.I de Europaparlamentsval Marit Paulsen ställt upp i, nu och för tio år sedan, har Folkpartiet fått närmare 14 procent. I de val hon inte deltagit, 1995 och 2004, har partiet fått 4,8 respektive 9,9 procent.
I ett personvals-ovant Sverige är de gamla stötarna, Marit Paulsen och Alf Svensson, de stora segrarna. Likt en schlagerfestivalsjoker kom Svensson, 70, och petade ner Ella Bohlin. Det är ingen mindre än Ian Wachtmeisters förtjänst. I mars åkte de två herrarna till Jerusalem och lade upp valtaktik i en hotellbar. Ian tyckte att Alf skulle hoppa fallskärm ner till torgmötena för att framstå som om han kom ned från himlen (AB 10/6).
Sådana jippon har dock ingen chans jämfört med Marit Paulsens strategi att tala som en hemkunskapslärare från 1972.
Det märkliga i rapporteringen om Marit Paulsen är etiketten på henne som käringen ”mot strömmen”. Exakt vad i hennes politik skulle gå mot den ström som i söndags röstade fram ett blått Europa?
Det lustiga är att hon inte ens försökt prångla ut den bilden själv. Som hon sade till Fredrik Virtanen i en intervju i Aftonbladet (25/4): ”Jag tycker inte att jag är särskilt motvalls. Jag är en duktig avkännare av opinioner.”
Ingen annan politiker klarar av att tala om sig själv i tredje person oavbrutet. (Tanten, käringen, vad som nu gäller för dagen). Ingen annan skulle orka iscensätta sig själv i en husvagnspark. Kort sagt, ingen uppnår samma kombination av modern pr-skicklighet och retrokänsla från rekordåren som Marit Paulsen.
Marit Paulsen, som växte upp i Norge under kriget, förklarar gärna sin samhällssyn med ”det utsvultna barnets föreställning av världen”: ”När det blir fred får man mat, och när man får mat blir man fet, och när man är fet blir man vacker.”
Man slänger inga rester och tror för allt i världen inte på ekologiskt jordbruk.
Marit Paulsens trick är att prata som hon kommer från bakvattnet men hylla framsteget, så som det såg ut under den tillväxtgladaste efterkrigstiden.
Varje gång jag ser Marit Paulsen tänker jag på det snart bortglömda begreppet rekordåren. Det är som om hon går runt med en Fröken Sverige-banderoll på sig där det står Miss Rekordåren på. Stordriftsjordbruken byggde denna kropp och denna ideolog. Rösta på mig så blir allt som före oljekrisen! Fast husbehovshöger, då, men skit i det. Rösta på mig så blir allt som i Rekord-Magasinet.
I folkomröstningen om EU-medlemskap 1994 var Marit Paulsens kampanjande avgörande för ja:et: Om denna rekordårskvinna tycker att EU är bra, då kör vi.
Röstar folk på Marit för att de är nostalgiska över gamla faster Berta som levde i det agrara Sverige vi alla har en fot kvar i? undrar många nu.
Nej, folk röstar på Marit Paulsen för att de längtar tillbaka till rekordåren.