Linda Elstad gör gällande att hon och hennes förening företräder gaystudenternas intressen i Sverige. Det gör de inte. De företräder en ideologisk falang som förutom att motarbeta homofobin även vill föreskriva det enda korrekta sättet att vara gay på. Man skall vara queer, hävda att könen är en social konstruktion samt bekämpa andra åsikter om den saken. Och man skall vara militant.
"Vi behöver trappa upp jakten på heteronormen. Alltför länge har den format människors liv och begränsat vår frihet. Erfarna jägare har visat att högskolan är utmärkta jaktmarker - ett riktigt litet näste för normen. Men vi behöver fler jägare med en större, listigare och samlad rörelse kan vi jaga ut heteronormen ur högskolan", kunde man läsa i SFQ:s tidskrift (Wannabe nr 14) i somras.
I min artikel "Jaktscener från Lärarhögskolan" (DN 20/2) skildrade jag hur ett sådant drev kunde gå till. Det var inte bara "normen" som jagades, det var högst levande människor. Linda Elstad var med i det jaktlaget. Hon var på den tiden ordförande för Gaystudenterna vid LHS som initierade just den anmälan som jag granskade i artikeln. Därefter blev hon ordförande i riksorganisationen SFQ.
Elstad tycker inte om uttrycket "fundamentalister". Men vad skall man kalla en förening som fordrar att människor med liknande sexuell läggning skall tänka likadant? Som i samma andetag hävdar att könet inte finns - men likväl skall avgöra tänkandet?
Det var i protest mot denna ideologi och mot Elstads kampmetoder som majoriteten av landets gaystudenter (Gaystudentföreningen på Stockholms universitet, GSU) lämnade riksorganisationen i höstas. "Vi ser helst att alla utforskar och hittar sin egen identitet utan att bli 'programmerade'", skriver GSU, som i övrigt finner queerteorins verklighetsuppfattning "direkt kränkande" för exempelvis de transsexuella.
Detta berättas för att ingen skall tro att de jaktmetoder som tillämpades på Lärarhögskolan är representativa för gayrörelsen.