När Johan Johansson skriver i DN att stadsbyggnadsdebatter tenderar att komma igång först i ett alldeles för sent skede och fokuserar på enskilda märkesbyggnader slår han huvudet på spiken.
Ska vi utveckla Stockholm på ett klokt och hållbart sätt krävs det att vi tar ett helhetsgrepp kring stadens utveckling och därför är debatten om Västra City viktig att föra redan i detta tidiga skede.
Västra City har i stadens översiktsplan identifierats som ett av stadens utvecklingsområden. Områdets centrala och kollektivtrafiknära läge utgör en stor potential och har stora kvaliteter för såväl bostäder, arbetsplatser som service och det programförslag som finns syftar till att klargöra förutsättningarna för en stadsutveckling inom detta område.
Det finns flera bra saker med förslaget som det skulle gå att genomföra. Staden skulle få möjlighet att växa inifrån, i ett mycket attraktivt läge, och en ombyggnad av trafikplatsen vid Tegelbacken skulle kunna medföra en möjlighet att förlänga Vattugatan till Hantverkargatan och på så vis koppla ihop Kungsholmen med city. Därigenom skulle till exempel Stadshuset, som i dag trots sitt centrala läge upplevs som oåtkomlig, bättre kunna förbindas med centrum då Kungsholmen och city integreras.
Området, som ingår i stenstaden, är i sin helhet klassat som ett kulturhistoriskt särskilt värdefullt område. Tyvärr, verkar programförslaget inte beakta detta i särskilt stor utsträckning. I stället utmärks förslaget av stora och höga byggnader.
Waterfront är en kontroversiell byggnad. En fortsatt överdäckning av centralbangården med flera nya byggnader som uppförs intill Waterfront får inte leda till att den tillkommande bebyggelsens höjd och exploateringsgrad har Waterfront som referenspunkt, vilket fallet verkar vara nu. Waterfront skulle bli ett riktmärke för en helt ny stadsdel och innerstadens unika struktur, karaktärsdrag och siluett skulle förvanskas och därmed gå förlorad. Det enda som vi åstadkommer då är ett fulare Stockholm, som illustrerar avsaknaden av genomtänkta helhetslösningar.
Liksom Skönhetsrådet påpekar i sitt samrådssvar är nog det stora problemet att programmet har fått karaktären av en exploateringsutredning i stället för en stadsbyggnadsstudie av det aktuella området. Man borde, likt i en stadsbyggnadsstudie, mer förutsättningslöst pröva vad som är möjlig bebyggelse med Stockholms särart för ögonen. Väsentliga stadsgestaltningsfrågor har inte fått det utrymme, eller behandlats med den omsorg, som ett projekt av den här storleksordningen och graden av komplexitet kräver.
Ur stadsutvecklingssynpunkt bör exploateringsgraden sänkas något för att sambanden mellan Kungsholmen och Norrmalm/Vasastaden skall stärkas visuellt, så att man uppnår det givna syftet att länka ihop de olika stadsdelarna och skapa en sammanhängande stadsstruktur.
Utbyggnaden av Västra City är sammanfattningsvis en stor möjlighet att förnya innerstaden, men det får inte innebära att de ekonomiska kraven leder till kraftig exploatering och skyhöga hus som stör upplevelsen av stenstaden på Norrmalm. Den underliggande frågan är dessutom hur mycket markägaren, som till största delen inte är staden, är beredd att satsa på att utveckla sin mark.
Bebyggelsen i Västra City ska, när den genomförs, stå i samklang med stadens silhuett. Om detta inte anses möjligt av ekonomiska skäl bör exploateringen vänta tills marknaden trycker på och är beredd att stå för de enorma kostnader som exploatering över järnvägsrälsen innebär.