Jag tror att jag och Mats Söderlund står på olika sidor i åtskilliga frågor. Helt uppenbart gör vi det när det handlar om hur vi bäst utformar stöd till litteratur och läsfrämjande.
Utgångspunkten i Söderlunds artikel är de problem som bokbranschen står inför, problem som vi alla vet snarare beror på den internationella kris vi nu befinner oss i, än på att läsandet riskerar att minska drastiskt den närmsta tiden. Söderlunds botemedel för denna kris är att vi återinför ett system där staten ska bestämma vad böcker får kosta.
Mats Söderlund ger inte ett enda argument för hur fasta priser skulle öka och bredda försäljningen – och läsningen – av böcker. Däremot vet vi av erfarenhet, som när bokmomsen sänktes från 25 till 6 procent och priset på böcker sjönk – att försäljningen ökade kraftigt.
Med fasta priser, där konkurrensen på bokmarknaden sätts ur spel, kommer bokpriserna snarare snabbt att öka med upp till 20 procent. Tror Mats Söderlund verkligen att det kommer att öka spridningen av böcker?
Jag tror på marknaden och jag tror framför allt på människors förmåga att själva veta vad som är bäst för dem. Ett sätt att åstadkomma detta är att förändra och förbättra de stöd som i dag ges till litteraturen och läsfrämjandet. Min målsättning är att minska detaljstyrningen från statens sida och i stället skapa generella och flexibla stöd, som kommer fler till gagn.
Att ge Kulturrådet möjligheter att rikta litteraturstödet till bra verksamheter och projekt är angeläget. I budgeten för år 2010 ökar vi därför anslaget till läsfrämjande och riktar det mot ändamålet snarare än mot särskilda grupper. Under mandatperioden har regeringen dessutom gjort en extra stor satsning på att förbättra läsandet och skrivandet i grundskolan.
Mats Söderlunds utspel blir än mer märkligt mot bakgrund av att Danmark överger sitt system med fasta bokpriser, med samma argument som Söderlund framför i sin artikel. Danskarna har kanske konstaterat att bokförsäljningen ökat betydligt mer i Sverige och Finland, som inte har fasta priser.
Nej, Mats Söderlund, planekonomiska insatser är inte bästa sättet att komma till rätta med ekonomiska kriser, det fick invånarna i forna Östeuropa bittert erfara.