Filmcensur för vuxna ska slopas, har utredaren Marianne Eliason föreslagit. När hon i torsdags kom till Filmakademins möte i Filmhuset i Stockholm fick jag även veta hur hon föreslår att detta ska finansieras: av barnfilmen. Som skulle få betala femton gånger mer till censuren.
Statens biografbyrå finansieras av granskningsavgifter. Det kostar omkring 2 000 kronor att få en film granskad. En avgift per visad kopia tillkommer. Eliason föreslår att barnförbjudet, med åldersgränsen ”Från femton år”, ska kunna gå direkt upp på bio. Allt som ska visas för barn måste däremot censuren granska och ge åldersgräns.
Utan vuxencensur skulle således bara barnfilm betala censuren. I direktiven till utredningen står det att staten inte ska börja bekosta verksamheten. I granskningsavgiften ingår en kostnad per minut film, för närvarande 17 kronor. Marianne Eliason föreslår att den höjs. Till 275 kronor för varje minut film.
När hon sagt det blev det tyst i Bio Mauritz. Humanisterna räknade i huvudet. Sedan hördes skrin: omkring 30 000 kronor för att få en normallång film granskad!
Folkets Bios Bettan von Horn konstaterade:
– Då är det slut med offentlig visning av barnfilm.
Från cirka 2 000 kronor till 32 175 för att få visa 117 minuter långa japanska animerade ”Nausicaä från vindarnas dal” (distribuerad av just Folkets Bio). Distribuerar man ”Toy story 3” sväljer man sådana höjningar. Men finska dockorna Urpo och Turpo på bio?
Glöm det.
Barnvänliga filmer skulle dessutom oftare få femtonårsgräns. Eliason har räknat på två barntillåtna filmer: granskningen av ”Mamma mia!” kostade totalt 199 918 kronor, granskningen av franska ”En lanthandel i Provence” kostade 14 135 kronor. Med nya systemet skulle ”Mamma mia!” kosta 29 975 kronor och ”En lanthandel ...” 33 000 kronor. Det blir lyx att göra smalare film barntillåten.
Direktiven har gett ett förslag som är ogenomförbart. Eliason vet nog det. Utredningen nämner ”oproportionerligt stora” konsekvenser för barnfilm och spekulerar om stöd.
Låt mig säga det Eliason inte kan: staten måste ta över kostnaden för censuren, efter omläggning uppskattningsvis 9 miljoner kronor. Annars får vi dras med vuxencensur.
Censuren har sedan införandet 1911 stått för många surrealistiska inslag i svenskt kulturliv men att avskaffa den till priset av straffskatt på barntillåtet skulle bli en ploj för mycket.