Järnvägen avregleras och slutar fungera, och ingen ser någon lösning. Skolan decentraliseras och blir bara sämre, och alla skyller på alla. I kommunerna avslöjas tidigare otänkbara korruptionsskandaler. Politiken är personcentrerad och hämtar allt fler av sina metoder från reklambranschen.
Nej, det händer inte alls bara här, det är ett europeiskt och amerikanskt allmäntillstånd som nu fått ett namn, ”Postdemokrati”, och beskrivs i den brittiske statsvetaren Colin Crouchs lilla skrift med samma titel. Den har några år på nacken men verkar i allt handla om Sverige 2011 och finns nu översatt (Daidalos).
Crouch menar inte att demokratin är på väg ut, bara att den har komplicerats och i vissa avseenden passerat bäst före-datum. På den ena sidan har väljarna mättnat och blivit svårare att mobilisera. På den andra har företagen blivit hungrigare och mäktigare och sedan länge varit på offensiv in mot statens klassiska ansvarsområden. Deras inflytande har växt på alla nivåer – inte minst i centrum, där svängdörrarna mellan politik och näringsliv står osunt öppna. Lobbyister har fått närmare till makten i takt med att avståndet till medborgarna växt.
Ett sekel efter demokratins genombrott har utvecklingen därför börjat backa: däruppe sluter sig eliterna och de rika blir åter rikare, i mitten hårdnar arbetsvillkoren och längst ner saknar allt fler jobb och de som fastnar utanför terroriseras.
Crouchs inlägg kommer från vänster, men framför allt har han en klar blick för de allmängiltiga medborgarvärden som står på spel. Håkan Juholt borde ha den under huvudkudden, om den inte redan ligger där.