Reaktionerna på bin Ladins död har, precis som reaktionerna på terrorattackerna 2001, belyst vissa skillnader mellan USA och Europa.
Firandet av bin Ladins död i New York och Washington, verkade väcka ett starkt obehag utanför USA. Det är kanske naturligt att känna en viss oro när horder av brölande 20-åriga män – för det var nästan uteslutande unga män – börjar tåga fram på gatorna. Att de inte representerade de mer sansade känslor som de flesta amerikaner verkade känna gick många förbi. Här rådde snarast ett slags sorgset lugn, en lättnad, efter nyhetsbeskedet. Men europeiska medier var mer intresserade av de skrikande folksamlingarna. En amerikansk journalistkollega berättar att ett svenskt tv-team i Washington aktivt verkade leta upp de mest högljutt vrålande unga männen. Många europeiska journalister kunde sedan konstatera att det gapiga firandet avslöjade djupa problem med USA i allmänhet.
I franska, tyska, brittiska och svenska medier fick man bilden av att USA hade begått ett kallblodigt mord som nu firades av hjärtlösa monster.
Christophe Barbier på franska L’Express skrev: ”Att skrika av glädje på gatorna är att apa efter de turbanklädda barbarer som firade natten efter 11 september.”
Franska Libérations redaktör Nicolas Demorand tyckte i sin tur att USA:s reaktion präglades av en ”giftig retorik” och en ”banal, obekväm glädje, som vi inte brukar se i demokratier.”
Två dygn efter nyheten om bin Ladins död skrev den brittiska journalisten Andrew Keen: ”Dags att gå vidare, Amerika. Osama var en clown och en fotnot. Det här är USA:s version av det kungliga bröllopet.”Mest kritiska var många mot själva attacken. I Aftonbladet skrev Daniel Suhonen att bin Ladins död bevisar att USA ”än en gång beter sig som ett gangsternätverk som dödar när de känner för /.../ USA bombar skiten ur några människor och skjuter resten på fläcken och utropar att rättvisa är skipad.”
Attacken på bin Ladin följde dock amerikansk lag. Glenn Greenwald, en av Obamas skarpaste utrikespolitiska kritiker från vänster, har kommenterat detta flitigt de senaste veckorna, men konstaterade till slut att det gått riktigt till.
Den verkar inte heller ha brutit mot FN:s bestämmelser. Ban Ki-moon välkomnade själv nyhetsbeskedet och sade sig vara ”mycket lättad” att bin Ladin dödats. Betyder det att även FN är ett gangsternätverk?
Självklart bör man föra en ständig diskussion om hur dessa lagar praktiseras, men många europeiska bedömare verkar känna en sådan instinktiv misstänksamhet mot allt USA företer sig i omvärlden att man så att säga dömer dem utan rättegång.
I den amerikanska vänstern har det också känts som om det är 2001 igen. I veckan skrev Noam Chomsky en märklig text för nätmagasinet Guernica, där han ifrågasatte om bin Ladin var skyldig över huvud taget, bara för att bli tillrättavisad av Christopher Hitchens. Precis som på den gamla, dåliga tiden.