Jessica Kempes kommentar 22/9 av en kulturkonservativ kultursyn innehåller dessvärre flera sakfel.
Jag påstås hysa antipatier mot ”Mamma Andersson och Karin Broos, Ola Billgren och Lars Lerin”. Sanningen är att jag beundrar samtliga dessa konstnärer. Ola Billgren har jag till och med gjort ett entusiastiskt tv-program om.
Kempe menar vidare att jag skulle ogilla de ovanstående konstnärerna på grund av att det handlar om konst av ”orent slag”, vilket är ett påstående helt gripet ur luften. Jag tycker om ”oren” konst.
Att jag skulle hysa något motstånd mot idébaserad konst, därför att denna ”inte är objektiv mot naturen”, är likaledes nonsens. Jag tycker tvärtom om mycket idébaserad konst och i den mån som jag ogillar annan beror det inte på dess förhållande till ”naturen”.
Jag påstås dessutom vara emot ”ett mångförgrenat konstfält som gestaltar samtidens alla frågor”. Också detta är helt förryckt. Jag har aldrig yrkat på förbud mot någon sorts konst. En som i denna debatt däremot har argumenterat för att viss sorts konst är problematisk att visa är Jessica Kempe. Hon har fört fram tanken att den figurativa konst som jag menar är otillbörligt marginaliserad bör så förbli. Detta därför att den påstås tangera diverse obskyra ideologier. Det skedde senast i artikeln från 22/9 där Jessica Kempe ville brännmärka min konstsyn genom att associera den till ”Sverigedemokraternas och Nationaldemokraternas konstpolitiska idéprogram”. Några sådana paralleller finns dock inte.
Johan Lundberg
Chefredaktör Axess Magasin