Kurdo Baksis bok ”Min vän Stieg Larsson” tvingar mig dock, som både vän och TT-journalist, att omvärdera mitt beslut.
Att Stieg skulle ha ”kuppat ut” journalistiskt klandervärda texter på TT och allmänt sett ha varit en kitslig wannabe som inte kände sig fin nog bland de ”riktiga” journalisterna är så oinformerat att jag kippar lite efter luft. Han förlade tidigt, kanske redan 1986 eller 1987, sin yrkesidentitet och sin professionella stolthet utanför TT.
Med tanke på ”det stora europeiska intresset” är det klart att skribenten och förlaget gärna vill krydda historien. Men att Stieg skulle ha publicerat partiskt lögnaktiga artiklar på TT är vad extremhögern alltid har hävdat.
Baksis redogörelse för Stiegs tid på TT har han, tja, hittat på själv. Det kan inte finnas några källor, annat än sådana som ljugit eller fantiserat för honom. Jag vet att det är så, jag var Stiegs chef i över tio år. Praktiskt taget alla hans artiklar passerade mina händer.
Om Kurdo Baksi hade frågat så hade jag upplyst om att Stieg till exempel inte alls skrev 28 artiklar på 20 år. Det var många fler. Fram till 1992 skickades TT:s längsta featuretexter, TT-Reportage, till redaktionerna som papperskopior med posten, de fick skriva in och sätta dem själva.
Stiegs texter var nästan alltid TT-Reportage och alla arkivexemplar försvann vid byråns senaste flytt till Slussen. Det rör sig om kanske tusen artiklar, varav Stieg skrev minst femtio. Av dem finns således inga spår för den som letar – men man kan ju alltid ringa och fråga.
Stieg arbetade som nyhetsgrafiker på TT-Bild och gjorde kartor, diagram, staplar och ibland teckningar och karikatyrer. Han var utomordentligt skicklig och produktiv, styckeförsäljningen av hans grafik drog in flera miljoner kronor till TT.
Före min tid på avdelningen hade Stieg inte skrivit särskilt mycket, men jag uppmuntrade honom eftersom hans artiklar alltid publicerades i 20 till 40 tidningar. Eftersom reportagen såldes till styckepris kunde en text med bilder dra in 20 000 kronor och bara ha kostat portot och fotokopiorna.
Stieg kom ofta för sent till jobbet, flera timmar ibland, men var i övrigt mycket disciplinerad i sitt arbete och satt över lika många timmar som han hade kommit för sent, oftast fler. Jag visste förstås att det inte var smygalkoholism, bristande respekt för TT eller något annat bakom de sena ankomsterna, utan att han gjorde en sorts värntjänst mot nynazister och andra mörkmän på kvällar och nätter.
Stieg skrev nästan bara harmlösa men rätt kul artiklar om deckarförfattare, illustratörer eller charmig, välresearchad trivia. Jag kan bara minnas ett par, tre artiklar om vad man kan kalla politik i vid mening. Han introducerade en brittisk organisation som höll koll på nynazister, och skrev en annan gång om en ung man som levt under-cover i nynazistkretsar i Sverige. En tredje artikel anmälde en engelsk bok om hur extremhögern infiltrerar supporterklubbar i fotboll.
Så jag måste be Kurdo Baksi att belägga hur kupperna mot TT gick till och visa på de texterna där Stieg intervjuar sig själv eller dolda vänner. Det är ju trots allt inte teoretiskt omöjligt att det kan ha hänt. Men kan inte Kurdo Baksi göra det, så kräver väl vanlig intellektuell hederlighet att Norstedts trycker en ny, reviderad upplaga av Baksis bok och drar in den gamla.