Vi studenter vid institutionen för konst på Konstfack är väldigt besvikna på hur rektor Ivar Björkman har hanterat den senaste tidens uppmärksamhet. Vi tycker att kommunikationen har varit otillräcklig; både mellan Björkman och studenter och mellan ledning och personal.

Vi är missnöjda med hans uttalanden i medierna. Att han mest fokuserat på lagfrågor och alltför lätt gett vika för yttre påtryckningar på bekostnad av konsten, studenters arbeten och konstnärliga diskussioner.

Den samlade personalen vid institutionen för konst bemötte den 18 mars den interna utredningen, initierad av Björkman angående fallet med Anna Odell. I dokumentet påpekas många brister i genomförandet av utredningen, hur den rymmer ett flertal oklarheter samt hur Björkman felaktigt tolkat och uttalat sig om slutsatsen. Genom att nämna detta vill vi inte bara upprepa vad som redan sagts, utan även peka på ett mönster i hur ledningen misslyckas med att upprätthålla en ömsesidig och öppen dialog.

Detta har lett till att vi studenter har mycket svårt att känna förtroende för Konstfacks rektor. Hans vacklande ledarskap har lett till förvirring och en allmänt orolig stämning på skolan. Vi upplever att Björkman varken lyssnar, förstår eller stöder oss studenter eller vår institution och vi befarar att det kan leda till strama och oskäliga inskränkningar i vår konstnärliga verksamhet.

En ytterligare orsak till vårt missnöje, något som är mer akut, är att många viktiga frågor rörande den senaste debatten inte har uppmärksammats av Björkman. Var går gränsen mellan skolans ansvar och rättsväsendets?

Måste konst alltid vara absolut laglig och i så fall: på bekostnad av vad? Vilken roll har konsten i ett självkritiskt, demokratiskt samhälle? Hur långt får en konstnär gå när det gäller att utforska ömtåliga punkter i vår omgivning? Var går gränsen för vad som anses vara acceptabelt?

Institutionen för konst var redan från början tydlig med att ta ställning för vad de ansåg vara rätt. De har visat en vilja att föra ett vidare samtal, både med studenter och med kritiska röster i medier.

Vi är besvikna på att Björkman inte gjort detsamma. Vi förväntar oss att rektorn på en av landets ledande konsthögskolor kan diskutera sådana frågor. Han måste kunna ta ställning och argumentera för samtidskonsten och dess roll i samhället. Om han inte är kapabel att föra en sådan diskussion själv, borde han hänvisa till den kunskap och kompetens som onekligen finns på skolan. I stället har Björkman hänvisat till jurister och lagt alltför stor vikt på att i minsta detalj undersöka lagligheten hos studenters examensarbeten, utan att ägna en tanke på vad det kan få för konsekvenser i ett längre perspektiv.

I och med detta anser vi att Ivar Björkman har försummat den möjlighet som erbjudits i samband med den senaste tidens uppmärksamhet. Han har inte tagit vara på möjligheten att, i medierna och med allmänheten, föra en nödvändig och angelägen diskussion om konst.

Hans agerande utstrålar en brist på vision och brist på övertygelse om att konsten måste få tillåtas vara självständig och obekväm. En brist som riskerar att inte bara försämra kvaliteten på vår utbildning.

I ett längre perspektiv kan det även bidra till att underminera konstens betydelse och dess roll som aktiv deltagare i upprätthållandet av ett fritt och demokratiskt samhälle.

Studenterna vid Institutionen för Konst, Konstfack genom:

Johanna Adebäck, Daniel Andersson, Jessika Björhn, Josef Bull, Aida Chehrehgosha,Tove El, Joakim Forsgren, Sofia Hultin, John Huntington, Ingela Ihrman, Memona Khamara, Erik Larsson, Anna Lidberg, Elinor Linde Klingström, Natasha Llorens, Noak Lönn, Elin Magnusson, Pål Sommelius, Johan Wilén, Inger Wold Lund