2000-talets urbana män och kvinnor har en Iphone i ena handen och ett barn i den andra. Det är ett nytt sätt att leva, och sedan några månader tillbaka har USA berikats med ett antal böcker som beskriver det på ett intressant sätt.
En del av böckerna är av självhjälpskaraktär, som Leo Babautas ”Power of Less, The Fine Art of Limiting Yourself to the Essential... in Business and in Life”. Här kan man få tips som: ”Kolla bara dina mejl två gånger om dagen” eller ”Begränsa dina mejl till fem rader”. Men den mest uppmärksammade boken är ”Elsewhere, USA”, skriven av Dalton Conley, professor i sociologi vid New York University. Han har gett ut ett flertal böcker och hans artiklar har synts i New York Times, Slate och Forbes.
En ny epok är här, menar Dalton Conley, och det är först nu vi kan teckna konturerna av den. Mot bakgrund av västvärldens kulturella och religiösa historia visar Conley hur den nya tekniken och de nya könsrollerna har fött fram en hyperstressad klass. Det rör sig om urbana storstadsmänniskor för vilka motsatsförhållanden som hem–kontor, arbete–fritid och offentligt–privat har blandats ihop till en enda röra.
I Elsewhere-samhället känner vi inte längre att vi måste vara på två ställen samtidigt, utan överallt, hela tiden. Den enda gången vi är till freds är när vi är på väg någon annanstans. Vilket påminner om ekonomiprofessorn Micael Dahléns resonemang i boken ”Nextopia” – lyckan är inte ett tillstånd utan en flyktig känsla som bara står att finna i förväntningen inför det nya.
Dalton Conley tar avstamp i sociologen William H Whytes klassiker ”The Organization Man”, en bok som tecknade bilden av den kooperativa 50-talsmannen. Hur har utvecklingen av arbets- och familjelivet sett ut sedan dess? Om man sammanfattar Conleys bok: inte så bra.
En av de drivande faktorerna bakom Elsewhere-samhället är de växande ekonomiska klyftorna, menar Conley. USA:s inkomstskillnader har ökat markant sedan 1970-talet och börjar närma sig förhållandena i tredje världen. Framför allt har skillnaderna inom toppskiktet ökat. Det gör att USA:s högavlönade fruktar det ekonomiska stupet bakom sig, samtidigt som de aldrig tycks kunna bestiga berget framför sig. Därför jobbar de ännu lite mer. Och det finns inget som hindrar dem.
Genom den nya tekniken har många i dag ett portabelt kontor som är öppet dygnet runt. Så sent som på 90-talet betydde ”lights out” att arbetet vara slut för dagen. Men i kunskapssamhället begränsas man inte längre av tillgång till material, verktyg eller en faktisk affär.
För första gången i historien arbetar höginkomsttagare mer än låginkomsttagare, skriver Conley. Paradoxen är att de som tjänar mest har så mycket att förlora på att vara lediga. Det är en skuggkostnad som rycker i skjortärmen, dygnet runt. USA har inte längre en semesterfirande elit av solbrända amerikaner som spelar golf i Florida eller sippar martini på Martha’s Vineyard. Fritid har blivit något för de lägre klasserna.
Samtidigt har allt fler arbetstagare osäkra kontrakt, frilansuppdrag med spridda fakturor och udda arbetstider. Och ännu en gräns har suddats ut: kollegor-kompisar. I Stockholm hänger reklamarna i Vasaparken, gungar sina barn och går därifrån med ett nytt uppdrag. Under den industriella epoken var möjligheten till avskildhet ett tecken på status, i dagens nätverkssamhälle handlar det tvärtom om att hela tiden vara omgiven av så många människor som möjligt, som alla pockar på ens uppmärksamhet.
Det problematiska i att tjäna pengar genom sina vänner har helt enkelt lösts genom en omdefiniering av begreppen, påpekar Conley. Det som förut kallades nepotism kallas i dag socialt kapital och entreprenörsanda.
Ytterligare en källa till stress i Elsewhere-samhället är vad Conley kallar ”fraud anxiety”, rädslan för att avslöjas som en bluff. På 1970-talet hade USA fortfarande en stor sektor som tillverkade saker. Saker man kan hålla i handen eller sitta på. I dag jobbar många med abstrakt tankegods, som möjligen blir en produkt i slutändan, fast då på andra sidan jordklotet (Karl Marx lär vända sig i sin grav). Och om informationen finns tillgänglig för alla, vari ligger då vårt mervärde? Conleys studenter kan i realtid faktakolla allt han säger på sina föreläsningar. Och vem som helst med hyfsade skrivkunskaper och en förmåga att tillgodogöra sig information på nätet kan väl bli journalist, eller?
Sist men inte minst är herr och fru Elsewhere väldigt stressade som föräldrar. Något Sveriges folkhälsominister Maria Larsson har tagit fasta på. Den 31 mars lanserade regeringen sitt förslag till en nationell strategi för föräldrastöd. I SOU-undersökningen (2008:131) som ligger till grund står att läsa att samhället är ”så komplicerat” och att ”kraven på föräldrar är mer motsägelsefulla nu än tidigare”. Och ”om andra krav får stå tillbaka under vissa perioder i livet är det ingen katastrof. Tvärtom kan det vara bra och nödvändigt”, konstaterar rapporten.
Vare sig man är en del av Elsewhere-samhället eller inte, så tvingas man ändå förhålla sig till det. Att ta avstånd, vägra vara uppkopplad eller stänga av mobilen tenderar att kräva så mycket viljestyrka att det lätt förlorar sin spontanitet och mest blir en pose.
Men hur ska vi kunna var kreativa och tänka abstrakta tankar om mobilen ringer hela tiden? Om varje tankegång avbryts av ett nytt mejl i inboxen? Som Joyce Carol Oates uttryckte det i senaste ”Babel”: ”Om man inte tänker, blir det inget skrivet.” Dagens unga, som tittar på tv, lyssnar på musik och träffar en massa människor hela tiden, kan inte skriva eller skapa för de har ingen tid att reflektera, menar hon. ”Men de är antagligen för upptagna för att sakna det”, tillägger hon.
Själv stänger jag av mobilen en enda timme under hela veckan, när jag är hos terapeuten. Bara det är värt 750 kronor.