Övervakningskameror registrerade att en kvinna, i 30-årsåldern, av medellängd, skuggade Anna Politkovskaja när hon handlade på stormarknaden Ramstore i Moskva. När Anna Politkovskaja lastade in sina matkassar i sin Lada för att köra hem till bostaden på Lesnajagatan kunde därför mördaren vänta på henne i trappuppgången. När Anna Politkovskaja klev ut ur hissen sköt han tre skott i hennes hjärta och rygg, och sedan, när hon redan var död, ett "kontrollskott" i huvudet, som det kallas på KGB-jargong.
En annan övervakningskamera filmade mördaren när han gick ut ur porten, en ung man av medellängd.
Så banalt, kallblodigt och organiserat sker beställningsmord i Ryssland. Men det fanns också någonting demonstrativt med att på detta sätt likvidera den mest kända och radikala kritikern av den ryska statsledningens politik i bland annat Tjetjenien. Det är inget djärvt antagande att mordets beställare vill skrämma andra från att göra vad Anna Politkovskaja gjorde.
Under de sista dagarna innan hon blev mördad arbetade Anna Politkovskaja på ett reportage om tortyr och försvinnanden i Tjetjenien. Enligt redaktionen skulle detta material ha tryckts i det nummer av Novaja Gazeta som utkom på måndagen, och texten skulle hon ha lämnat senast i söndags. Ingen redaktör hade hunnit se något av artikeln, och manuset har hittills inte påträffats. Polisen gjorde natten till söndagen husrannsakan på redaktionen då man bland annat beslagtog hårddisken från hennes dator.
En vanlig uppfattning är att uppdragsgivaren bakom beställningsmorden är en person som figurerar i någon av Anna Politkovskajas många reportage.
I Anna Politkovskajas sista intervju med Radio Liberty i förra veckan berättade hon om sina planer på en artikel om tortyr och försvinnanden i Tjetjenien. Hon sade i intervjun att en av de inblandade i försvinnandena är ingen mindre Ramzan Kadyrov, den av Moskva tillsatte premiärministern i den tjetjenska republiken. Många misstänker att mordet var ett försök att hindra denna information att komma ut.
Novaja Gazeta knyter i en kommentar mordet till just Kadyrov:
"Vi vet inte vem eller för vad hon dödades. Vi kan endast dra fram två hypoteser. Antingen hämnd från Ramzan Kadyrov, om vilken verksamhet hon skrev och talade mycket. Eller från dem som vill att misstankarna ska falla på den tjetjenske premiärministern - han har just fyllt 30 år och kan därigenom kandidera till posten som republikens president."
Andra, som tidningen Vremja Novostej, påpekar att Politkovskaja inte bara pekade ut Kremls verktyg Kadyrov utan lika mycket president Vladimir Putin och de brott mot mänskliga rättigheter som Rysslands federala armé och säkerhetstjänst begår i Tjetjenien.
De flesta ryska journalister och opinionsbildare är naturligtvis skakade av det brutala som skett, och det råder stor enighet om att mordet på Politkovskaja är ett hot mot demokratin och yttrandefriheten i Ryssland - eller det som återstår av den. Men de flesta väljer att ligga lågt: majoriteten av den ryska journalistkåren är numera knuten till de hårt Kremlstyrda tv-kanalerna.
Mordet inträffar också i ett läge när den ryska fascismen och xenofobin firar stora triumfer. Mörkhyade och folk från Kaukasus misshandlas och mördas på gatorna, och nu förföljs och kastas georgier ut ur landet på den ryska regeringens initiativ.
En särskilt obehaglig känsla sprider sig av att Kreml eller landet statschef, som inte brukar ha problem med att vid behov reagera snabbt, dröjde mer än två dygn innan man bevärdigade det uppseendeväckande mordet med en enda kommentar.
- Att Putin teg, och regeringen också teg, är ett ytterst illavarslande tecken, säger Oleg Panfilov, chef för Centret för journalistik i extrema situationer i Moskva, i telefon från Moskva.
- Alla visste mycket väl att Politkovskaja var känd för att kritisera makthavarna, och därför är det underligt att regeringen, som ju kunde utrycka åtminstone sin medkänsla, inte ens har gjort det hittills.
Vad får då detta mord för följder för massmedierna och den redan tillbakapressade ryska yttrandefriheten och journalistiken? Kommer andra nu att våga skriva om obekväma ämnen? För Oleg Panfilov är den dystra fråga som inställer sig om det över huvud taget längre går att ägna sig åt journalistik i Ryssland.
- Det är svårt att ge en prognos. Den ryska journalistiken har redan under de senaste sex åren arbetat under censur och propaganda, och nu vet jag inte om det finns kraft nog att fortsätta med sådan journalistik som Anja ägnade sig åt. Kanske regeringen med sitt tigande låter förstå att det nu är slut med journalistik och att det bara återstår propaganda.