Lagen om likabehandling av studenter vid högskolan (SFS 2001:1286) skall "motverka diskriminering på grund av könstillhörighet, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning och funktionshinder".
Ifall högskolan "får kännedom" om att någon student "trakasserats" på grund av någon ovannämnd tillhörighet skall skolan utreda saken samt "vidta åtgärder".
Skolan får inte behandla dessa kategorier av studenter sämre än man behandlar andra. Också indirekt diskriminering är förbjuden (exempelvis regler eller lokaler som försvårar för handikappade att verka på samma villkor).
Delad bevisbörda gäller, vilket betyder att om någon visar "omständigheter som ger anledning att anta att han eller hon blivit diskriminerad eller utsatt för repressalier, är det högskolan som skall visa att diskriminering eller repressalier inte förekommit". Den som gjort en anmälan får inte utsättas för "repressalier".
JämO, DO, HomO samt HO skall se till att lagen efterlevs. De får lov att företräda studenter inför domstol. Om en högskola bryter mot denna lag, kan den ådömas skadestånd.
Vad som lagen avser med repressalier eller trakasserier ("ett uppträdande som kränker en students eller en sökandes värdighet i högskolestudierna", står det) är högst oklart, eftersom dessa delar av lagen aldrig har prövats i domstol. I själva verket har sedan 2001 endast tre mål avgjorts med stöd av denna lag, och i inget av fallen var någon ombudsman inblandad. Det var Centrum för rättvisa som stämde och fick rätt mot tre högskolor som diskriminerat studenter redan vid antagningen. I Uppsala var det fråga om etnisk kvotering till juristlinjen, i Örebro och Karlstad fick män företräde före kvinnor på vårdutbildningen.