Enligt Stefan Jonsson (DN 17/7) vill jag spela offrets roll genom att låtsas att jag inte tas på allvar i Sverige. Varifrån har han fått den bilden? Jag har aldrig dolt att jag har ägnats enorm uppmärksamhet i Sverige, inte minst av DN Kultur, som ständigt kokar ihop nya påhopp på min person (om än inte lika ofta på mina idéer).
Jonssons senaste avfärdande går ut på att de 28 översättningarna av min åtta år gamla ”Till världskapitalismens försvar” har skötts av liberala tankesmedjor och därför lever boken inte på marknaden, utan genom ”storbolagens konstgjorda andning”.
Jag vet inte hur väl Jonsson känner till den internationella förlagsmarknaden, men innan han utmålar tunga förlag som Plon, Houtekiet och Gummerus som tankesmedjor kanske han ska googla deras namn.
Men visst har även liberala institut översatt mig, liksom vänstergrupper som Ordfront eller Atlas ofta översätter vänsterförfattare (utan att därmed hånas av Jonsson). Det är en sällsynt vulgär marknadsfilosofi som bara accepterar rent kommersiella intressen på marknaden. Naturligtvis är idealism och filantropi en central del av marknadens mångfald.
Bidragen till tankesmedjor kommer inte heller främst från storbolag, vilket Jonsson påstår – utom möjligen i Sverige, där vi har beskattat bort de privata förmögenheterna.
Numera är jag knuten till amerikanska Cato Institute. I år kommer en (1) procent av Catos inkomster från företag, och då är småföretag inkluderade. 82 procent av alla intäkter kommer från privatpersoner som frivilligt skänker pengar till idéer som de tror på.