Öm Bonnier-tå. Google erbjuder författarna avsevärt högre ersättning. Det skriver Sveriges författarförbunds ordförande Mats Söderlund i ett debattinlägg.
Bonnierförlagen nobbar Googleavtalet, meddelar deras jurist Dag Wetterberg i Dagens Nyheter (8/5 - läs här). De vill ha ett eget avtal, tycker att de fått för lite betalt och jämför plötsligt USA med Kina. Dessutom oroar de sig för att Googles affärsidé inte håller.
Men samtidigt som Bonniers vill förhandla själva med Google nekar de sina egna författare samma rättighet: ”De författare som inte anpassar sig till villkoren kan söka andra
förlag” (Svensk Bokhandel 7/09).
Jag gissar att Bonniers ilska bottnar i att Google satt fingret på en öm punkt. Av de 60 000 titlar Dag Wetterberg talar om tillhör en majoritet författarna och Bonniers har låg eller ingen ersättning alls att hämta där.
När de nu lanserar egna e-boksavtal är villkoren betydligt sämre än Googles. En enkel jämförelse:
Googles avtal är inte exklusivt, författaren behåller rätten att göra vad man vill med sina texter. Bonniers kräver ensamrätt.
Författaren kan när som helst begära att Google plockar bort hans eller hennes böcker. Bonniers avtal låser författare på livstid, och författarens arvingar ytterligare en livstid. Google ger författaren 63 procent av intäkterna. Bonniers ”erbjuder” 24 procent.
Sveriges Författarförbund ser inget skäl att avråda sina medlemmar att ingå i förlikningen med Google men uppmanar dem att inte skriva på Bonnieravtalet. Bonniers utnyttjar sin dominerande position för att få avtal som ger dem rätt att sitta på författares texter utan att faktiskt göra något. Böcker låses in i upp till tre år utan att författaren får en enda krona. SFF vill se en bred branschöverenskommelse som ger läsare tillgång till litteraturskatten och alla parter en rimlig ersättning, även förläggarna där de har legitima intressen.
På det här sättet drar Bonniers med sig hela bokbranschen i samma träsk som nästan tagit kål på musikbranschen.