Vad som definierar ett bibliotek och ett offentligt rum i dag diskuterades aldrig..
Debatten kring Asplunds stadsbibliotek har mer kommit att handla om arkitekturhistoria än om en ny mötesplats för stockholmarna. Överlever Asplund en tillbyggnad? Hade han skissat på de tre lamellhusen eller inte?
På sin tid innebar Gunnar Asplunds genialiskt organiserade byggnad ett nytänkande när det amerikanskt inspirerade folkbiblioteket introducerades i den svenska biblioteksvärlden. Biblioteket stod som en upplysningens ljuslykta nedanför Observatoriekullen. Varför ska inte vi åttio år senare kunna bidra med något som svarar mot vår tids utmaningar?
Varifrån kommer den här nykonservativa attityden bland många arkitekter, som helt ignorerar samtidens problem och i stället vill iscensätta staden som en nostalgisk minnesbild från en svunnen tid? I projekt efter projekt talas det om tidlösa kvaliteter vilket allt som oftast innebär osjälvständiga pastischlika efterapningar av gamla förlagor med undermålig byggteknik. Trots att den fortfarande så hyllade funkisen är en förkortning för funktionalism är det paradoxalt nog dess form, och inte dess funktion som säljer, bilden snarare än innehållet.
I stället för att utveckla sitt formspråk föredrar de flesta svenska arkitekter att okritiskt referera till sin egen historia. Och nog är det underligt att medan andra delar av samhället villigt assimilerar samtidskulturens olika uttryck så står arkitekturen avvisande sluten.
Inte ens när Gert Wingårdh, vår mest firade nutida svenska arkitekt, får chansen att bygga stort i huvudstaden kan han hävda sig mot beställaren och undgå retrostämpeln. I utlandet ges unga konstnärer och arkitekter fria händer när det byggs designhotell, Clarion Signs inredning präglas på varje våning av idel döda nordiska stilikoner med Arne Jacobsen, Alvar Aalto och Bruno Mathsson.
Tävlingen om ett nytt stadsbibliotek är dessvärre inte alls så föredömligt genomförd som det påstås. Här fanns chansen att ge stockholmarna en ny allmänning i en tid då det offentliga rummet inskränks och privatiseras, och samtidigt skapa ett tydligt avtryck från vår egen tid. Men man valde det minst inspirerande förslaget bland de sex finalisterna, kanske just för att Delphinium med sin enorma glaslåda och påvra interiör utgör den enklaste tekniska lösningen.
Arrangörerna utnyttjade aldrig tvåstegstävlingens potential. Trots att de 1 170 tävlingsförslagen visade på en mängd spännande möjligheter, omarbetades programmet knappast alls inför finalomgången. De sex finalisterna tog sig därför aldrig an vad som borde varit den stora frågan: inte relationen till arkitekthistorien och respekten för Asplunds bibliotek, utan vad som definierar ett bibliotek och ett offentligt rum i dag. Kulturhusets Lava borde vara en betydligt större inspirationskälla i en tid när bibliotek är mer än böcker. I dag finns kunskapen lika mycket på internet, på dvd, i databaser. Den arkitektoniska utmaningen blir därmed att skapa en ny typ av offentligt rum med plats för vår tids både reella och virtuella verkligheter.