Högsta domstolen har begärt att riksåklagaren ska yttra sig i det såväl moraliskt som politiskt laddade Mangamålet. Formellt gäller frågan om prövningstillstånd ska beviljas för Mangaserieöversättaren Simon Lundström. Enligt Svea hovrätt har Lundström gjort sig skyldig till barnpornografibrott, och därmed fått pedofilstämpeln inbränd i pannan.
Besked om RÅ:s inställning kan i bästa fall väntas om ett par, tre veckor. En gissning är att de höga juristerna i HD begärligt skulle ta fasta på ett för Lundström positivt utlåtande. Allt för att slippa beskyllas för att vara yttrandefrihetens dödgrävare. Men avgörande är förstås vilket juridiskt utrymme lagstiftningen ger för en friande dom.
Följande har hänt. Simon Lundström har i sin dator som ett led i sin yrkesutövning lagrat tecknade Mangabilder som föreställer barn i sexuella sammanhang. Såväl tingsrätten som hovrätten dömde Lundström för barnpornografibrott.
Vid en lusläsning av domarna får man intrycket att domstolarna helst hade velat frikänna Lundström men kände sig bundna av ett uttalande i förarbetena (proposition 1997/98:43) om att innehav av teckningar, även sådana utan verklighetsbakgrund, ska vara lika straffbart som innehav av foton och filmer med verkliga barnpornografiska motiv.
Den här lagstiftningen kom till i en tid då stämningen i landet var starkt uppjagad. Vi som ifrågasatte kriminalisering av teckningar betraktades nära nog som medskyldiga till de fysiska övergrepp som barn av kött och blod utsattes för.
Med snart 15 års perspektiv på lagstiftningen kan det sägas som borde ha varit självklart från början: Det måste vara lika tillåtet att skildra fiktiva barn i tecknad form som i skrift, vilket det alltså inte är.
Den ”kränkning av alla barn” som var grunden för lagstiftningen existerar inte när det gäller tecknade figurer. I seriernas värld finns varken verkliga gärningsmän eller verkliga offer. Och värst av allt, att peka ut Lundström och hans översättarkolleger som sexbrottslingar vänder bort fokus från de verkliga sexövergrepp som begås mot verkliga barn.
Även om RÅ kommer fram till att tingsrätten och hovrätten tolkade lagen korrekt när de dömde Lundström för barnpornografibrott finns det anledning för HD att bevilja Lundström prövningstillstånd. HD har nämligen ett utmärkt tillfälle att här ifrågasätta rådande rättsläge och pröva om förbudet mot innehav av tecknade bilder är förenligt med de grundläggande fri- och rättigheter som medborgarna är garanterade i Europakonventionen och enligt svensk grundlag. Genom att problematisera kring frågan kan HD medverka till att skruva tiden rätt i led.
HD har anledning att pröva fallet också av EU-rättsliga skäl. Ett så kallat rambeslut från 2004, flera år efter den svenska lagstiftningen, har en rymlig definition av barnpornografi, som omfattar bland annat ”realistiska bilder på ett fiktivt barn som är inblandat i / --- / handling med tydlig sexuell innebörd”. Rambeslutet är i likhet med ett förslag till nytt direktiv på området djupt problematiskt med hänsyn till yttrandefriheten. HD har möjlighet att begära yttrande från EU- domstolen vad gäller beslutets laglighet och förhållande till EU:s egen rättighetsstadga.
Hittills har justitieministern betraktat Mangafallet som en icke prioriterad fråga. Men om Högsta domstolen tar sig an fallet och efterlyser en lagändring, kan rimligen inte ens Justitiedepartementet sitta med armarna i kors.
Det är absurt att svensk lagstiftning stämplar översättare och serieexperter som pedofiler. Ett första steg mot en mer rimlig ordning är att HD beviljar Simon Lundström prövningstillstånd.
Maria Abrahamsson,
jurist och riksdagsledamot (M)
Jeanette Gustafsdotter,
medierättsjurist och Tidningsutgivarnas tillträdande vd