrogna, hänvisar faktiskt till Korantexter. Den våldsamhet de hyllar är något de själva väljer att lyfta fram ur religionen. Lika väl som det inte går att förneka att de stater som infört sharia, och som använder den som förevändning för extremt grymma och ovanliga straff - också för brott som här inte ens skulle kallas brott, som homosexualitet, otrohet, konvertering och så vidare - gör det med uttrycklig hänvisning till islam.

Att förneka att detta finns i religionen är lika dumt som att anse alla muslimer kollektivt skyldiga. Den som inte uttryckligen ställer sig bakom stening för äktenskapsbrott ska naturligtvis inte behöva bära hundhuvudet för att sådant sker.

Men den kan inte heller påstå att det är helt taget ur luften, det finns i islam, liksom i Gamla testamentet; med den skillnaden att Gamla testamentet inte längre används som lagbok.

Det hör till islams särart att den gör anspråk på att vara en total samhällslära, med förordningar, lagar och regler som förmodas täcka alla livets aspekter, inklusive hur beskattning ska ske och hur man ska tvätta sig. Att sedan denna aspekt av islam, som knappast haft lika stor betydelse i alla nationer under alla tider, i dag lyfts fram av islamister, som menar att en återgång till de sanna muslimska samhällsformerna skulle bota modernitetens sjukdomar, är en uppfattning som delas, givet nyanser i detaljerna, av både Muslimska brödraskapet, dess palestinska gren Hamas, Hizbollah liksom av ledarskapet i Iran, och den är vitt spridd på många håll i de huvudsakligen muslimska länderna.

Rimligen finns det även muslimer här i Sverige och Europa som menar detsamma. Är de representativa? Står islams anspråk på att vara en samhällslära i konflikt med demokrati och mänskliga rättigheter? Tveksamt, enda sättet att få reda på det är att låta människor framträda och tala i egen sak, så kan de som så vill ansluta sig eller ta avstånd från deras läror.

Det finns i dag en olycklig allians mellan vissa extremister, både på höger- och vänsterkanterna, och islamister. Särskilt delar av vänsterns vansinniga kramande av islamisterna - i spåren efter Michel Foucaults förtjusning inför revolutionen i Iran och Noam Chomskys stöd för Hizbollah, för att ta några exempel - är djupt problematisk, eftersom den har en legitimitet i debatten som högerextremismen inte har. De bidrar till att tränga undan de moderata muslimerna från offentligheten och spelar rasister och verkliga islamhatare i händerna.

Som en reaktion mot detta publicerade en grupp demokratiskt sinnade vänsterintellektuella, med personer som Salman Rushdie, Irshad Manji och Taslima Nasrin, för två år sedan ett manifest i den franska tidningen Charlie Hebdo (http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/4764730.stm) mot islamismen, som de klart pekar ut som en totalitär rörelse, och mot den "kulturella relativismen" som gör att vi här i väst är beredda att acceptera förtryck i traditioners och religioners namn, så länge dessa betraktas som främmande. Gruppen tog också entydigt avstånd från begreppet "islamofobi", för att det sammanblandar kritik av religionen islam med rasism mot troende människor.

Det byggs i dag moskéer i europeiska storstäder, medan det är totalförbjudet i flertalet muslimska länder att uppföra nya kyrkor. I Saudiarabien är det inte tillåtet för gästarbetare att inneha en Bibel ens för privat bruk. Forskare, i exempelvis Tyskland, som arbetar filologiskt och historiskt med att kartlägga Koranens och islams historiska ursprung väljer att publicera sina verk under pseudonym för att undgå repressalier.

Det är vårt absoluta ansvar att försvara varje individs rätt att tro det den vill - men det är i lika hög grad vårt ansvar att försvara rätten till fri forskning och kritik både av ideologier och religioner.

Samtidigt som vi gemensamt i alla demokratiska partier bör stoppa de rasistiska partiernas frammarsch, och klart avvisa konspirationsteorier om muslimskt maktövertagande i Europa, måste vi stå upp mot dem som håller upp skrämordet "islamofobi" för att sprida hat, isolationism och intolerans.

Det ironiska är att personer som Andreas Malm i dag använder "islamofobi" på exakt samma sätt som de anklagat Israelvänner för att missbruka ordet "antisemitism": de använder det för att tysta kritik av religiösa och politiska organisationer och institutioner genom att svepande kalla dessa "rasistiska".

Det måste gå att hålla isär begreppen, den nuvarande sammanblandningen tjänar inte någon god sak, vare sig i det ena eller det andra fallet - minst av allt judars eller för den delen troende muslimers individuella rättigheter.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut