Marianne Lindberg de Geer säger att jag kräks över dem som vill ha en återremittering av förslaget om Slussen och hon anklagar mig för populism, men se det åker schvung tillbaka som en bumerang ty jag citerade rakt av från Kulturslussens hemsida, har du inte läst den Marianne? Gör det snarast i så fall för där står: ”Stockholms stads förslag innebär i stället att vi måste: Spränga ett bergrum för ny bussterminal, när behov inte finns.”
Ja, hela min kräkiga krönika byggde på citat från era pedagogiska punkter om allt fint som ni vill göra med Slussen, och allt fult som Stockholms stad vill göra med densamma.
Det kan mycket väl tänkas att Kulturslussen är ett trevligare alternativ. Däremot vill jag bara, kanske inte kräkas, men åtminstone skrika högt av leda när jag tar del av er stolpiga argumentering.
I allt väsentligt är det samma stuk på den som det alltid har varit: å ena sidan ett Ont Högerförslag, med bilar och kommersiella gallerior, och å andra sidan ett Gott Vänsterförslag med generösa saluhallar, cyklar och experimentscener, ja, ett enda lyckligt gyckeltåg där det jongleras och sprutas eld och dricks vin ur svällande läglar.
Som ett brev på posten rycker Benny Andersson in med sitt sköna skägg och klämmiga dragspel, och från Stockholms stad infinner sig som genom ett trollslag en fet moderat i direktörsbrillor som heter Sten och är som hämtad ur min ungdoms Sven Wernström-böcker. Det enda som egentligen saknas är att Ville, Valle och Viktor dansar in med tvärflöjterna i högsta hugg och förklarar hur allt hänger ihop.
Nu börjar det dessutom höras argument om att Stockholms stad agerar ”odemokratiskt”. Det är som om vissa skönandar på Kulturslussens lista ser det som självklart att en röst från dem motsvarar ungefär fyra hundra röster från allt vanligt riffraff där ute.
Men hur vi än vrider och vänder på saken, Marianne, hur mycket vi än skulle vilja att majoriteten av stockholmarna bestod av såna fina människor som du och jag, eller åtminstone du, så är den bistra sanningen att Stockholm är blåare än blodet i din makes ådror. Och fetingen i direktörsbrillorna är den som stockholmarna i demokratisk ordning röstat fram till att styra och ställa över deras väl och ve, deras rälsar och vatten och slussar.
Och de vill ha en rutstäderska i varje ficka.