Lite bättre läsförståelse kräver jag nog av en textvan person som Gustaf Hammarsten. Illvilligare läsning får man leta efter ­ när det nu inte helt grumlar sig för ögonen på honom.

Läs igen.

Ingenstans i min text om årets julkalender har jag skrivit om något annat än vad jag har sett i de tre första avsnitten. Två spekulationer förekommer, två teorier om hur det skulle kunna fortlöpa. Med två tydliga brasklappar om vilka avsnitt jag sett ­ och hur många. Igen. Kan det bli tydligare?

Gustaf Hammarsten får nog rikta sin ilska åt annat håll, SVT:s presstjänst kanske, eller deras avdelning för marknad och kommunikation (som för övrigt alltid är hjälpsamma och hövliga). Ge mig tolv avsnitt så recenserar DN tolv, ge oss tjugofyra och vi recenserar tjugofyra.

Det ser ut som om Gustaf Hammarsten vill diskutera principer, när han egentligen bara ilsknat till vid frukostbordet över lite för många beska frågor om hans lilla tv-bäbis.

Julkalendern fick en hygglig och positiv recension i Expressen, som jag tror fick se fem avsnitt: Har Gustaf Hammarsten också skickat ett irriterat ”principinlägg” till den tidningens kulturredaktion: ”Hur i helvete kan ni efter bara fem avsnitt påstå att detta är Bra? Hur kan ni bygga denna olidligt positiva reaktion på så lösa boliner”?

Skulle inte tro det.

dn.se/kultur Läs Johan ­Cronemans recension av ”Tjuvarnas jul” (införd i DN Kultur 28/11).