Jag blir så trött när jag tänker på hur krönikören Benke Ohlsson om tjugo år ångerfullt skriver om hur fel han hade på 2011-talet. När han erinrar sig en På Stan-krönika där han kräktes över dem som ville ha en återremittering av förslaget om Slussen. När han står på plats tjugo år äldre med sin cykel och sina dåliga knän och väntar på båtslussningen i 15 minuter och ser upp mot trapporna, höga som fyravåningshus och fulla av snö. Trappor som han sedan får bära upp cykeln i till sitt älskade Söder. Om han inte föredrar att ta den med sig in i den underjordiska gallerian tillsammans med alla andra cyklister och fotgängare. Och där leta upp en hiss (om den går alternativt om han får plats)? Svårt att tro va? Ja jag förstår det, men så är det planerat.

Att i krönikan säga att vi har sagt att bussterminaler inte behövs är barnsligt. Som om vi bara är esteter som inte ett ögonblick tänker på det praktiska. Populism kallas det Ohlsson. Läskigt. Det förakt som jäser där innanför den arbetarrutiga skjortan för oss som satt oss in i förslaget och som inser att det är ett uselt förslag, vad bottnar det i? Tror kanske Ohlsson att Stellan Skarsgård och Benny Andersson önskar sig lite publicitet? Att de tänker: nä men Slussenfrågan, se där en möjlighet att visa upp sig i media? Kanske är det så att de verkligen ser att här kan de använda sitt namn för att påverka hur Stockholm ska gestalta sig i framtiden? Dessutom; arkitektmodellen Kulturslussen är bara tillkommet som en alternativ idé.

Att hylla någon för att den blivit adlad av engelska drottningen och håna folk för deras yrken, klädsel och frisyrer, som Mark Isitt gör i DN i söndags, är heller ingen potent argumentation.

Det storslagna i lord Fosters projekt för Slussen, som Mark Isitt tycks se, kan inte vara trafiklösningen eller huskropparna, de ser ut som det gör mest. Det enda som återstår i modellen och som är uppseendeväckande är det enorma trappsystemet. En 90 trappsteg hög trappa. Den breder ut sig längs Södermälarstrand och tvingar folk att i skuggan av Söder bestiga en egyptisk pyramid och sedan ned igen varje gång de passerar Slussen.

Kanske är idén att det kommer att se så komiskt ut, att det drar fler turister? Det hela får mig att tänka på världsberömde arkitekten Le Corbusiers vansinnesprojekt för Stockholm på 30-talet. Han ville riva hela stan och ersätta all bebyggelse med fyra stora hus där bilarna körde på taken.

Jag tycker att Isitt ändå har en poäng i att politikerna går in och kladdar i förslagen tills det inte finns något kvar. Låt oss se en modell som håller, åtminstone i sina grunddrag. Återremittera frågan nu när vi upptäckt svårigheterna genom alla dessa tävlingsbidrag – på så sätt blir de en tillgång för vidare projektering.

Och invänta Förbifart Stockholm och se stadens trafik och logistik i stort.

Allt annat är vansinne.