Konstfack svarar sina kritiker.
När man läser de upprörda krönikörerna på kultursidorna skulle man kunna tro att det springer omkring en jurist med pekpinne på Konstfack och fäller domar över ett konstverks vara eller icke vara. Så är det inte.
Inom journalistiken dyker det med jämna mellanrum upp frågor för en ansvarig utgivare att ta ställning till. När frågorna är knepiga har ansvarig utgivare till sitt förfogande egna jurister som hjälper honom eller henne med att få fram ett bra beslutsunderlag. Även om det i juridisk mening inte är så att rektor för en högskola kan jämställas med ansvarig utgivare, är det i praktiskt hänseende detsamma. Rektor och högskolan blir juridiskt ansvariga för vad som distribueras inom ramen för skolans verksamhet – i det aktuella fallet, vårutställningen.
Det skulle vara tjänstefel av en rektor att inte skaffa sig ett sådant beslutsunderlag. Och det är förvisso inte första gången det händer. Både Konstfack och andra konstskolor hamnar med jämna mellanrum i den situationen att de behöver juridisk hjälp för att kunna ge bra råd till sina studenter och för att kunna fatta adekvata beslut.
De två fall som varit aktuella de senaste dagarna, svenska flaggan och en musikvideo, har diskuterats på skolan från helt olika utgångspunkter:
När det gäller texten på den svenska flaggan var det studenten själv som aktualiserade de juridiska aspekterna på konstverket. Han gjorde det med tanke på det fokus som på senare tid varit på Konstfack. Därför kontaktade skolan en jurist. Däremot beklagar vi att studenten fick vänta så länge på svar.
När det gäller musikvideon är det något annat. Problemen med de upphovsrättsliga frågorna är sannerligen inte nya. Handledare på våra konstskolor för ständigt dialoger med sina studenter om detta; hur kan man hantera ett material så att det inte går att angripa upphovsrättsligt.
I det aktuella fallet har ansvariga vid institutionen och studenten varit av olika mening. Både studenten och skolan ville ha en ”second opinion” och en jurist kontaktades. Utifrån institutionens egen bedömning och juristens rekommendation beslutade rektor att verket inte får visas på vårutställningen. Detta upprör många, vilket vi kan förstå om man inte känner till konsekvenserna. Juristens bedömning var att verket uppenbart bryter mot upphovsrätten.
Därmed riskerar inte bara skolan, utan också studenten, att drabbas av höga skadeståndsanspråk. Det är så lagen ser ut, att både skaparen av verket och distributören är ansvariga när man bryter mot upphovsrätten. Detta kan naturligtvis inte skolan medverka till.
Konstfacks uppdrag är att försvara studenternas möjligheter att förverkliga sina konstnärliga visioner. Det uppdraget sköter vi dåligt om vi inte också ger dem kunskap om det juridiska regelverk som finns ute i verkligheten och konsekvenserna av att bryta mot det. Okunskap är ingen bra väg till frihet. När man som konstnär tar på sig rollen att vara utmanande och gränsöverskridande, vilket är konstens själva livsnerv, ska man veta vad man gör och ha insikt om vad som kan hända. Om Konstfack med öppna ögon låter en student riskera hela sin framtida ekonomi, i den konstnärliga frihetens namn, då har vi inte tagit vårt ansvar som utbildare.