En av de saker svenskar skryter om utomlands är att vi inte har någon korruption. Problemet är att vi tror att eftersom det inte finns någon korruption så kan det heller inte finnas någon korruption. Som om det vore tekniskt omöjligt. Som om vi liksom saknade korruptionsgenen.
Kan det vara därför vi är så blinda för Carl Bildts ansvar i fallet med de fängslade journalisterna i Etiopien?
Carl Bildt utnämndes till utrikesminister i en tid då ministrar föll till höger och vänster: för skattefusk, för att inte ha betalat tv-avgift, för att ha betalt städerskan svart. Anklagelserna om folkmord vägde lätt i det sammanhanget. Att han satt som styrelseledamot i Lundin Oil som profiterat på Afrikas längsta inbördeskrig, skulle det kunna påverka vår utrikespolitik? Han står väl över sina egna intressen, han är ju svensk!
I korrupta länder har befolkningen utvecklat ett luktsinne som kan spåra intresse på långt håll. Detta slår ofta över i konspirationsteorier där ingen kan bryta lilltån utan att det talas om en komplott som de mäktiga rott ihop i slutna rum. Detta totalitetstänkande skrattar svenskar åt. Men här sker tyvärr motsatsen: vi lider av en ohälsosam brist på konspirationsteorier. Vi kan känna igen slarv med tv-avgiften men inte lukten av oljepengar.
Och nu står vi här. Vi har en utrikesminister som har uppgiften att rädda dem som granskar honom själv. Vem som helst kan förstå att här föreligger en allvarlig intressekonflikt.
Martin Schibbyes och Johan Perssons fall liknar Dawit Isaaks, men det finns en skillnad. Eftersom få i Sverige läst något av Dawit Isaak handlar kampen för hans frisläppande om yttrandefrihet som idé. Det kan de flesta skriva under på. Men när det gäller friheten att kritisera svenska makthavare blir yttrandefriheten farlig även här. Som Kerstin Lundell skrev i DN den 13 september: ”Hade de två kommit från ett annat land hade chanserna varit större att de varit fria nu. Amerikanen Jeffrey Gettleman från New York Times tillbringade bara några dagar som etiopiernas fånge, till exempel.”
Från UD och regeringshåll sägs det att man använder sig av tyst diplomati. Av det har vi inte sett så mycket resultat förutom just tystnaden. Nu är det tre månader sedan journalisterna fängslades och Carl Bildt har inte gjort mer än sagt att de inte borde ha åkt till Etiopien över huvud taget.
Men korruption? Intressekonflikt? Äh, säger Kjetil Tronvoll, professor i internationell rätt, på frågan om Bildts koppling till Lundin Petroleum skulle ha någon inverkan på hans engagemang. (Expressen 1/10)
– Jag är ingen anhängare av konspirationsteorier, och jag tycker att det verkar väldigt långsökt. Jag tror att han vill lösa detta på bästa möjliga sätt oavsett hans tidigare position i Lundins styrelse, säger han.
Vi må skratta åt andras konspirationsteorier. Men ärligt talat, att tro på oljemiljonärers opartiskhet? Det om något är ett skämt i hela världen.