Krisen ingen naturkatastrof

Jag har två frågor som gäller krisen och den nya konservatismen. Som många andra har jag i höst följt massmediernas ekonomibevakning med ovanlig nyfikenhet. Jag har förstått vilka skillnader som råder även på detta fält. En vanlig måndag i Sverige ser huvudrubrikerna ut så: "Höjda fordonskatten slår mot de svenska biljättarna" (SvD 15/12) och "Billigare klappar under granen i år" (DN 15/12).

Samma dag slår jag upp Die Zeit: en bild av Karl Marx invid rubriken "Mot kapitalismen" ("Wider den Kapitalismus", 11/12). Tidigare i höst publicerade ekonomiredaktionen för Süddeutsche Zeitung en längre artikelserie på snarlikt tema: "Kapitalismus in Krise".

I bägge länderna handlar det alltså om "krisen". Men "krisen" ser olika ut beroende på hur massmedierna prioriterar. I Sverige gäller, med några lysande undantag inte minst i denna tidning, den enskildes plånbok och svenska företags besvär. I Tyskland tar man hellre fasta på orsakerna och skildrar politiska, ideologiska och vetenskapliga sammanhang (låt vara att man naturligtvis också skrivit spaltkilometer om konsument- och företagsfrågor).

Min första fråga handlar om journalistiken. Varför ägnar sig tyska ekonomireportrar åt idéreportage om kapitalismens kris och marxistisk ekonomi? Varför ter det sig otänkbart att en svensk ekonomiredaktion skulle göra detsamma?

Min andra fråga handlar om förhållandet mellan kapitalismens kris och den pågående renässansen för såväl marxismen som värdekonservatismen. "Das Kapital" är slutsåld, rapporterade Karl Dietz förlag i november. Redan i oktober ägnade franska Magazine littéraire en trettiosidig temasektion åt Karl Marx och hans aktualitet. Den svenska tidskriften Fronesis var ute än tidigare med ett stort nummer i ett ämne som några år tidigare hade fört tanken till dinosaurier: teoretisk marxistisk ekonomi.

Nu går knappast en dag utan att en ny tidning eller tidskrift fördjupar sig i marxismens återkomst. Vi vet varför. Ett kreditsystem på sammanbrottets rand, varningar för ekonomisk härdsmälta, spådomar om den värsta ekonomiska katastrofen sedan 1930-talets depression, förintelsen av ärevördiga banker. Det går knappast heller en dag utan att något större företag varslar om uppsägningar. I Sverige spås arbetslösheten inom kort närma sig tio procent.

I detta läge har i vart fall den minst kontroversiella delen av marxismen bekräftats, konstaterar filosofen Lucien Sève i decembernumret av Le monde diplomatique. På förändringar i samhällets ekonomiska bas följer en omvälvning av samhällets överbyggnad, av politiken, kulturen och tänkandet.

Omvälvningen märks kanske ännu inte hos mannen på gatan, men väl bland opinionsbildarna. Inom loppet av några veckor genomgick deras världsåskådning en metamorfos. En ideologi som så sent som i somras sprattlade livs levande inför allas ögon är nu död. Det rör sig om nyliberalismen - drabbad av "en ideologisk kollaps av episka mått", enligt Göran Rosenberg i DN (10/12).

När samhällets ekonomiska och politiska grundvalar brister då raseras även de berättelser i vilkas ljus samhället förstått sig självt. Om den dominerande nyliberala berättelsen är borta - den som handlade om det gradvisa avlägsnandet av gränser och barriärer för marknadskrafterna, den som hade Homo economicus, entreprenören, investeraren och individualisten som hjälte - vilken träder då i dess ställe?

I Le Monde diplomatique undersöker Sève vilka idéer som i dag förespråkas av dem som i går förespråkade nyliberalismen. Hos dem har den egennyttige entreprenören bytts ut mot den ansvarsfulle och vidsynte disponenten. Samma ideologer som för några månader sedan hävdade att vinstintresset är vägen till allmänt välstånd beskyller i dag ekonomins aktörer för att ha lärt sig den nyliberala läxan alltför nitiskt och brustit i sitt samhällsansvar. Kort sagt: De som tidigare trodde och hoppades på näringslivets girighet, de tror och hoppas i dag på näringslivets moral.

I Die Zeit granskar Kolja Rudzio vilka berättelser som vänstern å sin sida har att komma med. Det påstås att studiecirklar i marxismen växer som svampar ur jorden i Tyskland. Men om man bortser ifrån att Marx är en oslagbar kritiker av kapitalismen, till vad kan man använda honom rent praktiskt?

Här breder vänsterns alternativ ut sig. Där finns en nykeynesianism som förespråkar investeringar i infrastruktur och grön teknologi à la Barack Obama. Andra föreslår omfattande förstatliganden av ekonomiska institutioner och nyckelindustrier. Åter andra gör uppror mot tillväxtens ok och förespråkar ekologi, medborgarlön och fritid. Ett fjärde läger vänder sig mot själva staten och önskar globala nätverk av autonomt producerande kollektiv. En femte fraktion talar om transnationella fackförbund och en ny socialistisk international.

Hos vänstern finns alltså en solfjäder av mer eller mindre realistiska visioner. De står mot den före detta nyliberala högerns konservativa vändning mot dygderna: moral, heder, plikt, värden, välgörenhet och högkultur.

Men frågan är om någon av dessa berättelser har kraft att vinna ett val? Om ett par år befinner vi oss måhända i ett läge där arbetslöshetstalen är tvåsiffriga, statens budget skärs ner, satsningar på välfärd och utbildning skjuts på framtiden och allt fler tvingas att tänka på sig själv och sina närmaste. Det kommer att vara en utmärkt grogrund för Europas redan starka nationalistiska och främlingsfientliga rörelser. Mycket tyder på att det är deras berättelse om det belägrade folkhushållet som har mest att vinna på de kommande årens ekonomiska depression, antyder Kolja Rudzio i Die Zeit.

Går det att undvika? Vad fordras för att extremhögern inte ska bli den stora vinnaren på de kommande årens arbetslöshet och ekonomiska otrygghet? Vilken sorts debatt och journalistik behöver Sverige för att sverigedemokraterna inte ska få mellan fem och tio procent av rösterna i nästa val?

Det är dags att återknyta till min första fråga.

Vad betyder det att tyska tidningar publicerar idéartiklar om kapitalismens kris på sina ekonomisidor? Det innebär att de undersöker orsakerna till "krisen" och granskar tänkbara alternativ till den rådande ekonomiska världsordningen. Det skapar förutsättning för ett förnuftigt politiskt samtal om vilka åtgärder som behövs.

Vad betyder det att svenska medier å sin sida skildrar krisen som en plånboksfråga och en sak som berör svenska företag? Det innebär att de speglar "krisens" följder och frågar hur svenskar och svenskt näringsliv bäst kan skydda sig. Det är en berättelse som manar till självförsvar mot krafter som i allt väsentligt behandlas som om de låg bortom kontroll.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut