Har någon från regeringen reagerat på artiklarna, t ex biståndsministern. Eller någon från FN centralt? Och i så fall vad säger dom?
Finns det egentligen något alternativ till FN?
/ Gunilla Arvén
Bästa Gunilla
På den sista raden av ditt brev sätter du fingret på problemet. Finns det något alternativ till FN? Nej, det tror jag inte. Jag tror rentav att FN är viktigare nu än det varit på väldigt många år.
Tjugo miljoner människor i Afrika är idag helt beroende av världssamfundet för sin fysiska överlevnad. FN är också den enda kraft i världen som har legitimitet att ingripa när stater faller sönder och anarkin tar över. Så världen behöver FN - men ett FN med större trovärdighet, möjligheter till ansvarsutkrävande.
När jag skrev mina artiklar om Kosovo insåg jag att skarp FN-kritik välkomnas mest av krafter som helst skulle vilja se FN marginaliserat. Som USA:s förre FN-ambassadör John Bolton, till exempel. Det kan tänkas att många som verkligen haft skäl att kritisera FN hållit inne med klandret, för att inte gynna "FN-fiender". Men jag tror att i längden är en sådan attityd förödande. Om organisationen inte reformeras kommer dessa fiender verkligen att få vatten på sin kvarn. Och FN kommer inte att reformeras om inte tillkortakommanden kommer fram.
Bästa hälsningar
/ Maciej Zaremba
Hej Maciej. Jag ville bara tala om för dig hur rörd jag blev när jag läste del 4 i din
serie "Koloni Kosovo", Mandon, mod och landstingstossor. Det du skrev
gjorde att jag fick rysningar (på ett positivt sätt).
Jag var med under kravallerna i Caglavica och känner mig ibland väldigt
frustrerad över hur bortglömd vår insats är. Att det är lite tabubelagt
att svenska soldater hamnar i strid och dessutom löser situationen. Jag
instämmer dessutom till stor del i kritiken mot hur olika KFOR-enheter har
olika spelregler och hur FN-administrationen känns som ett stort skämt.
Som exempel kan nämnas att vi under de nämnda kravallerna 17-18 mars 2004
"understöddes" av ett antal poliser från "nonskiing nations". Dessa var
inte främmande för att helt sonika dra sig tillbaka från kravallinjen för
att ställa sig och röka istället. (Jag vill poängtera att detta inte gör
dem till sämre människor, bara mindre lämpade för polisuppdrag.) Jag vill
däremot rikta ett varmt tack till insatsen från de norska, finska och
irländska soldater som understödde oss svenskar i Caglavica. Utan dem är
det tveksamt om vi hade klarar det.
Med vänliga hälsningar
/Thomas Nilsson, skyttesoldat i BQ (1. skyttekompaniet), KS09
Om Maciej Zarembas reportageserie från Kosovo; eller: Vem kritiserar journalisterna?
Jag är inte journalist. Jag måste därför välja mina ord med omsorg, om jag vill uttrycka mig offentligt. Jag är å andra sidan inte heller politiker, vilket ger mig litet större frihet. Jag är som sagt inte politiker, och räknar med att mina kolleger och överordnade inte kommer att lasta mig för att jag återger följande mening från DN (14/6):
"Kosovarerna var inte särskilt laglydiga 1999, men blev inte trevligare av att i sju år behandlas som hottentotter."
Ordet "hottentott" var ett förklenande öknamn redan när det tillkom, och har behållit denna klang under hela sin användningstid. Ordet har en så dålig och föraktfull klang att ingen politiker skulle kunna ta det i sin mun utan att räkna med att hans eller hennes karriär tar ett abrupt slut. Maciej Zaremba är dock journalist, inte politiker; och står bortom riskerna för osakliga massmediedrev. I stället kan vi i lugn och ro begrunda huruvida Zaremba använde ordet just för att förmedla en konnotation av förakt, eller om det tvärtom ingick i en kritisk granskning av rasistiska strömningar. Svaret verkar rätt klart: Han menade precis vad han skrev. Inte bara på detta ställe, utan upprepat i artikelserien återkommer temat: Kosovo är ett område i Europa, men behandlas lika illa som om det låge utanför. När Zaremba jämför behandlingen av Kosovo med behandlingen av hottentotter, är det verkligen ett sätt att beskriva att befolkningen i Kosovo behandlats som det värsta och lägst stående folkslag man kan tänka sig, trots att detta är ett europeiskt land.
Jag tycker inte att jag hårddrar detta, eftersom Zaremba i artikelserien flera gånger återkommer just till temat Europa kontra "de andra" (som han vid något tillfälle med en uppenbar pleonasm kallar "the non-skiing nations"). FN:s personal missbrukar enligt Zaremba den rätt att ställas inför lokala domstolar, som egentligen utvecklats för att tillämpas i länder som Afghanistan och Sudan. Det visar sig extra tydligt i slutsatserna. Zaremba har noga redogjort för hur undermåliga personer från Norge och Tyskland kunnat sko sig på "hjälpinsatsen", trots att de inte alls haft kvalifikationer eller ambitioner att göra positiva insatser. Han antyder dock inte på något sätt att detta skulle bero på brister i Norge eller Tyskland i sig, utan lastar helt detta på FN:s dåliga eller obefintliga kontroll vid rekrytering. Mot slutet berör han anekdotiskt också ett par undermåliga personer från Sri Lanka och Bangladesh. Denna gång blir dock slutsatsen helt annorlunda; ingenting sägs om bristande kontroll, men däremot en hel del om de riktlinjer som innebär att FN-personalen skall representera alla världsdelar. Jag anser att detta är rätt uppseendeväckande. Jag kan hålla med om att järnvägsexperter från Sri Lanka låter lika lustigt som regnskogsexperter från Sverige; men om ändamålet snarare hade varit att skärpa upp den administrativa organisationen än att förmedla specialiserad teknisk kunskap angående just järnvägsdrift, så tror jag inte att personer från Sri Lanka automatiskt kan antas vara inkompetenta; och jag är helt övertygad om att det finns personer från Bangladesh med betydligt högre polisiär kompetens än den parkeringsvakt Zaremba beskriver. Är det inte då rimligt att fråga sig om det inte handlar om samma mekanismer som släpper igenom inkompetenta personer, oavsett om de kommer från Norge, Tyskland, Sri Lanka eller Bangladesh, och dessutom gör det nästan omöjligt att bli av med dem innan kontrakttidens utgång?
Zaremba skildrar väsentliga problem. Det är väl värt att diskutera FN:s exterritorialrättigheter, och att jämföra det missbruk detta kan medföra med de effekter exterritorialrättigheter klassiskt har haft (t ex i Kina efter opiumkriget). Det vore också väl värt att ta upp sambandet med försöken att faktiskt åstadkomma en enhetlig internationell kriminalrätt när det gäller grova folkrättsbrott, och effekterna av USA:s olyckliga motstånd mot detta. Däremot har jag svårt att se någon nytta med att regionalisera insatserna. Zarembas antyder i sina artiklar bitvis att problemet skulle vara att Europa har behandlats lika kolonialt nedlåtande och godtyckligt, som om det hade rört sig om ett av de där andra "icke skidåkande områdena". Eftersom kosovarerna inte är "hottentotter", så borde vi alltså enligt denna logik sluta att behandla dem så, och reservera kolonialt och inkopetent ledda internationella insatser för områden utanför Europa.
Jag hoppas att detta inte är vad Zaremba egentligen menar. Det är under alla omständigheter inte min uppfattning. Världen är inte nu betjänt av mer regionalisering. Vi är betjänta av mindre korruption och mer demokrati; och om Zaremba misstänker att inslaget av utomeuropeisk personal på FN-uppdrag i sig motverkar dessa mål, så får han väl undersöka den saken. Denna artikelserie ger inte stöd för att europeiska funktionärer skulle vara mindre korrupta eller europeiska soldater mindre handlingsförlamade än andra, när organisationen brister.
Jörgen Backelin
Bäste Jörgen,
Tack för ditt utförliga resonemang. På din andra fråga - om inslaget av polis och trupper från icke-demokratiska länder har jag väl redan svarat - först FN-guvernören Joachim Rücker i måndagens DN - och vidare på denna webbsida. Får jag också hänvisa till inlägget av David Alsén, som varit gruppchef för en Kfor-styrka i Kosovo.
Det är inte särskilt konstigt att soldater eller poliser från mycket fattiga länder löper större risk att korrumperas än de som har det väl ställt. Det ligger inget nedvärderande i detta konstaterande. Sedan är det en annan sak att en del av dessa soldater är bristfälligt utbildade eller har oacceptabla (läs -våldsamma) idéer om hur man upprätthåller lag och ordning. I sin bok "Les guerrieurs de la paix" berättar den andre Kosovoguvernören en hel del om detta. Från annan källa vet jag att anmärkningsvärt många poliser från Pakistan och Bangladesh inte hade körkort när de kom till Kosovo, så man fick ordna speciella kurser för dem.
Så till bruket av ordet "hottentott." Så här skrev jag:
"Kosovarerna var inte särskilt laglydiga 1999, men blev inte trevligare av att i sju år behandlas som hottentotter. Vilken svensk skulle acceptera att lyda lagar som bara fanns på franska?"
Jag anar att du trots allt förstår vad jag försöker säga. Nämligen: "behandlades så som kolonialmakten behandlade vildar". Nämligen som mindre vetande, lägre stående, ovärdiga likabehandling. Jag menar vidare att det är sammanhanget som avgör hur ett ord förstås. Och så inbillar jag mig att i sammanhanget av dessa reportage skall det inte kunna missläsas på det sätt som du föreslår. Fast säker kan man förstås aldrig vara.
Bästa hälsningar,
Maciej Zaremba
Måste inleda med att berömma dig för att du presenterar en bild en bild av Kosovo som inte många vågar prata om, och dessutom gör det på ett intressant och begripligt sätt!
Jag var själv i Kosovo 2004 som gruppchef i svenska Kfor-styrkan (roterade ner ca 1 månad efter kravallerna) och bilden som jag tog med mig hem från Balkan är precis den "FN-kritik" du målat upp under veckan.
Jag åkte ner till Kosovo med uppfattningen att FN representerade en altruistiskt "god" världspolitik och strävade efter att skapa drägliga förhållanden för en befolkning som lidit (och fortfarande lider) svårt under senare delen av 90-talet.
Väl på plats blir man omgående uppmärksammad på den enorma kapitalförstörelse som FN-apparaten i Kosovo sysselsätter sig med. Men det är då man börjar gräva på djupet som man inser hur långt förruttnelsen av landets institutioner har gått. Allt eftersom vi var i Kosovo kom större delen av vårat arbete att handla om att bekämpa organiserad brottslighet och har därför viss inblick i hur det fungerade för ett par år sedan i Kosovo.
Ska ta ett tydligt exempel för att klargöra: Utanför Pristhina finns ett "Jysk" (!!!) som öppnade under 2004. Äganderätten till tomten var inte på långa vägar uppklarade trots att det fanns papper på att ägaren innan kriget hade sålt (och faktiskt fått pengar) på ett korrekt sätt. När så varuhuset stod klart började problemen att hopa sig. Trots att alla vattenledningar var indragna och alla avgifter betalda ville chefen på vattenverket ha en engångssumma på 10.000 ¬ för att vrida på kranen (som fanns i ett skåp 200 m därifrån) till fastigheten. Den driftiga butiksägaren vred själv på vattnet till sin butik och fann nästa dag två grova typer på sitt kontor som förklarade att det faktiskt kostade 10.000 att få vatten. Detsamma gällde även för elen&
För att få dom eftertraktade jobben inom den lokala polisen (KPS) är kravet att du antingen är släkt med rekryteringsansvariga i respektive stad eller betalar en muta motsvarande 3.000 euro för att din ansökan skall hamna överst i högen. Normen att potentiella poliser tvingas begå mutbrott för att få bli poliser medför fel klientel hamnar inom kåren. Vidare är det omöjligt att bli polischef om du inte accepteras av den organiserade brottsligheten som i sin tur påverkar de lokala politikerna och Unmik-P som ansvarar för utnämningarna.
De politiska partierna i Kosovo (i princip utan reell makt) är antingen förankrade i den organiserade brottsligheten eller forna UCK (nuvarande TMK) men oftast både och. Som exempel kan nämnas att det styrande partiet i Kosovo (LDK om jag minns rätt) med Ibrahim Rugova i spetsen förde över en miljon euro till den största av Pristinas gangstrars bankkonto en månad innan valet hösten 2004.
Detta var några korta exempel och om du har läst ända till hit så ska jag bara avslutningsvis säga att det faktiskt finns en positiv poäng med FN:s arbete som du inte har berört i din serie, nämligen att vi genom arbetet inom FN har möjlighet att sprida våra västerländska värderingar till halvdiktatoriska eller människorättsligt eftersatta stater. När en polis från Bangladesh kommer att ha en kvinnlig svensk polis som chef kommer han att vägra lyssna/arbeta första månaden för att sedan stegvis acceptera sin situation. I slutändan tar han förhoppningsvis med sig sina nya värderingar hem till Bangladesh och långsamt, långsamt kan situationen i Bangladesh förändras. Dock är det Kosovo som betalar priset för denna ideologiska utbredning med ett korrupt och ineffektivt FN.
Tack för en läsvärd serie!
David Alsén
Bäste David,
Tack... det du skriver om berör egentligen själva kärnan i problemet. När FN skall bygga en hel stat från grunden inbillar man sig att FN skickar det bästa världen har att erbjuda. Men så är det tyvärr inte - man skickar genomsnittet. Delvis är det fråga om FN-systemet "alla skall vara med", men delvis om snåla medlemsstater. Om det finns för många inkompetenta poliser eller rådgivare i Kosovo så beror det delvis på att de kompetenta är dyra, kanske ovilliga, kanske inte lockade av arbetsförhållandena eller av Unmiks management-kultur.
Bästa hälsningar,
Maciej Zaremba
Att läsa dessa har verkligen varit en fröjd, och det är underbart att äntligen i en svensk tidning få läsa lite riktig hederlig journalistik. Lågmält, vältaligt, påläst och rasande formulerar Maciej Zaremba problematiken. Hade journalistkåren i Sverige bestått av fler av hans kaliber så skulle det svenska folket kanske se att det finns mer intressanta nyheter än Robinson-Robbans senaste eskapader.
Den avslutande artikeln är närmast genial. Den gav mig en klump i halsen och hopp om mänskligheten. Därtill fick den mig att för första gången på mycket länge känna mig stolt över att vara svensk.
Väl mött och tack för den bästa svenska artikelserie på mycket, mycket länge.
Med vänliga hälsningar
Jonas Johard
Maciej, först ett tack till en väldigt intressant och välskriven "Koloni Kosovo". Till DN kultur i stort: Jag skulle gärna se mer av denna typ av reportage. Sedan till några frågor runt reportaget:
1. Hur ser du på Carl Bildt i detta sammanhang? Han framstår i svensk media som den store stadsmannen. Kopplat till ditt reportage blir ju hans insats mer som den politiske karriäristens. Hur ser du på detta?
2. Hur kommer det sig att en person som Inga-Britt Ahlenius inte kommit fram med sin syn på situationen? Frågan är förvisso naiv men en person med hennes resning borde kunnat ge sin syn på situationen. Vad, utöver hennes egen
erfarenhet av politik, har gjort att hon inte orkat visa på situationen?
3. Varför har vi inte läst eller hört om den Svenska bataljonen insats vid Caglavica förrän nu?
Återigen tack för ett intressant, och tyvärr alltför sällsynt typ av, reportage.
Bosse Söderberg
Bäste Bosse,
Jag får svara dig i punktform:
1. Carl Bildt har, vad jag vet, inte haft något direkt med Kosovo att göra, så jag förstår inte riktigt din fråga.
2. Inga-Britt Ahlenius har verkligen gett sin syn på situationen, i den mycket kritiska rapporten som jag citerade. Den granskar visserligen bara ett företag (Pristinas flyggplats), men ger goda insikter i Unmiks bristfälliga kontrollmekanismer. Leta efter OIOS A 60/720 på
http://www.un.org/Depts/oios/otheroiosreports.htm
3. Varför så tyst om Caglavica? Ja, det är en bra fråga. Kanske finns det flera förklaringar. Den svenska försvarsmakten är inte skrytsam av sig. Vi kanske inte vill veta att våra soldater emellanåt tvingas till våldsamheter... slutligen krävs det kanske litet tidsperspektiv för att förstå hur viktigt det slaget var.
Bästa hälsningar,
Maciej Zaremba
Jag gillar det du skrivit. Mycket bra att du avslöjar Unmik samt FN:s orättvisa handlingar i Kosovo. En fråga till dig är: Har Unmik eller FN något slags hemligt sammarbete med Belgrad?
Naim Murseli, 16 år, från Uddevalla
Bäste Naim,
Nej, jag tror inte att Unmik har något hemligt samarbete med Belgrad. Eller med någon annan för den delen. I själva verket tycker många i Serbien - på goda grunder - att Unmik inte klarat av att skydda minoriteterna i Kosovo. Framförallt har man inte gjort det möjligt för flyktingar (mest serber och romer) att återvända.
Bästa hälsningar,
Maciej Zaremba
Jag som skriver till dig heter Nils Gustavsson. Sedan ett år tillbaka är jag pensionerad överstelöjtnant. Jag har tjänstgjort utomlands under nästan sju år av min aktiva tid och upplevt mycket av vad du skriver om. Det är första gången jag sett i skrift att någon törs ta bladet från munnen och berätta hur det förhåller sig. Under mina missioner i Mellanöstern 1982-83, 1985-86, forna Jugolsavien 1991-92, 1995, 1998 samt nu senast Kongo kan jag bara konstatera att det du skriver stämmer väl överens med min egen uppfattning.
Jag vill för den skull inte säga att åtta miljoner svenskar alltid har rätt utan det kan säkert vara så att någon av till exempel Pakistans 80 miljoner också har rätt. Underförstått att vi bör närma oss med en viss ödmjukhet. Du har definierat problemet på ett bra sätt men hur komma tillrätta med det? Ett sätt kan vara att se över bidragen som betalas ut till de som deltar i operationer utanför sitt land och i FN regi. En överstelöjtnant från Bangladesh har en lön på ca 300 dollar/månad hemma. I Kongo tar det honom tre dagar att få den lönen, MSA ligger för närvarande på ca 140 dollar om dagen.
En annan sak du tar upp är de caveats som varje nation skriver in i sina avtal. Att vara chef för en internationell styrka är en prövning av kollosala format när man måste klara ut vad truppen som man har under sitt befäl kan göra och inte kan göra. Är man dessutom med i en FN-operation så kan man vara säker på att man får så kallade "national complaints" via respektive länders representationer i FN-högkvarteret. I stort sätt är du som chef bakbunden av dessa restriktioner. Eller annorlunda uttryckt "är det farligt gör vi det inte". Jag har en mängd sådana exempel från min tid utomlands.
Jag hoppas jag får läsa fler artiklar av dig.
Nils Gustavsson
Bäste Nils Gustavsson,
Tack, jag kunde inte säga det bättre. Den extrema ojämlikheten i lön och villkor (och utbildning) mellan soldater (och poliser) från olika länder är verkligen ett stort problem. Det lär bli något bättre i Kosovo när EU ersätter FN, då får man kanske mer kvalificerad internationell polis. Fast just på den punkten bör man kanske inte klandra FN. Kosovo har fått de poliser som FN:s medlemsstater behagat skicka. Den förste guvernören Bernard Kouchner vädjade år 1999 desperat till sin egen regering att sända poliser till Kosovo, men fick höra att det inte var möjligt. Som jag antydde i reportaget behövs nog en fast europeisk internationellpolisstyrka som kan rycka in med kort varsel. Hade en sådan funnits 1999 hade många problem varit mindre idag.
Bästa hälsningar,
Maciej Zaremba
Dolkstötsteorin? Slutsatsen av din artikel om FN-kontrollen av Kosovo, är att FN, skrivbordsgeneraler, byråkrater, administratörer och liknande är mutkolvar och korrumperade. De sanna hjältarna är de enkla svenska soldaterna - typ Micke - som offrar sina liv i strid? Men de viktiga frågorna: varför bombade Nato Jugoslavien 1999, vilken funktion har USA-basen Bondsteel i dagens Kosovo, hur har det gått med den etniska rensningen i Kosovo - de frågorna tar du inte upp! Synd!
Göran Drougge, gymnasiepedagog, Stockholm
Bäste Göran,
Jag tycker att du gör en häftig förenkling av mina artiklar. Hade jag tyckt något så grovt hade jag väl skrivit det själv... De frågor jag inte tar upp är alla intressanta, men de föll faktiskt utanför ramen för min artikel. Hade jag diskuterat kriget 1999 hade artikeln blivit betydligt längre. Samma med den etniska rensningen - som för övrigt båda sidor, om än i olika grad, är medskyldiga till.
Bästa hälsningar,
Maciej Zaremba
Herr Zaremba, först och främst vill jag gratulera er för ert enastående arbete och research gällande Kosovo och framförallt korruptionen som av många kallats Kosovos cancer. Nu till min fråga: Hur anser ni att det bästa utgångsläget för Kosovo ser ut? Vad skall göras? Ska Kosovo bli självständigt utan översyn från FN/EU? Bör Serbien åter få kontroll över Kosovo? Eller är EU-övervakad självständighet den bästa lösningen? Framförallt, hur stor möjlighet har Kosovo att överleva ekonomiskt på egen hand enligt er?
Salih Shala
Bäste Salih,
Jag tror som majoriteten av Säkerhetsrådet, att Serbien inte kan utöva någon överhöghet över Kosovo. En EU-övervakad självständighet förefaller det enda rimliga och realistiska. När detta väl beslutats får man hoppas att ekonomin kommer igång. Det stora problemet är den organiserade brottsligheten, jag är rädd att det är där som investeringskapitalet finns - och det bådar inte gott för framtiden.
Bästa hälsningar,
Maciej Zaremba
En gång till: Stort bravo! Det du skriver nu skulle du ha skrivit för två-tre år sedan. Då skulle det gett resultat, men nu har tåget redan åkt. Jag tror inte att många andra vanliga svenskar är intresserade att läsa och veta mer om Kosovokonflikten. Som du säkert vet nu förhandlas eller rättare sagt så har USA med EU redan tilldelat Kosovo självständighet. Fast om någon av de beslutsfattarna läser dina artiklar tror jag inte att de skulle göra det. Läs FN-resolutionen 1244 om Kosovo.
Men det här är inte slutspelat ännu, det kanske kan räknas som slut på första halvleken. Andra halvleken blir inte så lätt för USA och EU för de får minst sagt mycket större problem med islam och kriminella från Kosovo.
Problemet är att alla spel står oss mycket dyrt, speciellt vi som är från Balkan. Vi säger att när två elefanter bråkar blir gräsmattan förstörd, men när två elefanter älskar varandra blir hela gården förstörd. Det är det som händer nu mellan USA och Ryssland.
Tack för att du vågade skriva allt det här om Kosovo. Jag önskar dig fortsatt bra arbete och långt liv.
Jovica Andonov
Bästa Jovica,
Tack för dina vänliga rader. Visst, detta borde ha berättats långt tidigare. Å andra sidan kommer EU stanna i Kosovo länge än, och man får hoppas att man inte behöver upprepa alla misstagen.
Vänliga hälsningar,
Maciej Zaremba
Jag har med stort intresse läst artikelserien om FN och dess agerande i Kosovo. Jag måste berömma Maciej Zaremba för att han än en gång lyckas hantera ett undangömt ämne med den energi och noggrannhet det förtjänar.
Som student av internationella relationer kan jag också (tyvärr) säga att min bild av FN:s mindre smickrande sidor återigen har bekräftats. I Sverige ses FN ofta som ett ideal och en organisation som står för mycket gott, vilket den också gör, men den innehåller samtidigt mycket som står i skarp kontrast till de idealen.
Att FN:s agerande är något som väldigt tydligt berör många människor visas tydligt och det är något som alltid borde kommas ihåg; också Sveriges involvering i Kosovo, och andra delar av världen, är intimt bundna till FN och därmed deras agerande där. Detta kan inte gömmas eller glömmas bort. Sverige är inte alltid bara snällt och duktigt, även om jag tycker det är underbart att de goda exemplen också visas upp. Vikten av individer som tänker själva och agerar därefter bör inte underskattas. Så tack än en gång för en underhållande, om än smått deprimerande, artikelserie av Maciej Zaremba. Jag hoppas att det kommer fler.
Nanna Sandberg, London
Bästa Nanna,
Tack för dina vänliga ord. Själv tror jag att Unmik inte ger en rättvisande bild av FN som sådant. Det är ovanligt mycket som gjordes fel i Kosovo från början: immunitet, brist på kontrollmekanismer, osv - vilket ledde till att många mindre nogräknade personer sökte sig till missionen.
Bästa hälsningar,
Maciej Zaremba
Zaremba skrev ingeting om UCK, dagens polis i Kosovo. Hur många serber återvände till sina hem till Kosovo? Hur många kyrkogårdar är förstörda? Hur många kyrkor och kloster är förstörda? Inte en enda serb är intervjuad - varför? Zaremba är sällsynt rasistisk. Har varit det under hela Jugoslavienkrisen. Just nu ömmar han för albaner, och förtiger den multikultur som fins i Serbien. I Belgrad finns över 150.000 albaner. De har funits där under hela konflikten i Jugoslavien och Kosovo. Ni på DN som betalar löner till såna som Zaremba borde kräva större kunskap av era anställda.
Jasminka Rasic
Bästa Jasminka,
Dessa artiklar handlar inte i första hand om konflikten mellan etniska grupper utan om FN:s hantering av Kosovo. Du måste ha läst hastigt, för nästan hela den sista artikeln ägnas åt Kfors misslyckande att skydda serber och romer mot pogromerna i mars 2004. Jo, jag har intervjuat också serber, i Gracanica, till exempel. Så jag vet hur svårt de har det. Men de avsnitten kom inte med i artiklen, tillsammans med en mängd annat som jag tvingats utelämna.
Bästa hälsningar
Maciej Zaremba
Jag var den svenska KS04-bataljonens lokala ekonomiansvarige under större delen av 2001.
Flera gånger har jag funderat över att åka tillbaka till Kosovo för att se vad som skett sedan dess, inte minst pga att produktiviteten bland lokalbefolkningen var enorm under tiden jag var där. Därför läser jag med förskräckelse om vad som pågått bakom kulisserna - sådant beteende är direkt farligt för de enskilda soldaterna då potentiella aggressioner från lokalbefolkningen kommer få direkt påverkan för de som kommer få "ta stöten" för ett fåtal personers klandervärdiga, för att inte uttrycka det som vedervärdiga, uppträdande.
Ärligt uttryckt, rakt på sak, politiskt korrekt uttryckt eller inte: Jag fick det absoluta intrycket av att soldater och representanter från Östeuropa och Afrika var överrepresenterade bland dem som försökte profitera på den utrustning och medel de fått till låns från Nato/FN. Styrkan bakom FN, ett stort antal länders samarbete är också dess största svaghet, personer blir tillsatta pga lands-/världsdelstillhörighet snarare än på grundval av kompetens.
Vidare kan jag ge stöd för den enorma ineffektivitet, brist på samordning och engagemang som rådde (råder?) inom Unmik. Jag hade en hel del med organisationen att göra i form av samfinansiering av biståndsprojekt och dylikt, där projekt drog ut på tiden bara för ett smärre administrativt kaos rådde hos Unmik.
I övrigt - jag är uppväxt med Dagens Nyheter - måste jag säga att den här artikelserien tveklöst är den bästa jag läst i tidningen. Mycket välskrivet och nyanserat!
Christer Westberg
Tack, bäste Christer!
Ja, tyvärr är det så att Kfor-soldater från fattiga länder (som har betalt från hemlandet, ofta uselt) utsätts för mycket större frestelser än svenskar eller tyskar. Det såg man tydligt redan i Bosnien. Till råga på problemet finns inget gemensamt sanktionssystem inom Kfor. Om en soldat bär sig illa åt är det upp till den nationella armen att besluta om sanktioner. Vilket exempelvis leder till att svenskar som går till prostituerade skickas hem och rannsakas, mellan franska soldater går fria. Det finns i och för sig en gemensam "code of conduct", men hur brotten beivras - det är upp till varje kontingent.
Bästa hälsningar,
Maciej Zaremba