Madeleine Sjöstedt ondgör sig i DN 26/8 över kulturuppropet, ett antal konstnärers analys av dagens kulturpolitik. Uppropet är en reaktion mot en ökande kommersialisering och förytligandet av kulturen som i stället vill framhålla kulturens livsviktiga roll som motkraft.

I stället för att som ansvarig politiker ta denna oro på allvar så raljerar Madeleine Sjöstedt över att artikelförfattarna inte skulle vilja ha en publik. Publikkontakten är ju själva kärnan i all teaterverksamhet, men vad Madeleine Sjöstedt tydligen inte förstår är att den inte kan mätas enbart i kvantitet. Det är kvaliteten på innehållet i publikmötet man vill slå vakt om, vilket blir allt svårare när teatrarna tvingas in i krasst marknadstänkande.

När det gäller Stockholms stads nuvarande kulturpolitik är vi många som med sorg och förtvivlan bevittnar hur många viktiga verksamheter i staden vittrar ner, från kulturskolan till museerna och stadsdelsbiblioteken. När det gäller det fria kulturlivet har den borgerliga majoriteten i stället för att höja anslagen infört två nyheter: dels ett bonussystem, som innebär att den som har mest egenintäkter får mest bidrag, dels en ny fond för "nyskapande kultur". I fonden har i år placerats en miljon kronor av stadens kulturbidrag, som ska fördelas till särskilt "nyskapande" verksamhet. För att administrera denna fond och hitta samarbeten med näringslivet har majoriteten nu i dagarna upphandlat en konsultfirma, som till priset av 1 950 000 kronor för två år ska föreslå hur fondmedlen ska fördelas. Konsultarvodet ska tas från kulturstödet! Man får alltså på två år nästan två miljoner kronor för att föreslå hur förvaltningen ska fördela en miljon kronor per år.

Förvisso är det viktigt att ge den nyskapande kulturen (vilken man för övrigt inte alltid känner igen i förväg) ett tillräckligt utrymme i bidragsgivningen och förvisso vore nya finansieringskällor välkomna. Men stadens konstnärer och publik gynnas inte av dessa tillfälliga försöksverksamheter - de behöver anslagssystem med långsiktighet, förutsägbarhet, årlig uppräkning och rimlig nivå. De förtjänar också kulturpolitiker som tar dem på allvar.